Vill ställa frågan ang etableringsproblem nyplanterat träd:
måste man vara ett geni , alt ha tur, för att klara av plantering av träd, eller är det bara tålamodet som tryter, dvs ska man vänta över både en och två säsonger för att se om man lyckats, om barnsjukdomarna övervinns (gula, brunprickiga blad, halvhängigt i stället för det vackra gröna på plantskolan) eller ser man ganska så omgående hur trädet kommer att klara sig? Således, med handen på hjärtat, hur länge får odla-folket i snitt vänta på att se huruvida plantering av ett träd lyckats/inte lyckats, och hur ofta händer det att det inte lyckas?

undrar nypan/m

Har den bara klarat två vintrar, brukar det inte vara något problem sedan. Hur jag lyckas beror på om det är zonknäckeri på gång eller om det är ett säkert härdigt träd.
Christer.

Det där med brunprickiga blad känner jag igen från mitt plommonträd, åtgärden blev att trädet fick mycket näring (en säck kogödsel) och ordentlig vattning på våren därpå, det blev bladen gröna och trädet började växa.

Kriterierna för lyckad trädplantering tycker jag är att trädet har överlevt minst en vinter och kommit igång riktigt med tillväxten. Det senare tar jag då som ett tecken på att det trivs och har rotat sig bra.

Med "kommit igång riktigt" menas inte att det växer lite grann direkt efter planteringen, det kan ett träd göra på sina inre reserver även om det t ex har svår rotsnurr. Utan jag menar så mycket tillväxt per år som är normalt för det trädslaget efter etablering. Hur mycket det är kan man fråga om hos plantskolan, samt hur lång tid det brukar ta att komma igång - för det är olika, en del trädslag tar flera år på sig innan de börjar växa för fullt.

Sen kan man ju alltid hårklyva om vad som är en misslyckad etablering och vad som är senare problem...t ex om ett träd fått det litet för dåligt dränerat men frodas i fyra år innan det plötsligt ruttnar.
Ett sånt fall har jag haft, och ett fall av avancerat zonknäckeri som gick åt skogen efter två års våldsam tillväxt. De övriga åtta träd som jag har planterat lever och frodas fast tre av dem är för nya att ropa hej över.

Tomba här. (Mitt första inlägg på denhär sidan).
det är ju inte direkt ngn exakt vetenskap dethär med plantering men om du väljer ett friskt träd i plantskolan inom din växtzon samt planterar det så snart som möjligt borde det inte vara några problem. Var bara noga med att inte låta det torka ut. och följ de planteringsråd som du får från plantskolan.(begär att få ett sådant du köper) det viktigaste brukar framkomma där
Jag har själv experimenterat med att flytta ganska stora träd och buskar
och det kan vara givande om man har lite tålamod, barrträden är de som är allra svårast men det går det me´. Lycka till

Nypan, det här är en rolig fråga. Du frågar hur många trädplanteringar vi odla.nu-are misslyckats med och för mig är det oräkneliga. Jag räknar visserligen långt ifrån alla som misslyckade, eftersom jag experimenterar mycket och räknar med att lära av träd som inte tar sig också.

Jag lyckats bäst när jag
- väljer träd efter platsförhållandena och inte försöker tvinga in ett älskningsträd på en plats som egentligen inte passar
- lyckas hitta träd som inte har rotsnurr. Jag granskar rötter i plantskolan lika mycket som kronan
- e-plantmärkta träd tycker jag generellt tar sig och utvecklas bättre, särskilt på fruktsidan där jag kunnat jämföra i lite större skala
- gräver brett och har bra kompost till hands. Jag gräver mycket bredare nu än förr
- lyckas skydda träden från rådjur
- krukodlar frösådda träd i början (jag har sämre koll på frilandsplätten)

Ja, speciellt det där med att gräva brett missade jag totalt som nybörjare. Informationsblad om plantering som man får hos plantskolan brukar säga att man ska gräva...ja vad brukar de skriva, 60-80 cm brett kanske...men en sån trång grop funkar ju nästan bara om det redan finns ett tjockt lager god matjord där!

skit också, känner mig som en total korkskalle; maackian skulle klara av sol, allehanda jordbetingelser etc, enligt reklamen på plantskolan, men så läser jag i en trädgårdstidning (idag!!!) att den ´gillar vandrande skugga´;
om så, klart den ser lidande ut hos mig, halvhängiga gulprickiga blad; ingen vandrande skugga så långt ögat når eftersom allt är nyplanterat eller max 2-3 säsonger gammalt.frågan om jag ska plantera om den blev därmed ganska så onödig; höja kan jag den, ändra på jordstrukturen men vandrande skugga är ju på sin höjd avhänging parasoll (???)) TIPS ÖNSKAS. Om man nu ska bara ha träd som gillande gassande sol eller åtminstone iinte kräver skugga/vare sig vandrande eller stadigvarande, samt som stål en del vindpustar, vad finns det då att välja mellan; menar, som cilla säger, inte bra att tvinga växter anpassa sig, snarare tvärtom, träden planteras där de passar bäst. Zon 3 Stockholm. /MVH nypan/m

Hej Nypan,
Det är inte helt lätt att genom litteraturen lista ur hur Maackian vill ha det. Torrt står det i viss litteratur, gärna fuktigt i annan... Kanske förekommer olika uppgifter om sol också.

Om din Maackia är nyplanterad och hänger med bladen behäöver den säkert vatten. De gula prickarna kan vara en insekt, knappast är det väl solgassande som skapat det, eller vad tror ni Maackia-erfarna?

Om du tror att halvskugga skulle fungera bättre så är väl ett träd till ett alternativ till parasoll kanske... Ett träd som placeras så att Maackian får halvskugga alltså.

Med full gassande sol i zon 2-3 har du många roliga arter att välja emellan, särskilt om du med några vindtåliga träd som rönnar, hägg, salix, oxlar kan skapa lä för magnolior, päron, persika, kopparlönn, valnöt m fl. Strimlönnarna är vackra och tål vind halvbra i rätt zon.

ja, vad tror de maackia erfarna? soligt skulle gå bra, sa de visa på zetas.
jag har planterat maackian med vattenkristaller, och vattnat lite då och då, så bevattningen borde inte vara problem. kanske gillar den inte vindblåst, men så värst mkt är det inte av den varan heller. kanske mera jordblandningen. dock har jag ingen plats att plantera ett ytterligare träd som skydd åt maackian. det blir i så fall att flytta på hela härligheten.
däremot, problembebisen rönnsumak, så sen med grönskan, ser underbar ut....alltid ngt./ mvh nypan

Tror säkert att Maackia funkar i vandrande skugga, min har det en del av dagen...men att den skulle kräva det har jag svårt att tro.
Innan jag köpte min Maackia i våras sökte jag info om den på nätet och hittade inte mycket om den på svenska, men en hel del på amerikanska sajter. Alla dessa sade att den föredrar full sol.

Vad gäller fukt varierar uppgifterna litet, som Cilla säger. Alla info jag fann sade visserligen att Maackia trivs bäst i fuktig men väldränerad jord (vilka träd gör inte det?) men de flesta sade också att den tolererar det mesta. Dock, sade en sajt, gillar den varken extremt torra eller extremt våta platser. Ett universitet i sydstaterna sade däremot att "det var ett av det mest torktåliga trädslagen under 1988 års torka".

Jag har inte sett till vad jag skulle kalla gula prickar på min maackia, däremot gula färgskiftningar på delar av de yttersta bladen i den ena toppen (min är tvåstammig). Det ser inte ut som insektsskador utan jag har antagit att det varit resultat av någon tillfällig torka (har inte varit flitig med vattning efter de första två månaderna) eller brist på något näringsämne. Jag har inte oroat mig särskilt över det - det är väl inte så ovanligt med diverse obalanser hos nyplanterade träd och den ser frisk och glad ut i övrigt.

bra, jag kör på att det handlar om diverse obalanser hos ett nyplanterat träd. tur att den är lövfällande, höll jag på att säga, maackian. Till våren ser den kanske fin ut. Ingen vits alltså att plantera om den, om jag förstår det rätt./mvh nypan

Till helgen såg Maackian än mer lidande ut; bladen hängde brutalt och brunsvarta fläckar hade dykt upp; rent intuitivt kände jag att nu är trädet på väg att ge upp. Hade läst på Royal Horticultural Society´s site om etableringsproblem/syrebrist hos nyplanterade träd (rekommenderas, deras avdelning för råd är jättebra!) och grävde försiktigt under jordytan för att se hur det såg ut; en 20 cm under jordytan badade rötterna fullkomligt i lervälling, detta fast markytan såg torr och fin ut.
Det blev till att gräva upp det trestammiga trädet (1.20 hög) och göra en ordentlig upphöjd bädd, plantera ner den igen och hoppas på det bästa.
Är dock helt övertygad om att maackian inte haft en chans utan livräddningsoperationen, utan dött. Nu hade inte ens tålamod att vänta tills bladen fallit, så akut kändes läget. Alla mina andra träd har jag planterat i upphöjda bäddar, just pga lerhalten, har också dränerat i trädgården men maackian plats var i utkanten sett från dräneringsrörens verkningsradie. Nu väntar jag med spänning om räddningsoperationen funkar, eller om trädet trots allt redan hunnit bli alltför skadat./mvh nypan






http://www.rhs.org.uk/advice/profiles0302/.../prune_stem.asp