Min chef påstår att det finns en prejudicerande dom i nån hovrätt som ger kattägare fritt fram att ha sina katter utan tillsyn. Och att det därmed är helt ok att dom springer in hos grannar, förorenar land osv. Är det nån som vet om det är sant??

Jag vill ABSOLUT INTE starta nån diskussion om katter igen för det har vi väl diskuterat nog här på forumet.

japp det är sant. den domen kom i våras någon gång

Länsrättens prejudicernade dom lyder något i stil med: Kattägare äga ej ansvar för besvär och skada som katt orsakar vid vistelse utomhus.

Mvh
Fenja

Det låter ju inte klokt

Ciczi

Tack för svaren, Pejori och Fenja!

Å jag håller med dig Ciczi. Det låter verkligen inte klokt!

Man har tagit hänsyn till djuret helt enkelt, sunt ändå.

Fast några av er skulle kunna bötfälla sköldpaddan Rally Kalle för långsam framfart, det hade varit lika töntigt.

För sådär femtio-fyrtio år sedan, när jag växte upp här på landet, sprang hundarna alltid utan tillsyn. Ibland travade de förbi våran trapp, med en fasan i munnen, eller nåt annat de fått tag i.

Idag är det inte tillåtet.
Idag har djurägare skyldighet att ha ansvar över sina husdjur.
(utom katten då)

Varför ska en katt inte föranleda djurägaren att ta sitt djurägaransvar?
För att det är kattens natur att jaga?
För att det är kattens natur att gå fritt?

Är det inte hundens natur att jaga, också?
Och hästars natur att springa fria på öppna vidder?
Och kaninernas natur att gräva gångar i gräsmatta och under husgrunder, så som grävlingar gör?



Är det fel att ha innekatter?

Många människor kan inte ha hund, för de är hemma för lite. En hund kan man inte lämna ensam för mycket och för länge.
Katten "släpper man ut" - så är problemet löst.


Varför är det en sådan skillnad på en "raskatt" och en "bondkatt"?

Någon som betalat åtta, tio tusen för sin katt - släpper sen inte ut den vind för våg - men raskatter har kanske inte samma behov som de katter som inte föranleder sin människa ett djupt hål i plånboken när den införskaffas?

Alla de som har innekatt, som ha sin katt i stan, som har sin katt under konstant "uppsikt"/ kontroll. Bör de inte ha katt då?
Eller de som har en ingägnad tomt som katten inte kan ta sig bort från?
Bör de fällas för djurplågeri?

Vem är mest "värd" att ta hänsyn till? En katt, eller en människa?

Varför inte finna sätt där INGEN blir kränkt?
Är det omöjligt?

Är det omöjligt med ömsesidig respekt?


Nu blossar nog debatten "katt" upp igen - och så åker "stora slagpåsarna" fram, och de som har en avvikande åsikt eller andra önskemål, anses urdumma - brukar gälla bägge sidor...

OM nu debatten "katt" ska blossa upp, vad sägs om att:

1. Respektera varandras åsikter och låta bli angrepp.
2. Försöka finna LÖSNINGAR på något som onekligen medför PROBLEM för
många människor?

Var jag står i debatten, ja, det är nog inte så svårt att lista ut.


Kramisar från amaira, som tycker mycket om katter, men anser att lös-springande katter är ett otyg på många olika vis
.

Hejsan ! Ett förslag till alla som inte vill ha in oönskade katter. Sätt en nätdörr vid ytterdörren och altandörren. Då kommer inga hankatter in och markerar och du som kanske har en innekatt kan få in lite frisk luft, utan att riskera att lilla kissen rymmer ut. Svårare än så är det inte. Säg nu inte att det inte är icke kattägare som ska behöva sätta nätdörrar och bekosta sådant. Det har ju med att göra vad man vill ha in och inte också. jag vill inte ha in getingar och myggor heller. Därför är en nätdörr perfekt på många sätt. En träram som man sätter hönsnät i och myggnät, perfekt kattstopp från båda håll. Det är ingen idé att skrika sig varm över alla som släpper ut sina katter vind för våg, det är bara att konstatera att så kommer det alltid att vara. Jag håller med Amaria, försök att hitta lösningar istället för att stirra er blinda på problemet.

ledsen amaira och copycat men tråden gällde inte lösa katter eller inte
den gällde lagen om lösa katter
det blir bara en debatt om vi låter det bli det,
posta inte svar med åsikter om lösa katter eller inte så blir det ingen "våldsam" debatt där det inte finns några vinnare, bara förlorare

Vår grannes katt är otroligt retlig. Vi hade hoppats att vår hund skulle hålla den borta ur vår trädgård. Katten har suttit långt uppe i alla våra träd, men hon är ändå så korkad att hon går in här igen! Undrar vad som händer om vår hund får tag på katten... Hoppas att grannen inser att det KAN hända. Katten har varit på väg in i vårt hus, vi har dörren öppen pga att hunden får gå ut och in som den vill. Det hade inte varit kul med den jakten inomhus!

Dessutom är vår hund ALLERGISK mot katter (otroligt men sant).

Till skillnad mot för kattägare så är hundägare alltid ansvarig för vad hunden gör.

Ja, och det trots att vi har ett 1,2 m högt staket runtomkring. Skulle vi ha henne ute när hon löper och en hanhund skulle ta sig in är det också vårt fel. Tror att staketet måste vara 1,8-2 meter högt för att få ha en löptik ute.

Jag tycker att lagen ska vara lika för alla djur vad det vara månde. Katt,hund,kanin,marsvin,ormar o.s.v.
Har själv haft katt men den var innekatt och när vi var ute var den i koppel, det är ju inte som att gå ut med hunden utan katten har mer egen vilja men då är det bara att följa med dit den vill för att få sitt lystmäte.
I Finland får man inte ha katter löst springande de är likvärdiga hundar, de MÅSTE ha halsband var de hör hemma också, något att tänka på kanske.
Kanske införa kattskatt också med skattemärke och shipsmärkning.
Visserligen kan det vara bra med löst springande katter också för de sanerar bort en del möss m.m. som vi inte vill ha in i våra hus, men ägaren bör se till att de kommer in för natten, det går bara ägaren vill och katten trivs hemma och får den omvårdnad den behöver.
Vi har en sådan katt där vi bor så fort man öppnar dörren nästan så kommer den in, hittade den i våra sängar en dag. Men lösning finns som Copycat skrev om nätdörrar. I trädgården hindrar vi ju vilda djur med olika lösningar så varför inte inomhus också även om man tycker att det inte borde vara så tills eventuellt lagen ändras eller någon löser detta.
Även detta med priset på kattungar, ge ej bort dem bara om man inte vet säkert att de tas om hand på bästa sätt. Därför är raskatter mera innekatter för de är lite dyrare.

Lustigt att den här debatten började nu för jag har ett färskt exempel. jag stog uppe på en stege rest mot huset och höll på att spika fast en bräda. Då hör jag bjällerkatten, dvs en ganska nyhitkommen katt som utrustats med en bjällra i halsbandet. Den kommer i full galopp genom grinden, springer under stegen och stannar bakom en buske. Tittar sig omkring och fortsätter sen. Några sekunder senare uppenbarar sig en hund vid grinden och börjar nosa. Nu är det så att katten kan springa genom grindens stänger men det är för smalt för hundar.

När jag kommit ner från stegen har hunden försvunnit från grinden och jag går fram dit. En bit ner på gatan ser jag då matte med hund, hunden fortfarande lös. Uppenbarligen har hunden jagat katten och lika uppenbart har matte inte full kontroll över hunden. Det är inte bara kattägare som skall tas i örat. Visserligen är inte Labradorer speciellt farliga för människor men jag undrar vad som hänt om hunden varit snabbare?

Beträffande kattdomen så stämmer det ju så men samtidigt så håller man på med en översyn av kattens ställning i lagarna. Min åsikt känner väl dom flesta till, jag gillar katter inomhus. Utomhus är dom allt mellan orosmoment och katastrofer, särskilt för fågellivet. Stärk kattens ställning som sällskapsdjur men gör ägarna strikt skyldiga för allt som katten ställer till med. Observera att dom flesta fåglar är fridlysta.

Kommer det?
Varför det?

Det tror inte jag, saker och ting förändras!

Lösa katter är ju, som bl.a. Ruda påpekar, ett elände för många fåglar. De är också ett gissel för ekorrar, ödlor med flera vilda djur.
Katten hör inte hemma i vår fauna!

De kan till och med vara begränsande på rovdjurs- och rovfågelstammen (kattuggla, ormvråk), genom att de konkurrerar om födan! Särskilt när det finns många katter.

Att katter tar möss och så, visst är det bra. Men de tar lika mycket fåglar, och det är också genom att vara musfångande utekatter som de drar på sig inälvsparasiter.


Kattens roll i samhället, och familjen, har förändrats de senaste femtio till hundra åren.

På bondgårdarna där det hölls kor, hästar och höns osv, blev möss och råttor en stor plåga om de inte hölls efter. Katterna levde i ladugårdarna, på möss och mjölk. Många gånger var de "halvvilda".
De hade ett syfte och ett jobb.

De var "fria", javisst, med det var nog också många gånger synd om dem! Kastrering och sterilisering av katter är ett nytt påfund, och att behöva föda barn stup i kvarten var är påfrestande. Kanske ännu mera, när ungarna togs ifrån dem och slogs ihjäl - om de hittadees vill säga.

Idag har katten flyttat in i huset och blivit sällskapsdjur. Betingelserna är förändrade.
Varför skulle då inte regler och ansvar förändras? Så som de gjorts vad gäller andra djur?

Varför ska något "alltid förbli" när det inte ens "alltid varit"?

Jag är helt övertygad om att lagarna kommer att regleras efter verkligheten. Och att INGEN katt kommer att må dåligt eller fara illa av det.

kramisar igen från amaira

håller med amaira där
allt går att förändra, även katternas status och kathållningen.
tror på gratis kastrering för katter som inte hålls i avel.
katter som ges/fås gratis är det många som inte vill lägga pengar på. det är bara att skaffa en ny om den försvinner
förespråkar att katter ska kosta en del, för att öka dess värde

Jo, jo, försök att få alla att fatta sen att det skulle vara nån ny lag som sa att dom inte får släppa ut sina katter. Det är lag på att man ska ha säkerhetsbälte, hålla hastigheten o köra nykter. Inte är det väl en självklar grej att ALLA håller sig till vad lagen säger. Dom som skiter i sina katter i dag kommer att skita i både lagen o katterna i fortsättningen också, det kan varken du, jag eller nån ny lag göra nåt åt.
mvh. Laika

så kan man se det också laika
men att gå efter extremfallen löser ingenting.
det finns ju iofs folk som skiter i sina barn och hundar också, men det hindrar inte att man försöker minska missförhållanden så mycket det går

det finns folk som agar barn men lagen gör att det är mindre agga än utan lag

Ursäkta Pejori, inte för att jag vill verka som kärringen mot strömmen eller en riktig surmupp. Men vem säger att det är mindre aga nu än förr? Det sker i det fördolda, o förmodligen mycket mer än vad man tror. Jag har själv varit uppväxt under såna förhållanden o har många kompisar som det varit likadant för. Ingen av dessa föräldrar som agat sina barn har fått så mycket som en anmälan på sig, grannar har försökt att få soc. att bry sig men dom har inte gjort nåt ändå. Jag vet att vi, jag o mina kompisar, inte är ensamma i våran uppväxtsituation, det är många med oss som åker på däng bakom hemmets dörrar. Vem är så naiv att dom tror på att bara för att det kommer en ny lag så ändras samhället av det? Sen så är det inte "extremfall" när jag snackar om rattfyllor, fortkörningar o avsaknad av bilbälten, det är vardagsmat. Polisen tar inte ens en bråkdel av alla dom som bryter mot trafiklagarna, dom kan inte finnas överallt heller, o det vet "svensson" om. Det finns hur många lagbrytare som helst, men du o jag vet bara inte om det. Det betyder inte att dom inte finns, bara för att vi inte ser dom, eller hur. Det är inte ont menat mot dig, Pejori, men man får inte vara så blåögd bara, det var just sån blåögdhet som vållade mig o andra i samma situation våran dåliga uppväxt.
Mvh. Laika

Jag har en god vän som är veterinär på ett av våra största och välrenommerade djur- och forskningssjukhus. Vi diskuterade för ett tag sedan (eller han gud bevars) den snabbt ökande användningen av psykofarmaka till katter. Värst är det i USA (förstås), men förskrivningen av barbiturater ökar även här till inomhuskatter. Ägarna har problem med att de inte anpassar sig, "klättrar på väggarna", inte är rumsrena etc. Oftast är det bondkatter som "behöver" detta, ju mer extremavlad rasen är desto lättare anpassar den sig till ett inomhusliv.

Så här skriver Wikipedia Den Fria Encyklopedin: Barbiturater kallas en äldre typ av läkemedel mot ångest, sömnproblem och epilepsi. De har en hämmande verkan på cellernas funktioner, särskilt nervcellernas. Jontransporten över cellmembranerna hämmas. Barbiturater var under förra hälften av tjugonde seklet standardpreparatet för behandling av orostillstånd och sömnlöshet. Först på 1940-talet förstod man att preparaten kunde ge upphov till ett kraftigt fysiskt beroende med svåra abstinenstillstånd. Man fick under 60- och 70-talen också klart för sig att barbiturater är extremt giftiga och de har nu så gott som helt kommit att ersättas av de mindre giftiga bensodiazepinerna. (Obs! Detta gäller människor!)

Man kan ju undra hur bra innekatterna mår egentligen...

Dessutom är det ju så att för att en ny lag ska fungera så måste kostnaden för uppföljning av att den efterlevs ställas i direkt paritet till förtj'nsterna av att den genomdrivs. Att ha en lag vars efterlevnad man inte kan försvara bevakningkostnaden av är meningslöst, därför tog man bland annat bort förbudet att gå mot röd gubbe för länge sedan...

Mvh
Fenja

Tjaa, i så fall är det många lagar som kunde tas bort. Även om en del säkert skulle strunta i en kattlag så skulle säkert många andra följa den. Om man dessutom som privatperson skulle få rättighet att fånga en problemkatt på egen tomt för att sen överlämna den till polisen kommer saken i ett annat läge.

För det första så måste jag få be så mycket om ursäkt för att jag bidrar till tråden som eg. inte skulle bli en diskussionstråd. Förlåt!

Absolut! Det går att förändra kattens status och till att börja med så kanske man som kattägare skulle vara beredd att satsa ett antal kronor på kastrering/sterilisering.

Felix är kastrerad och det på rekommendation av veterinären..
Inte en sekund tvekade jag att betala 1925 Kr för ingreppet.
Idag läste jag i Allers att kastrering av katthona kostar 600 - 800 kr
och hane 300 -500 kr. Det är ju "småpotatis" jämfört vad vi hundägare får betala.
Kanske beror kattens många gånger låga status just på ägarnas förhållning till djuret.

Här finns lite info ang lagar och regler

katter är som katter alltid varit och en gammal lösning att ringa kommunens jägare komma och avliva den går nu då inte heller om jag förstår er rätt och att sätta ut en fälla och fånga den och sedan se till att den försvinner kan man ju inta föreslå men att fånga den för att överlämna den till polisen som får söka efter ägaren kan man ju alltid och sen kan man ju hoppas dom tröttnar på polis stationen efter kanske 5 ggr och på så vis får ett ökat tryck på den kattägaren. för du vet väl inte vem ägaren är???

Hejsan ! Du måste väl ha skrivit fel siffror Agneta? 1925:- !!!!! Min nioåriga "surkärring" Ida är Steriliserad, vaccinerad och chipmärkt, allt det tillsammans gick inte på så mycket ens. Runt 1000:- kostade det den gången, lilla vildkatten är inte steriliserad ännu, men det får vara ett tag då varje löp höjer hennes status hos "surkärringen". Copycat Kitty, våran vildkatt, är dessutom enbart en innekatt. Hon är livrädd för allt som rör sig ute, hon har väl dåliga minnen från barndomen i skogen.

Näpp! Inte en siffra fel.. ska ta och scanna räkningen... det tar en stund med min gamla
Återkommer så snart det är klart.

En vän till mig fick en prisuppgift på 5000 (femtusen) kronor för kastrering av en Pyrenéerhund från Blåstjärnans Djursjukhus i Borås tidigare i år.......
Mvh
Fenja

Hmmm ... Copycat ... hänger du med på att Felix är en hund?
Att det är en jämförelse av kostnaderna mellan katt och hund?

Jag hänger inte med på om "surkärringen Ida" är en katt eller hund , så jag kanske bara har lagt näsan i blöt där den inte hörde hemma...

kramisar/ amaira

Hoppsan, ursäkta Amaira ! "Surkärringen" Ida är en kattdam och jag trodde faktiskt att Felix var en katt. Men att det ska skilja på priser, det ser ju likadant ut inne i magen oavsett om det är en hund eller katt. Man får väl vara glad att man har katter och inte hundar då.

hoppas att det går att urskilja belopp och annan text.
ett litet tips Spara bilden i "mina bilder" där kan du sedan med hjälp av + & - öka resp. minska bildstorleken.

Scannern ville inte vara med.. därför fick jag ta min "skruttkamera" till hjälp

Ja, det är ändå en kastrering...en sterilisering av en hundtik ligger runt 5000-7000 kronor. Hade gärna gjort det så vår hund kunnat vara ute i trädgården som hon vill (hon är alltid kopplad på promenad) utan att bli tjuvparad, men priset gör att man drar sig. .

Kattbehandlingar måste vara subventionerade, annars tycker jag det borde vara samma kostnad för djuren? Så jag förstår heller inte varför kattägare inte kan kosta på sitt djur det lilla!

Vetrinären anser man bör plocka tandsten på en Skogskatt varannat år. Det kostar ca 1.500 sek. Hutlöst, så hur många katter har tandsten tro???

De flesta skulle jag tro, MrLindell!! Det är ett sinnesjukt arvode i sammanhanget. En tandskarpa av kirurgiskt stål koster runt 500 kronor och med lite övning (och under vilda protester) lär sig katten att man skrapar tänderna på den. Jag gör det även på vovvarna!
Mvh
Fenja

De flesta anledningar till att måde människor och djur luktar lite (eller mycket om man är vovve) är just tandsten och annat som fastnar i tänderna.

Hej igen! *ler glatt i den oönskade diskussionen*
Är på skriv- och diskussionshumör...
Tänker hålla mig till "reglerna".


Å andra sidan lämnar jag strax själva "katt-diskussionen" här, och spinner vidare på några av "stickspåren".

Vad gäller katternas vara eller icke-vara som lösdrivande husdjur, har jag sagt min mening, och lyssnat till andras. Är klar i det jag redan uttryckt.

Vad det är som gör att dessa innekatter inte mår bra, förtäljer inte historien. Deras ägare kanske inte skulle ha kunnat ha hund heller?
Ett djur behöver ju både sällskap, stimulans och delaktighet för att må bra! Och katten som husdjur har ofta inte så hög status!

Det är "lättare" att skaffa en katt, i en situation där man inte kan ha en hund, och då blir kattens "självständighets-status" kanske till nackdel för djuret?

Jag säger inte att jag har rätt i det här, bara att det är svårt att dra slutsatser ur fakta, när det saknas ett mellanled i "bevisföringen".

Jag tycker om katter (också), och önskar ingen katt att fara illa!

Däremot är jag övertygad om, att det med högre kattstatus och rätt omvårdnad och djurkunskap, går att ha katt som husdjur på ett vis där ingen lider av konsekvenserna!!!
Varken katten själv, dess ägare, andra djur och människor, eller naturen!

Men det kräver definitivt ett ägaransvar.
Och det skulle säkerligen medföra att färre skulle kunna ha katt...



Så till det där med lagar och regler.
Det är ju en diskussion för sig, eller hur. *ler*



Mmmm, det var nog inte enda orsaken till att man tog bort lagen...

Folk höll sig inte till den. Men fanns det någon anledning till att försöka tvinga människor innanför dess ramar? Man får ju också se till syftet med en lag.


Ja, vad är syftet med en lag, mer än att hålla människor innanför förutbestämda gränser, och försöka ha ett samhälle med så lite kaos som möjligt?

En balansgång mellan individers rätt till självständighet, och samhällets dragning mot funktion och icke-kaos (med mera)?

En SVÅR balansgång. För vem ska bestämma hur jag vill leva och vad jag vill göra med mitt liv?
Och vem sätter gränserna för destruktivitet (missbruk t.ex.), och vem bryr sig att följa upp konsekvenserna?


Vem finns kvar att ta ansvaret, när övergångar mellan det som har varit och det som ska bli - inte fungerar, och människor (och djur) kommer i kläm?



Laika! Först och främst har du min sympati !

Jag vet att det inte är ovanligt, det du beskriver. Det är djupt tragiskt, särskilt för den som är utsatt, att behöva uppleva att människorna och Gud inte "bryr sig", inte räcker till. Att lagar och regler inte på något vis kan hjälpa till att skydda - utan bara bidrar till att sveket blir desto djupare.

Det ÄR ett problem, och mycket svårt att komma tillrätta med. Här hjälper nog inte lagarna i sig så mycket, eftersom problematiken ligger djupare än så!

En människa som känner sig värdelös inombords, bryr sig inte särskilt mycket om att vara rädd om andra. Kanske på ytan, men inte inombords, för när man inte vet hur man är rädd om sig själv, hur ska man då veta hur man ens gör...

Det är en "generationernas gissel", och att bryta och kliva ut ur "kedjan" (i dubbla bemärkelser) är oerhört fruktansvärt svårt. Desto mer som kedjan i sig är osynlig. Det är bara "vikten" som är tung att bära, och som skapar vrede och trots. Och en väl inkapslad sorg.

Jag skriver inte om dig, jag skriver om människor som kör fulla, som slår sina barn, som missbrukar och "skiter i sig själv och andra".

Ingen ovanlighet i vårt samhälle, inte idag och inte tidigare.


Det är en svår problematik, för "god vilja" räcker inte långt, det hjälper inte, att "vara snäll" - svaret blir ofta en smäll på käften.

För en människa som inte kan vara snäll mot sig själv (egostisk och snäll mot sig själv är inte alls samma sak!!!), kan inte heller ta emot det från andra. Han/hon förstår det inte, tror inte på det, inte inombords.

Och "lagar och regler" upplevs enbart som elaka inskränkningar i ens självständighet och integritet.


Så har denna tråd vävts ihop med den andra för en tid sen, den om människor i fängelser.


Vad är syftet med fängelserna?

Att göra sig av med obekväma människor?
Det ska man nog akta sig för, för innan man vet ordet av, är det en själv som är obekväm i ett sällskap...

Att skydda dem som inget ont har gjort?
Ja, definitivt!

Att straffa försyndelser och verka avskräckande?
Ja, det tycker jag.

Men, jag tycker också att det är viktigt att komma ihåg, att de flesta som hamnar i laglöshet och missbruk, är svikna av Gud, samhället och människorna redan som barn.

Ska vi fortsätta att svika?

Återigen en svår balansgång, mellan att skydda den som inget ont har gjort, och försöka lära en människa som omedvetet lärt sig svika sig själv i alla lägen, att "börja bry sig", om sig själv...

Världen och livet är inte svart eller vitt. Lösningar är det definitivt INTE!
Inte bra lösningar.
Det är en svår balansgång, där olika människor dessutom drar åt olika håll.

Och - för att göra det hela extra svårt - sanningar finns det gott om, äkta riktiga sanningar. "Sanningen" med stort S, finns inte.



Laika, igen.

Jag är så naiv.



Ja, tyvärr.

Men, om vi nu ska ta bilbälte som exempel, så var jag med innan det blev lag! För sådär trettio år sedan.

Då använde i stort sett INGEN bilbälte!!!
Skillnaden mot idag, är markant.

Jag vet också, att det finns ett stort antal människor som idag lever, tack vare bilbälteslagen!

Jag vet också, att denna bilbälteslag, har förändrat attityden bland folk i gemen, till användningen.

För att ta mig själv som exempel, är jag övertygad om att jag inte skulle ha brytt mig att "lära mig" använda det, om det inte kommit en lag.

Idag går det av sig själv utan att jag tänker på det, och det känns dessutom tryggt!

Ja, visst är det så.



Åjo ... det vet nog de flesta om. Det går liksom inte att undgå veta...


Men ... "hur många som helst", är inte "alla" !
Det är inte ens "de flesta"!!!

Det är viktigt att veta skillnaden!

Sedan är det ju så, att det är de som "gör fel" som syns, i alla sammanhang är det ju så. Medan de som inte utmärker sig, inte heller märks.
Då är det lätt att få fel intryck av proportionerna.

Exempel: Invandrare är överrepresenterade i fängelserna. Liksom människor med olika NPF (Neuropsykiatriska funktionshinder, t.ex. ADHD, DAMP, aspgergers syndrom, osv.)

Det betyder ju inte, att ALLA invandrare sitter i fängelse, eller att ett NPF medför en framtid i fängelse! Inte ens att de flesta kommer att hamna där, om de tillhör dessa grupper.
Det betyder inte, att man kan "döma hunden efter håren"!
Det betyder inte, att de som inte sitter där trots att de tillhör "gruppen", är "sämre" människor!!!


Ett annat exempel, och nu tar jag bilbälteslagen igen.

Motståndarna till denna lag - för det fanns givetvis gott om motståndare även till denna lag - höll fram som argument, att det kunde vara farligt att sitta fast i en bilolycka, då det krävdes att man skulle kunna ta sig ut.

De hävdade att detta hände och hade hänt, och därför var det galenskap att tvinga på människor en sådan lag.

Så här med facit i handen, kan jag lugnt säga, att javisst, det HAR hänt! Men det är en försumbar siffra jämfört med alla dessa som blivit räddade av att ha haft bilbätet fastspänt!

Sådana argument kallas för "kil-argument". När man påvisar att det finns EN liten del som inte fungerar, och därmed påstår att INGET kan fungera.

En liten "kil" som man liksom slår in under en liten hörna av argumentationen, i syfte att välta hela lasset. Många gånger går det, tyvärr.


En stor sak med lagar, är att de faktiskt på sikt förändrar attityder i samhället!


Om vi tar det här med barnaga.
Det är inte lagen i sig, som minskar barnagan, utan attityden som gör det!

Än en gång, om jag jämför med för femtio (fyrtio) år sen (jag är 53) så ingick det i vardagsuppfostran att få slå sina barn, utan att någon höjde på ögonbrynen.
Därmed säger jag inte att alla slog sina barn, men att det var fullt ut accepterat att göra det.

Inte heller visste någon varför man inte slår, eller vad konksekvenserna blir, eller vilken oerhörd kränkning det är, och att det inte alls hjälper en människa (ett barn) att finna sin egen potential, den äkta respektfullheten inför sig själv och andra, och förmåga till flexibilitet.

Aga bidrar enbart till systemet att finna syndabockar. Och "syndabockar" löser inte problem.

Skulle du Laika, önska att lagen om barnaga upphörde, därför att den inte hjälpt dig och dina vänner (och fler med er)?

EN sak gör denna lag i alla fall för dig. Och det är att den ger dig RÄTT!

Den talar om RÄTTEN för dig, att inte ha behövt utstå detta. Det du var utsatt för, var FEL! Och det var INTE ditt fel, inte på något vis.
Du förtjänade det inte!
I den bemärkelsen har du lagen bakom dig.



Nu har jag skrivit klart. Och - vis av tidigare skrivklåda i kombination med diskussionslusta - vill jag tala om att jag ÄLSKAR både att skriva och diskutera!!!
Jag har inte tagit illa upp!
Jag är varken sårad eller kränkt.

Jag är enbart på gott humör, och känner mig uppiggad av att fått "yttra mig"!

Stor kram till er alla som orkat igen denna svada. (undrar om det finns någon kvar ända hit ner på sidan...)

tack amaira. kunde inte sagt det bättre själv
lagar är till för att tala om att samhället inte accepterar dylika saker. att det finns lagbrytare betyder inte att lagen inte ska finnas
lagbrytare har och kommer alltid att finnas, även djurplågare tyvärr

Hoppar på det lilla sidospåret om bilbälte. Jag köpte min första bil 1975 och har alltid använt bilbälte så för mig var lagen inget problem. Det där med att det är bättre utan bälte om man måste ta sig ut snabbt eller att det är bättre att man kastas ur bilen är struntprat.

Min uppväxt skedde i ett hyreshus. En gång saknades vicevärden. Han skulle åka från sin sommarstuga inne i Västergötland men kom aldrig fram. Han hade en "säker" bil, en Mercedes. Efter nån dag hittades bilen, han hade kört av vägen. Vid avkörningen slogs dörren upp och han följde efter och fick bilen över sig. Änkan övertog vicevärdskapet.

Har två katter som är inne. När vi skaffade dem för 5 år sedan var det många som höjde på ögonbrynen när vi sa att de skulle få vara inne. Nu känns detsom om folk har börjat att ändra uppfattning.

Vi har tagit hand om våra genom Djurens Vänner, de låg slängda i ett förråd. Vid detta tillfälle godkände Djurens Vänner enbart folk som skulle ha katterna inne (p g a att de under en längre tid haft problem med sina bortadopterade katter, de blev misshandlade av okända, ihjälkörda, infångade i kattfällor o s v .

I debatten, som jag ej varit inblandat i förrut, är jag varken för eller emot. Det måste finnas olika lösningar beroende på vart man bor o s v. I kvarteren där jag bor finns många rädda katter. De är vana vid att bli bortjasade eller något värre. När man kommer nära springer dom iväg och jag blir alltid lika ledsen för deras skull.

För mej känns det självklart att kan man inte släppa ut sin katt på ett för katten säkert sätt, ska den vara innekatt. Men en katt kräver stimulans, för den som inte själv kan lägga ner all den tid som krävs kan ju en kattkompis vara ett bra alternativ. Två katter har mycket glädje av varandra för det mesta och kan utan att må dåligt klara av att vara ensamma hemma under långa arbetsdagar men kräver även dom att man tar sej lite tid när man kommer hem.
Att ta betalt för sina kattungar tycker jag också är självklart. Även en huskatt bör vara vaccinerad, besiktad, avmaskad mm när den lämnas till sina nya ägare. Jag tycker även då att man som "uppfödare" har ett ansvar för att kattungen hamnar i ett hem där man har klart för sej vad som krävs för att vara djurägare.
Sen går det ju inte att komma ifrån att det oftast är lättare att hålla en ras ren katt som innekatt. Generationer av innekatter bakom sätter sina spår.
Har haft många katter i mitt liv, innekatter dom senaste 20 åren. Det tog ett tag att lära mej min läxa, men jag gjorde det !
Min första katt hittades död med ett kulhål i sej, Nr 2 försvann och nr 3 blev överkörd. nr 4 kunde jag hämta på djursjukhuset i en plastsäck, det kostade mej nästan 2000 :- för ca 20 år sen, antagligen sparkad så illa så att hela livmodern hade lossnat, hon klarade operationen men dog dan efter. Sen hade jag fått nog, aldrig mer en katt som springer vind för våg.
Så framför allt för kattens skull, ta hand om din katt !

Ja, överkörda katter är för tragiskt, och inte alltför ovanligt här i Stockholms kranskommuner.

När jag körde buss, var det just höstarna som det låg flest överkörda katter på vägarna.

De höll till vid dikesrenarna för det finns så många spännande sorkar där. Särskilt på hösten när årets nya och mer oförsiktiga årskullar inbjöd till extra kalas.

Man lärde sig var katterna fanns, olika år från år (både katter och platser), och så gällde det att inte glömma bort dem förstås (så inte jag blev orsak till att katten blev platt), och vänta på massakern.

Den stora massakern när mössen och sorkarna jublade, och kattens ägare ... ?? Den delen av historien vet jag inte, men kan tänka mig hur det känns. Särskilt för barnen i familjen.

Alla katter som hade landsvägen till revir, blev nu inte överkörda - vad jag vet. Men en familij skaffade katt, på katt, på katt. Efter fyra överkörda katter slutade de ha katt. De bodde intill vägen.

Kanske skulle ett staket runt huset ha hållt kissarna på plats?
Men det hade ju krävt arbete och pengar... Och tid.


Visst är det självklart att man inte ska ha djur, om man inte har möjlighet att ge dem ett bra liv (oavsett vilket vis man väljer, för det kan ju vara olika).

Men nog borde det vara lika självklart, att man inte har djur om man inte kan undlåta att även andra far illa! ??

Gäller både andra människor och andra djur. Tycker jag.

Med andra ord, det är ett ANSVAR att ha djur.

Vill man inte ta den omsorgen, så finns det mängder av mjukisdjur som kan fylla behovet av nåt mjukt och lent.
Eller porslinsfigurer att ha på hyllan, som kan fylla behovet av något vackert.

Samtidigt är det ju för sorgligt att så många barn växer upp utan den nära, alldagliga och självklara närheten till naturen och andra levande varelser.
Det är utvecklande, både för själ och hjärta. Om man introduceras i den världen med ansvar och varsamhet och empati.







Ja, det tycker jag med.

En bondgård på landet (var annars ) behöver sina lösa katter! Då fyller det en funktion!

En enslig liten stuga ute i vildmarken däremot - kanske vore katastrofalt (för vildmarken) att ha en utekatt.

Liksom utekatter inte ska behöva tvingas till ett ovant inneliv - det behöver finnas övergångsregler som tar hänsyn till verkligheten.


Skriver mycket gör jag - har inget annat att göra - bla-bla-blä *uttråkad, har inget roligt att göra*

- men mina ord är ju bara tankar att kanske väva vidare kring, inte "förslag till några slutgiltiga regler".


/amaira.

Stor kram tillbaka. Det är inte längden på inlägget som avgör om man orkar till slutet, utan vad där står.



Min katt fick jag av grannarna då deras dotters katt fick källingar. De andra grannarna med gemensam tomtgräns/tvärs över gatan, har också katt. Det finns alltså ingen med "kattallergi" i den närmaste omgivningen.

När Sessan blev stor nog att lära sig gå på toaletten ute skaffade jag en kattlucka med magnetstängning. Jag var lite betänksam och undrade om det skulle få henne att vara mera ute än inne hos mig.

Det blev tvärt om! Jag har aldrig haft en katt som tillbringat så mycket tid inne. Det bästa av allt är att hon kan söka skydd för faror och dåligt väder även om jag inte är hemma. Detta har gjort henne till en ovanligt glad och frimodig katt.

Något problem med att främmande katter kommit in genom luckan har jag aldrig haft. Dels hänger det en tät gardin precis innanför där luckan sitter så att det inte går att se in, dels har jag agerat "arg och farlig människa" då andra katter visat intresse för luckan, så de har lärt sig att stanna utanför. Sessan är steriliserad, att få hankatter att stanna ute om det finns en honkatt som löper innanför luckan skulle nog inte vara möjligt.

Jag skulle alltså inte uppskatta ett generellt förbud mot utekatter. Man ska givetvis ta väl hand om sitt djur oavsett vad det är för sort och vilka möjligheter man har att låta det vara inne eller ute. Jag har även svårt för resonemanget att man skulle ta hand om katten bättre om den kostade en massa pengar! En katt är inte en pryl med prislapp, det är en levande varelse och sådana ska alltid behadlas väl!

Ja, det var himla generellt skrivet! "Man" är ju inte människor i gemen!
Äkta vänskap värderas inte i pengar.
Och det gör inte heller ansvar, empati och omtanke.