
Så kom då den stora dagen för två och en halv vecka sedan när vi skulle sätta igång och kompostera matrester och annat nyttigt. Enligt alla instruktioner skulle man grunda med gammal kompostjord eller multna löv. Men då jag inte hade tillgång till något av det så slängde jag nervöst i några gamla murkna pinnar och lite jord som låg underst i något som jag misstänker har varit en trädgårdskompost i trädgården. Tänkte uppgivet att "det här blir kanske inget"...
Sedan har jag högtidligt slängt ner alla överblivna matrester och en massa sågspån i "monstret" som komposten har döpts till. Har spänt tittat ner i lådan varje dag för att se VAD som möjligtvis skulle kunna hända... Men hittills har matresterna mest snällt legat där och just inte gjort så mycket väsen av sig. Förundrat såg jag några underliga stora röda flugor som började svärma runt lågan för någon vecka sedan, men annars ingen vidare spänning. Förräns IDAG!....
När jag öppnade locket i eftermiddags så stog ångan som en rykande kvast ur lådan rakt ut i den tolvgradiga Stockholmsluften, och hela den nu så varma matrest-massan rörde på sig framför mina ögon! Jösses vilken skräckfilm! "It's alive!" Med skräckblandad förtjusning antar (HOPPAS) jag att det är såhär det ska vara, att komposten nu har kommit igång och börjat jobba som den ska. Fast egentligen har jag ju ingen aning...

Det är onekligen ganska häftigt. Jag håller tummarna hårt för att jag så småningom ska ha fin näringsrik kompostjord att gödsla min trädgård med. Men om jag aldrig skriver något endaste inlägg mer KAN i värsta fall "monstret" ha dragit ner mig i lådan när jag oskyldigt skulle mata den med fler matrester, och slukat mig hel. Och det enda som sjunger över södra stockholms nejder är en rungande monster-rap......

