Det är min gamla vedspis i "gamla köket", det "larvar sig" ibland.
Eller ... är det jag som inte kan?
Visst, det brukar kunna ryka in lite ibland, just när jag tänder. Särskilt när det inte varit eld i den på ett tag. Men jag brukar kunna balansera drag och sånt så det går bra.
Men rätt som det är så bara blåvägrar den!
Det är en Husqvarna nr 27. lite till åren och en smula nött.
Under ugnsluckan finns en sotlucka, där jag brukar elda en bit papper innan jag tänder eld i spisen, för att få upp draget. Det lärde mig min salig mor

Sedan är det ett plåtrör som går upp i skorstenen från spisen, för ... ja, därför att.
Bakom spisen finns en mycket gammal bakugn, som inte har någon egen skorsten, utan röken därifrån ska gå ut under spisens över-kåpa, där det finns ett stort fyrkantigt hål rakt upp i skorstenen.
Nån som förstår? Kikar man in där ser man rakt upp i himlen.
Detta fyrkantshål är täckt med en lös plåtskiva med isolering. Gjort i alla hast av sotaren förra hösten. Då jag tillkallade honom för att ta bort ett kajbo ur skorstenen - trodde jag. Eftersom det rykte in likadant då som nu...
Oj, nu börjar det bli invecklat... och kanske finner jag svaret själv... när jag bara får ställa frågan ordentligt...
Det är nog den skivan som jag behöver få tät igen...
Just nu brinner det som allra finast i vedspisen. Och ryker in lika fint .
Jag tänkte inte ge mig, i det avseendet är jag nog som farbror Melker i Saltkråkan

Men, jag får nog ge mig i alla fall. Låta det slockna - innan grannarna blir rädda och ringer brandkåren - och ge mig på det där fyrkantshålet när allt svalnat igen.
Elda för kråkorna heter det. Här finns inga kråkor just nu, men skatorna sitter utanför fönstret och skrattar.
Jaja, alltid roar det nån

(Jag gillar förresten min skatfamilj, de är jättevackra!)
/amaira *hosthost*