Vi bor första säsongen i ett hus från 30-talet. Vid norrgaveln växer, eller växTE ska jag väl säga, en alpklematis som måste ha varit väldigt gammal att döma av den grövsta stjälken/stammen som var lika grov som min handled!

Vi har målat huset i sommar och då vikit ner klematisen. Spindlar och sniglar trivs i källartrappan invid nämnda klematis så vi tänkte försöka oss på att flytta den för att få det lite luftigare. Förberedde en grop invid vår vackra stenmur och vad händer? Jo, vid första spadtaget så bryts stammen! Den var så spröd att den gick rakt av som om den vore gjord av frigolit. Så trist! Nu fanns ju ändå gropen grävd och klar så jag stoppade ner den stackars rotklumpen och ett par levande stjälkar. Förmodligen så dör väl hela rasket.

Hur skulle vi ha gjort för att skona stackars klematisen, någon som vet?

Att flyyta en så gammal stor planta är riskfyllt , men jag är övertygad om att om ni fått med tillräcklig rotmassa så kommer den igen

Det skulle förvåna mig om den inte klarar sig. Förmodligen mår den bara bra av en föryngring. Vi skar ner vår alpclematis till roten när vi tilläggsisolerade, och det mådde den bara bra av. Och ska man flytta den, är det definitivt bäst att skära ner den hårt.

Jag har själv ett par trettio år gamla alpclematis, som klättrar i stora träd,
och bildat en ca 50 cm tjock massa av trassliga stammar runt nederdelen av stammen. Det är verkligen fult, innan årets nya skott kommer och täcker in trasslet.

Jag vet att jag borde skära bort alltihop radikalt, men jag har bara inte hjärta, för fåglarna älxkar det. Minst en och oftast flera fåglar häckar varje år i trasslet på båda träden.

Men allvarligt talat, alpclematis är faktiskt rätt svåra att ta död på.