Hej alla!

JAg ÄLSKAR katter! Men är tyvärr allergisk.... Skulle vilja ha en, och söker därför en sort som jag kanske kunde tåla. Vill alltså ha tips!
Nu vet jag att den vanligaste rekommendationen är Rex-katter, men finns det andra? Jag har en del erfarenheter av Rexar, och de är lite för "känsliga" för min smak.... Fryser lätt osv. Vill inte ha en 100% innekatt nämligen.
Har hört att abessinier ska vara bättre för allergiker. Men är det någon annan som har hört detta? Det jag hört/läst om dem som ras hittills verkar verkligen passa mig också.

Snälla - tipsa mig om en katt som är
- tålig vad gäller utomhusvistelse
- frisk (så långt man nu kan garantera det)
- korthårig

Tackar!

Läste i expressen i går om en rysk katt (sibirisk katt) som hade en päls som allgergikerna tål, den verkar vara långhårig, annars vet inte jag vilken kattras som är bra för allergiker förutom nakenkatten som inte har någon päls gå in på agrias hemsida där finns en hel del nyttigt att läsa om kattraser och skötsel.
krister

skulle rekomendera dej att... inte skaffa katt.
visst finns det raskatter som påstås vara bättre för allergiker, men det kan slå fel
då har du lagt ut en herrans massa pengar på en katt du i längden inte tål.
då ska katten omplaceras och det är inte kul, när man fäst sig vid den, och att ha den ute hela tiden för att man blis dålig är inget alternativ.

vet du vad det är du är allergisk mot? pälsen eller kvalster?
det är av avgörande betydelse när det gäller vilken då kan ha.
men risken är stor att du spär på din allergi i stället
OM du vill ha katt, så ta kontakt med en uppfödare och kolla om du inte kan få hälsa på och eventuellt låna en katt över en helg för att se hur det går. då vet du om det fungerar.

Hejsan ! Jag håller med Kristerh, den Sibiriska katten är helt underbar. Den är tålig robust och pratglad. I utseendet påminner den lite om en korsning av Perser och Skogis, lite babyaktig. Pälsen är silkeslen, lite fetare i konsistensen och självutredande. Själv så tål jag inte korthåriga katter, men långhåriga går bra. Jag tycker som Pejori, att du ska prata med olika uppfödare så du får träffa och gossa med lite olika raser. Att stoppa in ansiktet i pälsen och gossa riktigt rejält, är ett snabbt och effektivt sätt att testa hur tålig du är mot raserna (glöm inte allergimedicinen bara ) Lycka till, och hoppas att du hittar en katt som faller dig i smaken.

Jag är allergisk mot saliven, klorna, kvalstren (tror jag). Inte pälsen i första hand i alla fall. Tål t. ex. fårfällar, men inte levande får....

Och ja - jag har gett upp många gånger, men jag hade tänkt göra precis som du föreslår - åka till en uppfödare och testa. Det tar max 15 min att avgöra om jag tål sorten eller inte......

lycka till.

Åh, jag förstår dig så väl... Jag hade en Abessinier/manx-blandning som jag tålde hyfsat (alltid lite tätt men inte så farligt). Gjorde då misstaget att köpa en Siames för att jag ville ha en katt till. Som om inte det räckte så fick jag ta över syrrans ena katt (annars skulle hon avliva den). Det blev helt enkelt för mycket och jag kan nu inte ha katt öht Tack och lov så träffar jag två av katterna ganska ofta så att jag får stilla min kattabstinens lite iaf..(abyblandningen tog sambons föräldrar över och syrrans katt bor nu hos mina föräldrar)

Hoppas att du kan ha katt ändå men som flera redan har skrivit, prova först ordentligt att du verkligen tål dem nog mycket så att du slipper att omplacera en katt....

Sambons mamma tål inte katter men när hon tar allergimedicinen dagligen så går det ganska bra (hon är ständigt tätt i näsan men har inte rinnande ögon och utslag som jag fick på slutet.)

mvh Anna *saknar sina små*

Jag hade TÄNKT (men det vet man ju hur det brukar bli ) att katten inte skulle få vara på övervåningen där vi sover.... Eller i alla fall inte i sovrummet. Eftersom jag absolut tror att risken för att utveckla allergi ökar om man aktar sig för mycket så skulle jag vilja ha katt för barnens skull.... Om bara de slipper allergier står jag gladeligen ut själv! Än så länge ser det bra ut, sonen gosar obehindrat med grannarnas pälsbollar utan den minsta reaktion, så hjälp mig att hålla tummarna!
Vi får väl se hur det gå med katt-planerna.....

Jag har haft Abessinier, och det är fullständigt underbara katter, men rätt speciella. De ser ut som små vilddjur, och det är de också; oerhört livliga och uppmärksamhetskrävande och förskräckliga musjägare om man låter dem gå ut.

Det går inte att hålla dem på armslängds avstånd, de vill vara med människor, så tätt inpå som möjligt och helst uppe i ansiktet. En abessinier som vill kela är nästan aggressivt kelsjuk, spinner, trampar, puffar och buffar tills den får den uppmärksamhet den anser att den ska ha. Alla mina abessinier gillade att ligga på axlarna. De klättrade på mig som om jag varit ett träd, och draperade sig som en boa om halsen så fort jag satte mig vid datorn.

Men lämpligare för en allergiker än andra katter? Jag tror inte det. de fällde hår, precis som alla andra katter, och min allergiska syster kunde knappt röra dem utan att få eksem. Konstigt nog har hon en bondkatt själv nu, och det verkar gå bra, förmodligen för att det är en utekatt, som inte är så kelen av sig.

Jag är pälsdjurs-, pollen-, damm-, nickelallergiker med mera, jag får astma periodvis, men har valt att medicinera detta och omge mig av djur (katter, hundar, kaniner), växter och annat jag tycker om. Jag tror att mycket av problematiken sitter i "huvudet" på allergiker och att man kan välja om man vill begränsa sig eller leva ett fullt liv!
Min son hade som liten en hel del allergier, men "påtvingad" min inställning och ständigt exponerad för allt så medicinerar han inte ens numera. Jag VET att man kan dö av allergier, jag har blivit behandlad med både adrenalin och kortison när det varit riktigt illa och blivit lungödem. Dessa situationer ska man givetvis ta på allvar.

Men man kommer ganska långt med:
"Om du tror att du kan,
så kan du.
Om du tror att du inte kan,
så får du rätt."

Mvh
Fenja

Ja, jag håller med dig till viss del. Jag tål ju inte hästen heller, inte hundarna, inte hö och inte torvdammet. Skillnaden är ju dock att jag lämnar hästen i stallet och att hunden inte ligger i min säng.

Jag har haft katten hemma några helger då "svärmor" inte har kunnat ha katten pga en väldigt allergisk väninna som hälsar på dem ibland. Visst överlever jag dessa gånger men bra mår jag inte. Skulle gärna ha katten hemma men nu är det som det är...

Mediciner tar jag dagligen (både allergitabletter och astmamediciner) men katten reagerar jag fortfarande starkt på.

Min väninna har två Balines. Den tål de flesta för den har ingen underull (?) säger hon. Jag är allergisk mot andra katter men aldrig hennes.

Nuförtiden kan jag vara i samma rum som katter bara jag inte klappar dem och sen tar vid mina ögon eller i ansiktet utan att tvätta händerna. Det verkar som om allergier kan ge med sig. Fast nötallergi och kraftiga allergier ska man inte slarva med...

Jag har varit kraftigt allergisk mot kvalster (skulle anlita städhjälp enl doktorn) fast det har också försvunnit, vi har fullt med byggdamm och hundhår (lera, grus, sand från tassarna...) och jag märker inget.

Men då kanske det finns hopp om att min kattallergi ger med sig igen??? Trots allt så kunde jag ju ha katt tidigare. Hoppas verkligen att det är så

För övrigt så vill jag bara förtydliga att jag håller med om att man bör utsätta sig för det man inte tål inom rimliga gränser ..

Känner igen det där från aby-blandningen som jag hade. Hon är väldigt kelig av sig och _kräver_ uppmärksamhet om hon inte får den När hon var kattunge så nöjde hon sig inte med att ligga runt halsen, då låg hon uppe på mitt huvud

Ja, innan började näsa och ögon rinna och halsen kliade när det var en katt nära. Jag har inte tagit medicin på några år och märker som sagt knappt något längre.

Tänk dig noga för innan du skaffar katt, även om de är jättesöta. Är en egen katt så mycket värd att du vill riskera att du utvecklar mer allergi?

Om man redan är allergisk är risken större för att även utveckla allergi mot andra saker...jag tycker därför inte att du ska skaffa någon katt, hur gärna du än vill. Är det värt risken? Det tycker inte jag, det finns ju faktiskt alternativ.

Jag vet, jag är själv djurälskare och är allergisk mot katt, hund, marsvin, kanin m.m. Vi har skaffat en minigris istället

Blev allergisk mot min katt i 18-årsåldern (är 29 nu) och har utvecklat fler allergier mot andra djur efteråt så jag aktar mig väldigt noga nu. Var tyvärr tvungen att lämna bort henne trots att jag kämpade emot så länge som möjligt, gick och snorade och kliade mig i ögonen och det gick så långt att jag fick vara sjukskriven och då fattade jag att jag var tvungen att leva utan katt i fortsättningen.

Nu har vi vår lilla minigris Tindra istället, grisar har tydligen liknande "sammansättning" som människor så det är svårare att bli allergisk mot dem (fast inget är säkert). Hoppas med hela mitt hjärta att jag slipper bli allergisk mot henne också.

Önskar dig lycka till hur du än gör!

Och en sak till, ALLERGIFRIA pälsdjur finns det inget som heter! Allergisk kan man bli mot allt med päls.

Tänk dig för både en och två gånger innan du skaffar katt.. ifall du är allergisk.
Jag orkade ha min Smulan (bondkatt) i fem månader men sen var det stopp... astman täppte luftvägarna så jag trodde jag skulle dö.
Nu har jag Felix... Bichon Frisé (hund)... sedan sex år tillbaka.. honom tål jag.

Åh, jag vet, jag vet...... Ni är så förnuftiga...... vill inte behöva vara det i denna frågan, men jag vet ju att chanserna är jättesmå att jag skulle hitta en katt jag tål. Hittills har det enda pälsdjur jag tålt varit råtta, men det var liksom poängen att få en musjägare i huset, så då blir det lite fel där.....
Har redan papegojor, har haft undulat sedan jag var 11, trots att läkarna sade att det skulle jag ALDRIG tåla..... Har aldrig någonsin reagerat mot fåglar. (Sjukvården har inte haft ett rätt vad gäller mig!)
Ska skaffa höns, tänkte jag, men de jagar knappast möss de heller.
För er andra allergiker kan jag tipsa om ett jättebra husdjur - vattenagam! Och för alla som inte haft förmånen att känna en sådan kan jag tala om att det är en ödlesort som påminner om leguan men inte blir lika stor och utrymmeskrävande. När jag blir pensionär ska jag skaffa sådana igen!
Kolla http://www.icomm.ca/dragon/dragon/rgpose.jpg

Mia! Det finns en STOR australiensk höna som jagar just möss och råttor. Bonden jag hyrde av i bergslagen hade sådana lösa i tjurstallet, men jag minns inte vad det hette... De var utmärkta jägare, inte ens katterna vågade sig in dit!! Sök på Google.se kanske du kan hitta dem.
Mvh
Fenja

Hjälpe mig - det låter farligt! Äter de barn och grannkatter också?
Fast kanske man skulle ha några sådana ihop med de andra hönsen? Det kan ju bli mus-problem i hönshuset.....

Jag är allergiker o har katter o hund!
Har --förutom allergin, även en lindrig form av astma!
Men---jag tar tabletterna o astmamedicinen---gladeligt---för att få ha dessa härliga, intelligenta, djur!!!!

Japp!! Jag gör likadant Zaaritha... medicinerar året om! Och DET ÄR det värt!!
Mvh
Fenja

Hejsan ! Min lillebror botade sin egen astma, visserligen inte medvetet, men borta är den. Han hade en otrolig pollenallergi, och var tvungen att medicinera hårt då han var tennisspelare och alla matcher avgjordes på uteplaner. Mina bröder och pappa skötte dessutom under en period banorna på en mindre klubb i Stockholmsområdet, det växte fullt av björkar runt banorna. Innan det överhuvud taget gick att träna på banorna behövdes det sopas upp alla pollenkolvar från banorna. Dom fyllde flera stora hinkar med björkkolvarna som sedan skulle kastas över kanten till en container, det hela ville sig inte bättre än att min lillebror lyckades tippa sin hink över hela ansiktet, och gissa om han vart dålig. När han fått tillbaka andningen och medicinerat så visade det sig att han gjort det för sista gången, det här är ca.20 år sedan och han har inte haft ett enda astma anfall efter det. Läkarna sa att det berodde på att han exponerats för extrema mängder av det han var mest känslig för. Inget ont som inte har något gott med sig, det skulle kanske kunna fungera även på vissas djurallergier också, tänk om det skulle kunna vara så väl.

Hmm Copycat man ska nog vara försiktig med det. Jag tog nästan livet av en kompis när vi låg ute och fiskade, han frös på natten inga problem sa jag och gick och hämtade en filt, som jag inte visste att en hund brukade ligga på, jag fick åka till sjukhus med han. han hadde kunnat stryka med.

Ja tänk om det kunde vara så väl att man själv kunde bota allergier medelst hård exponering av allergener. Copycat, din lillebror hade himmels tur som blev frisk.
Jag har barn med olika allergier som de tack o lov med åren vuxit ifrån eller åtminstone mildrats... ett av barnen har varit nära att stryka med efter att ha ätit lite youghurt med bär som hon inte tålde, likadant om hon fick i sig choklad. Hon slutade andas och vi fick vara på sjukhus där tester gjordes och vi fick adrenalin att spraya in i mun på henne om hon blev dålig och riskerade andningsstillestånd... ett annat av barnen har också varit mycket svårt sjuk en lång tid efter att ha fått i sig sånt hon inte tålde... Ja det räckte faktiskt att hon fick lite mjölkstänk på sig så fick hon stora blåsor. Svårt sjuk blev hon också när vi hälsade på hos en som hade katt på besök (vi visste inte att katten fanns i källaren)
astman slog till så hon höll på att kvävas... hon var 1 år gammal då.
ett tredje barn fick igensvullna ögon och astma om hon rörde hund, katt eller häst... nu kan hon rida men hon kan dö om hon får i sig fisk... sväller igen i luftstrupen, fjärde barnet var ständigt sjuk så länge vi bodde i betonghus... han hade också allergi mot olika födoämnen +katt.
Allergier är inget att leka med... det finns så klart i olika grad, men man måste alltid ta det på allvar och inte experimentera för mycket på egen hand.