Har upplevt nå´t hemskt. Fick ett telefonsamtal fr ån en person, dotter till en man, vi lämnade två kattpojkar till, för ca 10 mån. se´n. Denne farbror har alltid vart en stor djurvän.Men; nu hade han blivit senil--o katterna var i ett bedrövligt skick. En av dem hade sår på kroppen o det myllrade av spyflugelarver, de hade trängt in i kattens kropp...
Den andre hade hemska tovor, som veterinären rakade bort-- så nu ser den kattkillen ut som en Kinesisk nakenhund.
Den med larverna --blev avlivad, direkt.
Och nu känns det, som jag gjort fel--men jag visste ju inte.
Jag har gråtit så mycket--alltihop var så hemskt!

Usch, vad hemskt! Men anklaga inte dig själv, om farbroderna alltid varit en stor djurvän så är det ju liksom ingens fel (absolut inte ditt) att han blir senil. Det enda man kan tycka är kanske att dottern kunde ha varskott tidigare, men hon kanske inte har tät kontakt med sin far? Ta hand om den kissen som är kvar och var nöjd med att kunna hjälpa den. Den andre stackaren har det bättre där han är nu och du bidrog i alla fall till att förkorta hans lidande.
Kram
Fenja

Ja--hans dotter bor i Göteborg, så hon kunde ej reagarat tidigare, hon kom hem till Hjo, på grund av en begravning--o då kontaktade hon mej.
Men--fy, detta är så jobbigt!

Jag förstår att det är jättejobbigt. Hur är det med den lilla kraken nu då? Har du fått hem honom eller är han kvar hos veterinären? Är han mager och misskött i övrigt också? Han kanske behöver maskas av om inte veterinärren gjorde det?
Du får försöka tänka på hur lycklig denna lilla kille kommer att vara när han ätit upp sig, pälsen växt ut och han är i full form igen! I värsta fall kunde ju han med ha varit lika illa däran som den andre. Minns framför allt att det inte är ditt fel!
Mvh
Fenja

Ja-- han-- Busis, är lugn o kelig, trots att han är rakad. De andra katterna accepterar honom, det är som om de "tycker synd om honom"....
Och--det är klart att farbror´n ej kan rå för detta! Han kan ju inte hjälpa att han blivit senil, men jag känner ändå, att jag borde "kollat", men nu gjorde jag ej det......
Så--nu är det som det är!
Vi har ju hittekattungarna, som jag nämnt tidigare--o det lättar lite.
De är jättegulliga nu! Cayenne tar hand om dem, som de vore hennes
ungar!

Hejsan Zaaritha ! Jag håller med Fenja, det är absolut inte ditt fel. Men har inte farbrorn haft någon hemvårdare? Han måste ju vara i ett ganska bedrövligt skick själv också, om katterna mådde så dåligt som dom gjorde. Jag förstår om du lider av vetskapen hur dom haft det, det gör ju t.o.m. jag som aldrig träffat dina småttingar. Jag tittade föresten i ditt album, är det hittekatterna på första bilden, eller är det "egen produktion"? Jättesöta var dom i alla fall.
Ursäkta mig, om jag använder hjärnkontoret och tittar på datumet så stämmer det bättre in på dom kattungarna du sålde till farbrorn, stämmer det bättre?

Zaaritha,
klart det inte är ditt fel att det gick som det gick.....!
Jag fårstår verkligen hur du känner det.... Känns ju som sina egna bebisar man säljer / ger bort....! Klart man vill deras bästa...

I Februari var jag tvungen att avliva min katt jag haft i nästan nitton år...
Hade en svulst på njuren... Det var en pärs...!

Håller med Fenja, den avlivade katten mår bättre där den är nu...

Helt OK att du tycker synd om katterna, men förebrå dej inte själv för det som hänt!

Caprice