Vår ena katt har precis dött. Det är han jag har som bild här vid sidan. Jag skriver detta medan jag väntar på att de ska kunna svara på Södra djursjukhuset.

Vi vet inte vad som hänt, en granne ringde på för trekvart sedan och berättade att katten låg på deras garageuppfart. Han blödde ur nosen. Nu ligger han i husses famn och bir allt kallare. Lille luddtuss! Förhoppningsvis kan de obducera honom. Vi är rädda att han fått i sig råttgift.

Ville bara skriva av mig lite. Tack för att du läste.

Hejdå älskade missen!

Jag sörjer med dej, vet hur nära ett djur kan komma oss människor.

Tack! Han blev fjorton år, det är rätt mycket ändå.

Stor tröstkram till dig! Min lilla älskling Luva blev överkörd här tidigare i somras, jag saknar henne SÅ mycket. Jag kommer ofta till Mattis ord (i Ronja Rövardotter): Hon fattas mig... (Han sa i och för sig: Han fattas mig...) Hoppas att du liksom jag lyckas hitta tillbaka till de glada, roliga, ljuvliga minnena och värmen de efterlämnar.
Stackars er...
Mvh
Fenja

Usch vad hemskt... ...

Jag minns när man fann min Zorro på vägen överkörd...

Han var min bästa vän när jag växte upp...

(Tänker på er och er stackars kisse...)

Tröstekram till dig/er

från mig som ska på begravning imorgon.

Hej på dig!

Lider med dig och tankar från mig och mina 5 råttfångare. Fick nyligen hem hem min lilla kattunge Nisse, han vart sjuk och alla tester tagna och pumpat i han medicin så han ska bli bra och ingen har kommit fram till vad han lider av än. Hostar och nyser så han lyfter från backen. Stackarn skall till Strömsholm på måndag och sövas ner. Ska göras en endoskopi i hans lilla nos i fall det sitter något i nosen. Inget har hjälpt hittills och han mår bra men anfådd hela tiden och själv gör man inte så mycket nytta med att springa och vara orolig och terrorisera veterinären per telefon. Är livrädd för att jag måste ta bort honom om det är något allvarligt fel och man känner sig totalt hjälplös. Djur är ju familjemedlemmar och man lider verkligen om dom far illa.


Tröstkramar /

Susan

Stackars lilla kisse, kramar åt ägaren!

Regnbågsbron

På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.

När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör, så kommer det till Regnbågsbron.

Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner så att de kan springa och leka tillsammans.

Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken, och våra vänner har det varmt och skönt.

Alla djur som har varit sjuka och gamla blir återställda till hälsa och vigör; de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen, precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.

Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak; de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.

Alla springer och leker tillsammans, men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.

Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva. Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset, hans ben bär honom fortare och fortare.

Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.

Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte, dina händer smeker på nytt det älskade huvudet, och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur som så länge varit frånvarande från ditt liv men aldrig från ditt hjärta.

Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans...

Min kanin Tasse skulle ha fyllt 10 år idag om han levat, lyckligtvis har jag fått nya små änglar att ta hand om...

Stor tröstekram från mig med.

Pia

(Det var en vacker tanke, Vicke! Tar den till mitt hjärta. )

Vi här hemma tackar er för tankar och värme. Det behövs, kom nyss hem efter att ha fått lämna honom över helgen.

Så tomt! Så obeskrivligt tomt det är efter en liten kisse som brukade promenera framför skärmen (matte gör ju inget viktigt), eller lägga sig mitt i tidningen (inte viktigt att läsa heller), trampa omkring i sängen och kolla om vi möjligen var vakna mitt i natten.

Det är skönt att få skriva av sig, det tröstar lite.

Tack alla för fina ord!

Vi är många som har upplevt detta och vi känner alla med dig i din sorg och saknad.
Det är en familjemedlem...
Dessutom tar det såååå lång tid innan man slutar titta ned i golvet hela tiden för att inte snubbla på något litet lurv...
Fy så hemskt det är!
Men tänk så mycket dom ger när dom är här och finns hos oss.
Det hjälper, jag vet.
Anne-Li

Jag tänker också på dig och din fina kisse! Försök minnas alla underbara stunder du fick med er familjemedlem och gläds åt det. Tänk så roligt liv han fick med er, där han fick känna sig betydelsefull. Det är verkligen alla djur förunnat. /Ann-Louise

Tänker på dig och sörja med dig.Det är alltid svart när en familjemedlem
gar bort.Han bev i alla fall 14 år och har säkert havt ett härligt kattliv.
Jag minns när jag fick låter avliva min katt Mu Mu och hunden Fina på en och samma dag. Båda två var sjuka och gammal.det gjorde ont,men nu har de det bra.
Tröstekram från Renate

Ja--det är hemskt att förlora ett av familjens djur!!
De är ju så viktiga, så betydelsefulla!!!!
Eftersom vi har flera katter, så gör det ont--när nå´n katt "försvinner"!
Det kvittar totalt att vi har 9st katter--händer det nå´t-- så vi saknar en katt, ja--det ÄR skitjobbigt!!

Fjorton år är en aktningvärd ålder och omfattar många underbara minnen. Jag hoppas att det inte var något så idiotiskt som utlagt råttgift. Minns alla härliga stunder ni haft, titta på gamla bilder. Gör en fin grav på tomten om detta tröstar er. Plantera en växt till hans minne och vårda den ömt och minns varje gång... Kanske något fruktgivande träd.
Mvh
Fenja

Lider med dig!! oavsett hur gammalt djuret blev!!

(Hoppas att jag slipper förklara mig....*suck*)

Äsch, ni behöver inte förklara er varken Fenja eller Gammelnalle!

Det är en tröst att han fick bli hela fjorton år ändå, för han mådde bra och fångade en mus så sent som i måndags (som han visade oss i alla fall).

Men eftersom det finns en del smågnagare här, så vill vi veta om han blev påkörd eller om han fått i sig råttgift. Han hade inte några yttre skador eller brutna ben såvitt vi kunde märka. Jag hoppas verkligen att det inte är råttgift.

Visst, råttor och möss är obehagligt att ha i närheten, men att lägga ut gift på ett sätt så att katter (och småbarn) kan få i sig det är vårdslöst. Det är bättre att lägga giftet i en fälla som slår igen om råttan eller musen, så att den inte kan komma ut och så att större djur eller barn inte kan komma in. Och det är såklart bättre att musen eller råttan ligger i fällan och inte någonstans inne i huset...

Det är alltid lika tråkigt när ett djur dör, de är ju familjemedlemmar de också... Tänker på er...

mvh Anna

Tröstekram till alla som så behöver. Det är SORG att förlora en när och kär, oavsett art.
Och tröstekram till Agneta som är på begravning idag. Tänker på dig. Det är sorg att se små barn moderslösa också... sorg att möta "meningslöshet" som är svår att förstå.

Kram/ amaira

tröstekram från mig också.
jag vet hur det känns, och vet att man tror att sorgen aldrig går över, men det gör den.
tror inte att det var råttgift, då den blödde ur nosen. var nog yttre våld, som en bil eller liknande

Hejsan ! Många tröstande kramar från mig också. Jag fasar för den dagen min 9 åring blir så gammal att hon går bort, det finns inget i världen som kan ersätta våra små familjemedlemmar. Det enda vi får kvar är underbara minnen som vi sparar för alltid, kram till dig och familjen.

Tänker på dig och de dina idag.

Känner med dig, Kattgräs..... En stor, varm kram till dig!
När jag läste ditt första inlägg rev saknaden inuti mig efter min katt som blev påkörd för 5-6 år sedan. Sorgen går aldrig riktigt över, som så många andra här vittnat om innan mig.