Angående Estonias förlisning finns mycket som talar för att "relevant bevismaterial kastades i sjön" som SvD skrev om i en artikel 11.3 2001. Dessa anmärkningsvärda uppgifter som kommer fram i artikeln pekar på att:"De viktiga delarna från hydraliken till Estonias bogvisir fick inte plats i transportlådan. Därför kastades de flesta tillbaka i havet av den internationella haverikommissionens egne tekniske utredare". SvD kunde avslöja nya anmärkningsvärda uppgifter om hur utredningen av Estonias förlisning sköttes - eller missköttes. Gustav Hanuliak var dykrådgivare åt Sjöfartsverkets chefsutredare Johan Fransson. Han har sammanlagt tillbringat mer än sex veckor på haveriplatsen. För SvD berättar Hanuliak hittills okända detaljer om de dykningar som den internationella haverikommissionen JAIC utförde i december 1994.
Han läser i sin anteckningsbok, som han noga förde under dykningarna, och säger:
- Arbetet vid olycksplatsen var dåligt organiserat. Bara få visste om vad som egentligen pågick. Dykarna skar av några viktiga delar bland annat från bogvisirets hydraulik som borde blivit viktiga bevis.
Han uppskattar antalet delar som togs upp från Estonia till "några tiotals stycken". Men långt ifrån alla kom in till fastlandet för vidare undersökningar.
- Så vitt jag vet registrerades eller utvärderades aldrig ungefär tre fjärdedelar av alla bitar. De kastades tillbaka i havet. Att de var för stora för att passa in i transportlådan som skickades till Sverige med helikoptern var den enda anledningen."

Gustav Hanuliak vill inte smutskasta den ansvarige för beslutet att kasta bevismaterial i sjön, men säger:
- Mannen som gjorde den här konstiga selektionen var haverikommissionens utredare Börje Stenström. Tyvärr var det så. Hade vi haft de här viktiga delarna i dag, skulle det med stor sannolikhet gå mycket lättare att tillbakavisa många spekulationer.
Stenström kan inte längre höras om vad som hände därute på havet. Han avled 1997 i cancer.

Men han har själv i en tv-intervju bekräftat liknande uppgifter. Då handlade det om det så kallade atlantlåsets halvmeterlånga bult, som enligt Stenström var alltför tung för helikoptern.
I stället kastades också denna vitala pusselbit tillbaka i havet - ett agerande som förvånat många. Stenström var mycket kunnig om helikoptrar. Han hade varit Marinförvaltningens förste kontrollflygare och också haft huvudansvaret för myndighetens helikopterinköp.
På Bergas helikopterbas deltog han i utbildningen av mekaniker och var med om att effektivisera flygkontroll av helikoptrar med autopilot för ubåtsjakt.
Han var alltså väl förtrogen med hur mycket last en helikopter klarar. Ändå slängde han tillbaka låset.
Men de delar från Estonia som Börje Stenström valde bort redan på dykfartyget är inte de enda som ligger kvar på havets botten.

I samband med den finländska haverikommissionens jakt efter det tappade bogvisiret hittades ett tio meter långt och fem till sju meter brett föremål på botten. Det låg just där Estonia ansågs ha kantrat, enligt kommissionens egna analyser.
Finländarna tog sonarbilder av "det stora objektet", som analyserades av en inhyrd metallurg. I ett fax dagen efter, den 10 oktober 1994, från Planeringskommissionen för undersökning av storolyckor heter det dock:
"Det stora objektet visade sig vara en stålplåt."
Med detta lät sig den finländska undersökningsgruppen nöja. Objektet, vad det nu var, bärgades aldrig. Ingen vet i dag ens om det kom från Estonia.
Det är denna typ av underlåtenheter som skapar grogrunden för teoribildningar, allehanda konspirationer och spekulationer. Frågetecknen frodas.
Dykexperten Gustav Hanuliak är övertygad om att svaret på gåtan om varför Estonia sjönk" ligger i de dåliga svetsningarna kring de hydraliska cylindrarna vid bogvisiret",slut citat.
Det finns många frågetecken som man ställa om varför det aldrig drogs fram i ljuset och klargjordes vad som verkligen hände vid Estonias förlisning.

det här inlägget passar på min blatic storm-tråd som jag skrev för några dagar sedan.

det som vi inte vet om fortfarande är att sföfarts-inspektionen klagat över säkerheten ombord innan avgången, de hade kunnat stoppa estonia.
och detta är en del av sjöfartsverket och haverikommissionen var väl delvis sjöfartsverket.

klart man inte vill säga att man jälv gjort fel.