Den här filuren hittade jag utanför knuten i morse i ett träd eller rättare skrivet det var katten som hittade den.
En riktig gormé eller hur..... Se den i mitt album Djur tredje bilden där.

Tyvärr räckte inte kamerakapaciteten till så bra så det blev "B-kvalité på bilden"

Är det en flugsvamp den håller i?

Endel hävdar att vissa däggdjur skulle kunna vara resistenta mot de gifter som finns i flugsvampar. Men dessa substanser liknar "normala" signalsubstanser i kroppen, samma signalubstanser används av alla däggdjur och jag tror inte att resistens mot dessa kan uppstå. Ev kan svampen bli mindre giftig om den torkas, ekorren stoppar ofta undan svamp som torkar, som de sedan äter under vintern. Läs gärna mera i boken "Flugsvampen och människan" av Ole Högberg

Intresant, tack för boktipset Kurt!

Häftig bild Lena!



Ändå är det onekligen så, att det finns en hel del giftiga svampar som äts av djur, och då inte bara sniglar och maskar och sånt, utan även däggdjur, kanske främst möss, sorkar och andra gnagare.

T.ex. bollmörtsskivling, som är mycket giftig för människor (även om möjligheten att överleva är ganska stor), den äts med glädje av sorkar och möss, medan exempelvis katter blir lika sjuka som människor (hur man nu vet det).

Ser man en svamp som ett däggdjur har ätit på, så är det inget som helst kriterium för att det är en svamp som är ätlig för människor! (Något som många tror)

Det du säger om signalsubstansernas lika roll hos alla däggdjur, Kurt, vet jag inte så mycket om att jag kan uttala mig.
Men det behöver ju inte vara i just signalsubstanserna i sig själva som toleransen uppstår, utan kanske i någon annan mekansim, t.ex. hur kroppen kan göra sig av med ett alltför stort överskott eller nåt.
Kanske med hjälp av andra ämnen, eller bakterier eller nåt.

Jag har ingen aning, jag "vet" bara att vissa djur, även däggdjur, tål en del giftiga svampar som människor inte tål.

/amaira

Giftiga substanser gör vi oss främst av med genom att substanserna bryts ned eller modifieras (så att de blir vattenlösliga) med hjälp av enzymer i levern. Dessa enzymer skiljer sig åt ganska mycket mellan olika sorters djur . Ett läkemedel som inte är giftigt för råttor kan tex vara giftigt för människor.

Men flugsvampar innehåller inte bara ett sorts gift, utan flera och olika svampar har så väldigt olika typer av svampgifter, så att ekorrar knappast kan ha anpassats till att tåla alla olika sorters svampgifter. Nu är röd flugsvamp inte så giftig, människor behöver äta minst 10-20 st flugsvampar för att löpa risk för att dö (avkokar man dem så kan man äta ännu mera).
Ofta ser man att djur bara har ätit lite av en svamp, de äter sällan stora mängder på en gång. Men det finns exempel på att tex kor har dött av svampförgiftning.

Mycket intressant kunskap ni delger oss om gifter.

Jag hoppas att ekorren inte åt ihjäl sig av flugsvampen. Den satt blick stilla där upp i trädet flera minuter då katten satt en bit ifrån och fokuserade på den.

Vilken lustig bild, i naturen får man se mycket!
Vi har otroligt gott om ekorrar själv på gården, stora och små, alltid hittar de på nåt man får skratta åt. Ekorrungarna är för härliga när de jagar varann och slår kullerbyttor.

Ja, ofta lär sig djuren genom generationerna vilka svampar som är ätliga inom det område där de finns.
Kanske på samma vis som råttor lär sig låta bli råttgift.

(Något som man delvis tar sig förbi genom att skapa råttgift som förtäras en längre tid för att förgiftningen ska verkställas, so sambandet mellan giftet och plågor/döden inte blir så synligt.)

Det finns en historia om någon i norrland som skaffade getter från en annan del av världen. När de släpptes ut så åt de, och dog, av nån giftig svamp som de inhemska getterna inte rörde.

Du kan så mycket Kurt, varifrån har du dina kunskaper? *Nyfiken*
(Du behöver förstås inte svara om du inte vill )

Hur det än är med ekorren, så känner jag mig övertygad om att den klarar sin svampmåltid.

/amaira.