Från flera olika håll har jag hört att den vanliga äpple-grundstammen A2 inte skulle ge speciellt långlivade träd - typ 40 år eller så. Det låter synd, tycker jag, eftersom jag har en romantisk bild av att mina barnbarnsbarn ska kunna klättra i de äppleträd jag planterar.

Jag fick rådet att plantera vildaplar för att ympa in ätäpplen på, vilket skulle ge mer långlivade träd. Så jag har satt ett par små vildaplar i min trädgård. Dem planerar jag att ympa på när de har etablerat sig bättre (och jag har lärt mig ympa). Har någon testat om det fungerar? Får trädet ett normalt växtsätt för ät-äppleträd?

Somliga säger också att man får mer långlivade träd av att använda egna fröplantor som grundstam. Varför skulle de bli mer långlivade, undrar jag? Även A2 måste väl komma från en fröplanta från början? Eller är A2 utvald för att vara extra tidig av sig?

A2 är utvald för att vara svagväxande, det betyder att trädet inte blir så högt och att det börjar ge frukt fortare (trädet ger frukt istället för att satsa på tillväxt). Dessutom är A2 vald för att vara någorlunda frosttålig och inte har några andra allvarliga problem med sjukdomar.

Om du vill ha ett mera starkväxande träd som har längre livslängd så är det korrekt att välja vildapel eller försågrundstam. Men jag tror inte att det egenligen är så stor skillnad på dessa.

Med frösådda grundstammar (vildapel eller egen frösådd) så kommer trädet att bli högre, det kommer att ta längre tid innan de ger frukt (det kan man delvis påverka genom att böja ner grenar, klippning) men de kommer att få en längre livslängd. Sedan tror jag att 40 år är i underkant för A2 baserade träd, de kan nog klara sig längre än så.

A2 är inte speciellt svagväxande (den är tvärtemot ganska starkväxande )de blir bara något mindre än frögrundstammar. Och det går inte så mycket snabbare att få frukt på den grundstammen (vill man ha snabbare frukt är det grundstammar som ex. MM106 och B9 man ska använda) A2 är en klonstam så den är inte frösådd. Tror också 40år är i underkant de åldersuppgifter som finns är ofta för yrkesodlare och de odlar mycket intensivt och de river bort träden när produktionskurvan brukar sjunka, i hemodling brukar man kunna ha kvar träden längre.

A2 förökas genom kloning (för att alla skall vara identiska) men från början har det varit en utvald fröstam.

Hej Karin!

Om livslängd:
Kortast liv har träd och spaljéer satta på svagväxande grundstammar, 15-25 år
Därefter träd och spaljéer satta på A2, exakt livslängd okänd, Alnarp lovar 40 år men många kan nog leva ett 20-tal år till och kanske mer
Malus Sylvestris tror jag inte kan leva så länge som
träd satta på fröstam. Livslängden är flera hundra år vid rätt skötsel.

Om grundstammar och storlek på träden:
Störst träd ger kärnsådd och A2, inte stor skillnad, 10% större för fröstam säger odlare och arborister
Mindre träd ger vildapeln Malus Sylvestris
Minst träd ger de svagväxande grundstammar som Åsa nämner

Om fruktsättning:
Snabbast frukt ger sorter satta på svagväxande grundstammar där man dessutom spaljerar sorten
Näst snabbast ger sorter satta på svagväxande grundstammar som man låter växa som kronträd
Skillnaden på sorter satta på fröstam eller A2 är inte stor, där spelar beskärning och sorter större roll än underlaget vför hur snabbt frukten kommer

Grundstammen A2 började komma ut i handeln under 1960-talet. Hur långlivade träd satta på den blir vet man inte exakt, men man gissar på 40-60 år. Den grundstammen togs inte fram (av SLU Alnarp) för lång levnad, men för att den gav träden jämn härdighet över hela landet och jämn tillväxt. Jämn tillväxt i början spelar stor roll för trädodlarna, men för oss som tar han om träden efter de tre första åren på plantskolan är ju livslängden rätt viktig, som du skriver. Äpple satt på A2 är definitivt inget träd för barnbarnen, om ens för barnen.

Det är skillnad på vildapel, Malus Sylvestris, och på frösådder, dvs träd som kommer av att man sätter en kärna i marken. Man kan ympa på båda. Malus Sylvestris som grundstam ger ofta mindre träd än om man ympar på frösådder, sk fröstam.

Jag har ympat på alla möjliga äppelträd i olika åldrar. I stort sett finns det ju två sätt:

Antingen börjar man mycket tidigt, redan när grundstammen är så liten att man skär bort allt utom en stump och sätter dit en sort istället. Normalt är att grundstammen lämnas 10 cm ovan mark och att den nya sorten hamnar där. Sorten bildar då stam med krongrenar och så småningom fruktgrenar.

Eller så låter man grundstammen eller morderträdet vad det än vara månde växa upp en bit, och så ympar man i sidogrenar eller i det yttre grenverket. Då kan man sätta dit olika sorter på en gång.

Hur växtsättet blir beror på hur man ympar, hur underlaget ser ut och vilka sorter man använder. Om man låter grundstammen bli rot med liten stump som sticker upp och låter sorten bilda krona ser trädet ut precis som de man köper. Ympar man in skott i ett buskage ser det ut som ett buskage med några grenar som har större frukter (än vildapel t ex).

Fråga gärna mer om det är otydligt!

Aha!
Det var jätteintressant att höra lite mer om A2:s egenskaper.

Jag har bara försökt en gång att ympa (ungefär 6 st ympar) och ingen av ymparna överlevde. Då insåg jag att jag inte är så väldigt driven på det här med ympning...
Därför vågar jag inte satsa på att kapa hela vildapelplantan och ympa direkt strax över mark. Utan min plan är att försöka ympa på en del av grenarna, och när jag ser vilka ympar som tagit sig skulle jag kunna beskära bort de andra.
På det viset tänkte jag att jag skulle kunna få ett träd med vildapelrot och ätäpplegrenar. Kan det fungera tro? Om jag förstod beskrivningen rätt växer ätäppleymparna ut med vanligt ätäpple-växtsätt från det stället de är ympade?

Jag glömde fråga: Jag förstår nog fortfarande inte varför det skulle vara sannorlikt att min egen frösådd skulle bli mer långlivad än tex A2? A2 är väl inte utvald för att vara ovanligt KORTLIVAD? Varför tror man att dess livslängd inte skulle vara längre än sisådär 60 år?

Om jag försöker fröså grundstammar: Ska jag helst välja kärnor från träd i kärva klimat då? Förmodar att Golden Delicious inte kan ge så stark härdighet i arv?

Ja, det växer ut som om de satt på en gren av sig själv. Men hur det blir gentemot underlaget beror på vad underlaget är - Malus Sylvestris eller frösådder av kulturapel?

Om det är Malus Sylvestris kan hända att tillväxten på de du ympar in blir lite mindre, eller att de växer ut och ger rätt tunga frukter som Sylvestrisen tycker är inte tungt.

det brukar rätta till sig. träd vill läka samman vill ympar och de brukar växa i förhållande till vad som är smart, dvs inte tung gren på en som är liten mm.

Testa på, och läs lite mer om ympning så klarar sig dina ympar bättre:
http://members01.chello.se/haquinus.rex/ http://www.funboplantskola.se/ympning.html
http://www.odla.nu/artiklar/forokarens_dagbok2.shtml

Två böcker är "biblar" för ympning och beskärning:

Nya Beskärningsboken, Vollbrecht/Alm
http://www.adlibris.se/shop/product.asp?is...GJSF62LUEG3BUKB

och

Anton Nilsson - Ympning av fruktträd (1992) ICA Bokförslag, ISBN: 91-534-1460-8

Varför frösådder klarar sig bättre i längden än A2 är ungefär som i rosvärlden... Underlagen är inte framtagna för att de ska hålla sorten i många hundra år. Frösådder är unika, har olika egenskaper, men erfarenheten visar att många frösådder som klarar sig gör det i över hundra år.

Ska du sätta äppelfrön i backen för att få fram bra grundstammar är det bäst att välja kärnor från äpplen du har i närheten. Det kan gå att få Nya Zeeländska och amerikanska kärnor att gro, men härdigheten blir oviss.

Det finns plantskolor som säljer äpplen på fröstammar, främst för kallare klimat, då fröstammar klarar kylan bättre.

Blomkvists plantskola säljer äppelträd på Antonovka som grundstam. Jag tror inte de har sorter som växer bara i varmare klimatzon, men många av deras sorter är ju ändå goda äpplen även i S Sverige, t.ex Säfstaholm, melba, Oranie, TB, Åkerö.

http://www.blomqvistplantskola.com/svenska...ka/indexsve.htm

Jag har för mig att de säljer träd "på postorder".

Kul att du nämner Blomkvists, Jan. Jag köpte faktiskt ett äppleträd från dem på postorder i somras: Röd Höstkalvill, en udda sort med knallröda äpplen som jag tyckte såg så häftig ut i Görel Näslunds bok. Jag blev jätteglad när jag upptäckte att den gick att beställa från Blomkvists, för jag hade letat i ett par år efter den äpplesorten. Trädet var mycket riktigt ympat på Antonovka. Vet någon vad Antonovka ger för egenskaper till äppleträdet?

Tack också för länktipsen om ympning, Cilla. Jag ska kolla och testa. Jag är jätteimponerad över de engagerade svaren jag har fått här!!

Antonovka grundstam brukar ofta förökas genom sådd alltså man har tagit frön från Antonovka som man sått så egentligen borde man nog inte bara kalla dem för Antonovka för det blir troligtvis inte Antonovka på de grundstammarna ifall man låter dem växa upp utan att ympa på dem. Det ska dock även finnas klonstammar med ursprung från sorten Antonovka. Antonovkagrundstammar brukar vara mycket härdiga (+ sägs göra sorter som ympas på dem något härdigare) och de brukar sägas ge ganska långlivade träd.

I finland använder man ibland även Y.P som är en selektion av Malus baccata som grundstam även den är mycket härdig och brukar ge bra produktivitet hos träden tyvärr ska den vara lite mer skorvmottaglig.

Håller med att Antonovka frösgrundstam borde kallas just så, medan den klonade varianten ju är ren Antonovka (fast med en annan förälder i tidigare generation, vill säga...) ;-)

Oavsett detta är det bra om man vid kärnsådd som man vill ha som grundstam väljer kärnor från äppelträd som ser friska och bra ut.

En annan sak är att jag propagerar för att man alltid ska se till att äppel- och päronkärnor hamnar på eller i marken någonstans. Oavsett sort. Inga skrott i papperskorgarna! är min devis.

Det är fantastiskt att se längs tåg, vägar och tunnelbanor - där växer många vilda fruktträd och -buskar. De får stor betydelse för pollinering, fågel- och insektsliv - förutom att de är gudomligt vackra att se på.

Övehuvudtaget bör man ju plantera fler träd. Har man inte plats på sin egen tomt så kanske man kan hitta en allmänning, tex på väg till jobbet. Så kan sedan varje morgon se "sitt" träd växa. Och gärna träd som fåglar och andra djur har nytta av.

Jättekul att höra att mitt lilla Antonovka-ympade träd borde ha goda framtidsutsikter. Inspirerande också det där med frösådder. Det kanske vore ett framtidsprojekt: att starta en egen liten fröträdsodling nånstans i trädgården. Jag ska fundera på lämpliga platser. Är små äppleplantor kinkiga när det gäller solsken, vattning, jordmån och sånt?

Busplantering, mer av sånt ja! Denna helg är suverän för sådant.

För någon vecka sedan gjorde jag en riktigt busig plantering. Inte kärnsådd utan ett plantträd, ganska stor rosenapel Malus Floribunda. Heltrist liten allmänning i en förort till Stockholm - gräsmatta, buske, tunnelbana, parkering.

Denna lilla plätt är utsikten från mina vänners lägenhet och en hel del andra som bor runt omkring. I vår kommer hela gräsplätten lysa av vårblommor och trädet gå i blom.

Om jag ringde kommunen innan för att kolla om det var OK? Nej, men parkchefen dagen därpå. Han skrattade, sade att jag är tokig, och ser fram emot våren.


Rosenapeln florinunda

Nejdå, inte känsliga alls. Man kan lägga ned jobb för att få många kärnor att ta sig, men man kan också bara gräva lite grand i något hörn i trädgården och stoppa ned så många kärnor som man har.

Lämplig plats är en som inte har full sol, helt OK för äppelsådder att gro i ganska skuggiga lägen under och brevid buskar, i hörn, strax intill staket mm. Skuggiga lägen är heller inte så torra, det tycker de inte om. Jag har satt i alla möjliga jordar - sätter man många gror några på alla jordar utom de torra.

Om du hittar kärnor som är värdefulla för dig och som du vill ha "garanterad" grodd på - använd såjord, t ex i krukor som du gräver ned på halvskuggig plats i trädgården, vattna och vinterskydda. Pyssla i vår och börja gödsla när det spirat upp med fler än de första bladen. Håll vattnat.

När de spirat upp en bit flyttar man till riktigt bra ställe, och efter ett par år brukar man kunna ympa dem.

Fick en fråga i ett rosforum från Kajsa, som jag besvarar här

Cilla
Det var en ruskig läsning, en fråga. Du skriver köp E- träd vilket vi gjort, är äpple träden med E-status har dom också A 2 som grundstam, men är virusrensade??? Har sedan övriga fruktträd plommon päron osv liknande grundstammar, en för varje sort?? Så här har man väl gjort för dom ska få sälja nya träd hela tiden? Inga blir 100 år.

Plommon och körsbär blir sällan gamla oavsett vilken grundstam de är satta på, 50 år är en hög ålder för dem. Päron ställs oftast på grundstammar som gör att de lever länge.

Det är med äpple man måste tänka till om livslängden, och med alla svagväxande grundstammar på andra fruktträd.

Det finns många fler olika slags grundstammar för äpplen.
E-märkta äppelträd som man köper direkt i handeln brukar oftast ha A2 grundstam. Både grundstammen och ympmaterialet (sorten) är rensade. Livslängden på ett sådant träd känner vi inte till, men säkert blir det längre än ett icke virusrensat, dock inte så lång som om trädet stod på fröstam.

Med E-kontrollen följer också annat, som att de pysslas om lite mer i början. De har också mer sällan skador och sjukdomar som man ser på andra äppelträd. de äldsta E-märkta träden jag känner är inte gamla, men de har hittills behålligt försprånget från de träd som inte var E-märkta.

NU är jag ... ja jag vet inte vad... fasinerad? förvånad? såld? ....


VAR kan jag läsa mer om allt detta. KAN man verkligen så vanliga kärnor och RÄKNA med att så småningom få härdiga sorter (efter ympning) ???

NÄR/VAR/HUR skall jag trycka i mina kärnor i jorden...?
kan jag börja nu i höst/vinter?
Hela skrabborna eller kärnvis?


förlåt om mina frågor är alldeles för simpla för er men ni kanske kan hänvisa till något bra lästips för oss totalnoviser, på nätet eller böcker.


Jag har förvisso äppelträd och sorter så jag "klarar" mig , men förhopppningsvis kommer det folk efter mig.....


TACK för all inspiration man får här på odla.nu

Hej Gammelnalle,
Jag tror inte du behöver läsa mer om detta, äppelfrön/kärnor är inga komplicerade sådder!

När var hur ska man trycka ned dem i jorden:
När: Från det att äpplena mognar till dess att de sista frusit. Eller så spar du i en ask och trycker ned dem på våren.
Var: I skuggiga lägen/lägen osm inte torkar ut, inte för gödslad jord, eller som vanliga sådder i såjord och kruka.
Hur: Högst grobarhet får du om du pillar ut dem och låter dem torka. Går bra i ficka och plånbok också om ingen liten tändstisksask finns till hands. Torkningen tar bara någon halv dag, men kärnorna kan ligga rätt länge utan att förstöras (nästan lika länge som tomatfrön är min erfarfenhet, dvs årvis). 1 cm ned i marken räcker.

Nödvarianten är när man sitter på tåget/i bilen och inte kan pilla ut kärnorna. Då slänger man skrottarna i vägkanten på något ställe man tror att de kan gro, så långt ut från väg och räls som möjligt förstås. Djur äter skrottarna och lämnar förhoppningsvis kärnorna, som torkar, täcks av löv och gräs, trampas ned av ett djur - och gror.

Titta på områden intill järnvägar, stationsområden som har vildare partier ett äppelkast från väntkurerna, och framför allt på områden i skogar längs promenadstigarna. Där står guldglänsande lite slingriga stammar med grenar som har lite trubbiga tornar.

Detta är ofta frösådder av äpple.

Dessa kan man antingen njuta av som de är, eller tjoppa av och ympa in en kultursort på. Träden får en levnadskraft utan like, och blir bättre än de man köper i handeln.

man tackar för all information...

och vilka uttryck sen:

Cilla, du skriver verkligen inspirerande! Och jag tänker genast på det lilla knotiga äppleträdet som klängde utmed klippan bredvid busshållplatsen hos min hundvakt... Fast nu i somras hade den nitiska parkförvaltningen eller fastighetsskötaren eller nån sågat ner det. Men jag brukade gå förbi där varje dag under flera år och förundra mig över hur hur det lilla buskiga äppleträdet kunde växa så; liksom självspaljerat utmed klippan.

Huruvida A2 ger långlivade träd eller inte beror främst på växtplatsen och skötseln, och mindre på A2's "innestående livslängd". Sorten A2 togs fram under början av 1940-talet i Alnarp och började inte planteras i hemträdgårdar förrän ett par år senare. Därför är det enbart trams att påstå att A2 endast lever i 40-50 år eftersom den endast har funnits på marknaden i knappt 60 år. Urvalet är heltenkelt för litet för att göra en sådan bedömning. Visserligen finns det säkert exempel på träd som börjar dö bort efter 40-50 år, men detta är snarare fråga om en brukslängd i en generation snarare än en faktisk livslängd. Troligtvis är en faktisk livslängd uppmot 70 år eller kanske t.o.m. 100 under gynsamma förhållanden

Om A2 kan annars sägas att det är en förträfflig grundstam när det gäller växtkraft, fruktsättning, friskhet och härdighet. Zon 6 bör klaras, men för de lägre zonerna hade jag önskat att det fanns en annan grundstam tillgänglig, t.ex. M26 eller möjligtvis Bemali. MM106 är också OK som grundstam då denna är något mindre starkväxande. A2 har ofta för god växtkraft för den lilla villaträdgården och är därför mindre lämplig. Dessvärre finns det få gardencenter och plantskolor idag som säljer äppelträd ympade på annat än A2, om man inte beställer annat i god tid innan. MM106 börjar dyka upp så smått.

Anledningen till detta är en kostnaden för uppdrivning. Ympar du på A2 har du ett säljbart träd inom 2 år och en betydligt högre överlevnad av ympar än på någon annan grundstam för hemträdgårdsbruk. Dessutom handlar det om att A2 är mer driftsäker i bruk. Det är större chans att en A2 blir bättre än någon annan grundstam i händerna på en "vanlig" trädgårdsägare.

Nu hoppar jag helt bort från ämnet och säger: välkommen till forumet Birger!

Alltid kul med nya herrar på forumet, och en hortonom dessutom (bli nu inte svartsjuka ni andra killar ).

Tackar, tackar
Detta var riktigt kul. Skulle nog kunna syssla heltid med att svara på trädgårdsfrågor om bara någon ville betala.

Någon här som vet något om grundstammen Malus B 396????

Hej!
Otroligt kul och trevligt att läsa om allt detta här i höstmörkret.

Först en undran: frösådda äppelträd, har de ludna bladbaksidor eller är de kala som vildapelns?

Sen en till undran, jag har fått lära mig att beskärning av träd i allmänhet, fördröjer åldrandet hos trädet.
Blir ett regelbundet beskuret äppelträd äldre med hjälp att det beskärs, eller får beskärning av äppelträd den effekten att det drivs att blomma och ge frukt så hårt så att det åldras i förtid? Och hur fungerar det med åldrandet hos aplar när man går till beskärningskonstens ytterligheter -spaljéer och häckar, som jag beundrar sååå mycket?
(nu förutsätter jag att det beskärs av kunniga människor så att det inte drabbas av sjukdomar på grund av felaktig beskärning.)

Många hälsningar Maria R

Tack Maria H. Det är precis en sån fråga som jag älskar att få, och att svara på. Det beror delvis på att detta kan vara ett väldigt kontroversiellt ämne bland oss som har trädgård som yrke, men eftersom jag är relativt nyutexaminerad från Alnarp (5 års utbildning) anser jag att jag har tillgång till den nuvarande gängse uppfattningen bland forskarna på Alnarp och även vid andra hortikulturella fakulteter i Europa. Jag vill dock påpeka att det är inte alla som håller med mig om det jag kommer att säga. Det är upp till var och en att bilda sig en uppfattning. Inget är svart eller vitt. Det finns alltid nyanser.

Ja! Helt rätt. En kontinuerlig och regelbunden beskärning av unga grenar på träd och buskar förlänger deras livslängd av tre anledningar:

1. Rejuvenilisering. Återgång till ett juvenilt stadium. En växt har ett juvenilt stadium (vegetativt-tillväxt) samt ett adult stadium (generativt-blombildande). Ett talande exempel är murgröna som har olika typer av blad. Nytillväxta blad i grenändar har ofta den traditionella murgrönsbladet medan de blad närmast blomställningarna skiljer sig markant.
Dessa olika livsfaser (juvenilt-adult) styr ålder och livslängd på en planta. Växter är dock så finurliga att de kan, i en begränsad del eller hel del av plantan, växla tillbaka till juvenilt stadium vid t.ex. grenbrott eller beskärning. Det skjuter ut nya, unga, juvenila skott där grenen har försvunnit. Tänk dig en livscykel där du hela tiden kastas tillbaka till ungdomen och får leva den igen. Du hinner inte fullt ut komma till stadiet där du ska reproducera dig (generativa fasen) och kan därför inte gå in i en mortalitetsfas (död).
Nu är det ju inte riktigt så här enkelt att ett träd kan beskäras i alla evighet och leva för evigt. Det finns andra faktorer som påverkar, t.ex. röta, markförändringar, väder och vind, rotangrepp o.s.v.
Men i princip förlänger detta ett träds livslängd i och med att du tvingar det att ständigt skjuta nya skott.

2. Minskade rötangrepp! Detta är mycket påtagligt i knuthamlade träd. I beskärningspunkter bildar träd en naturlig försvarszon av förhårdad ved, strypt näringstillförsel, fenoler och andra ämnen och mekaniska barriärer som rötsvampar ej har så lätt att penetrera. Det förutsätter att snittytan är liten! Stora snittytor är dömda att bli angripna av röta. Ett träd som hela tiden beskärs har flera barriärzoner och är mer på sin "vakt" mot rötsvampsangrepp, vilket i många, många fall begränsar ett träds livslängd.

3. Mindre slitningar av väder och vind. Detta är en ganska liten faktor i sammanhanget men kan ha stor betydelse. Ett beskuret träd har helt enkelt mindre vindfång och slits därför mindre.

Dessa regler gäller träd, spaljeer, häckar, buskar, formklippta träd KORREKT hamlade träd (ej toppkapade träd!). Alltför många tar sina 40 åriga björkar, askar, bokar eller lönnar och kapar grova grenar och tror att de skjuter nya skott. Det kan de visserligen göra, men utsätts för ett helvetiskt rötangrepp och obalans mellan rot och krona vilket gör att trädet dör inom ett tiotal år.

Summa summarum säger den generella regeln: Träd och buskar som kontinuerligt beskärs, hamlas korrekt, formklipps i forma av borttagande av unga grenar lever längre, v.s.b. Detta är inte enbart ett teoretiskt resonemang utan exempel. Flera studier och jämförelser av befintliga träd har visat samma sak.

Tyvärr förutsätter detta en korrekt och kontinuerlig beskärning, hamling eller formklippning. Något som det är lite si och si med bland alla trädgårdsägare. Men det är en helt annan historia...

Angående ludna äppelskott. Intressant fråga. Ska bara göra en sak klar! Äkta vildapel, Malus sylvestris, är det tveksamt om det egentligen finns något exemplar av kvar idag. Olika frösådder genom åren har gjort att ingen egentligen vet hur en äkta Malus sylvestris ser ut i ursprunglig form. Därför kan man egentligen inte tala om ett generellt utseende för vildapel utan endast för olika typer av frösådd vildapel, vilket kan skilja sig enormt.

Hej!
Tusen tack för ditt ingående svar Birger!

Nyutexaminerad hortonom! -Jag är nyutexaminerad landskapsarkitekt

Det är väldigt intressana frågor att diskutera tycker jag. På vår utbildning har vi till viss del läst om sådant här, men vi har inte gått in i detaljnivå. Så jag tycker att det här är ett ypperligt tillfälle att fräscha upp kunskaperna, som tyvärr har slumrat till i vissa fall... Och vilken supermöjlighet att få lära sig nytt -både i teorin, och råd och rön från de som har praktiska erfarenheter!

Det jag tänkte på när det gäller beskärning av just fruktträd, och spaljéer i synnerhet, så är det den reproduktiva fasen som "sporras" (ha!). Därför funderade jag om det är så att sådan beskärning i vissa fall istället leder till utmattning och tidigare åldrande?

Hälsningar Maria R

Om balanserad beskärning får ett äppelträd att gå in i en reproduktiv fas, blomma, bära frukt och därmed leder till utmattning och tidigare åldrande? Är det så du menar?

Jag ska försöka svara på din fråga om jag förstår dig rätt. En balanserad beskärning av fruktträd i allmänhet och spaljéer i synnerhet leder inte till förtidigt åldrande och förkortad livslängd, som jag ser det.
Snarare tvärt om.
Låter du bli att beskära växer spaljen väldigt bra i början växer den väldigt mycket i framför allt toppen och återgår så småningom sin ursprungliga trädform. Efter ett tag avtar tillväxten och blomningen kommer att ta överhanden. Därefter kommer tillväxten att ligga på en mycket sparsam nivå och grenarna blir äldre, fruktveden blir äldre och grensprickor, fruktträdskräfta och grenskorv kommer att trias ganska bra i trädet. Detta leder snarare till för tidigt åldrande...

Utför man däremot en belanserad beskärning där principen är att sporrbeskära en spalje samt att ta bort vattenskott och tillväxtpunkter i toppen så stimulerar du kontinuerligt tillväxt. Därmed håller du en öppen, luftig spalje där solen kommer åt och frukten få gott om plats. Detta blir, om jag förstår din fråga rätt, en balans mellan genrativ och vegetativ tillväxt och är troligtvis det bästa för både livslängd, blomning och fruktsättning på spaljen.
För det är ju trots allt, som oftast, ordentligt med frukt som vi vill ha på en fruktträdsspaljé, eller hur?

Landskapsarkitekt minsann? Kul att råkas! Har du gått på Alnarp eller i Ulltuna? Själv gick jag ut Alnarp i våras. Om du gick på Alnarp har vi säkert träffats någon gång.

Hej!
Nej, vi har nog inte setts -jag har gått på Ultuna. Har endast varit nere på Alnarp en gång. Det var väldigt trevligt, och det är vackra omgivningar där nere!

Om trädet beskärs på ett sådant sätt att det överstimuleras att sätta frukt, skulle denna överstimulering då slita på växten och leda till ett tidigare åldrande?
Förstår du nu hur jag menar?

Hälsningar Maria R

Ok, nu förstår jag. Jo, det skulle du kunna göra. Låt oss ta de professionella äppelodlingarna som exempel. Där har du en kulturtid på mellan 15-30 år för äppelträden innan de börjar ge sämre frukt och alla sjukdommar tar överhand. De som varar kortast tid är de så kallade knipträden som de flesta planterar i dagsläget. Dessa beskärs hårt för att bära mycket frukt och håller således kortast. Ett kronträd varar något längre då detta oftast står på en kraftigare grundstam eller har låtits växa lite mer. Att träden inte håller så länge i detta fall beror naturligtvis inte enbart på den hårda beskärningen utan på en mängd andra faktorer som svagväxande grundstam, näringstillförsel, växtskyddspåverkan och plantskolematerial.

Detta är ett exempel på extrem beskärning för att få fram så mycket och så bra frukt som möjligt. Men det är ett avancerat beskärningsarbete som troligtvis inte är tillämpbart på de träd som står i våra trädgårdar eller spaljéer för den delen. Gemene trädgårdsägare skulle inte tycka träden såg särskilt bra ut....Men rent principiellt, så visst går det, men det krävs väldigt goda beskärningskunskaper för detta.

Sök på internet "rootstocks" men tänk på att i usa har skorvvirus som vi inte vill ha. Fröstam blir älst och störst och ger frukt sist. Grundstam välgs efterbehov man har. Ympning. Har någon ympar flera sorter på samma grundstam? T.ex. tre äpplesorter som ger påronäpple???

Grundstammar? Fröstam eller en bestämnd grundstam? Många saker måste vägas in för att få rätt början och slut. Jag har ett bestämt mål att kolla varför inte äppleträden bara blir 3-5 år innan de dör i denna bygd? Hade det funnits en grundstam som varit ännu mindre så hade jag tagit den. Nu vill jag ochså kolla om frukträdet påverkar det hela? Jag har tre A2, ett visst antal B 9 och ett visst antal B491. B9 och B 491 är väl 34 ihop samt en 10- okulerade i höstas. Just nu görs det i ordning för 25 B 9 och 25 B 396. De får lika sorters äpple på sig. Efter ympning höjs temp. till 25- 30 grader varmt i 9 dagar. Då skall de ha växt ihop om danska försöken är rätt. Jag kommer att i år gå över till genomskinliga plastband. Då ser man kallustillväxten. Spännande? Jag har redan vårkänslor Och börjat att vandra till källaren där äpplena skall komma till. Ett eller några kommer att få "vild" stam till träd. Mest för att se om det blommar längre än vanliga äppleträd. De ympkvistarna är redan här sedan väntar en del från Findland. Sedan en del från Sverge. Jag har redan 10 resistenta sorter vilket gläder mig men samtidigt varför inte i äpple tidskrifter nästan helt saknar uppgifter?? Vill företrädarna för plantskolor och fruktträdsorg. att vi skall spruta mycket mera?? Jag kommer att prova en sort som är resistent mot rönnbärsmalen?? om man vågar tro det?. Då skulle mina träd ha en bit på en3-5 dm i toppen av den? Lätt ordnat med okulering. Känner Ni till detta ? I så fall tipsa mig om det så jag får okulera i höst på de som då är 2 meter höga. Mina träd blir inte högre än att jag skall kunna gå på backen och skörda. Röda äpplen som blommar lila och ger rött mos? är en annan sort som prövas. Tre sorters päronäpple och då är inte Cox Orange med. Ja är det någon som har lite udda sorter? de får inte vara
för benägna för sjukdommar för då blir det för mycket sprutande. Jag skall leka med persikor och andra roliga frukter men de ympas på St. Julien Inre ll. Här blir träden lite större men grundstammen klarar 34 grader minus ? Jag bestälde ympetiketter till detta roliga i dag. I stället för krukor anvävder jag plastflaskor så att man kan se allt som sker. Fick ett tips av en yrketsodlare att göra mina 50 grundstammar till 150 st.?vad säger ni om att på en liten tomt ha 225 fruktträd? nu kanske en del förstår att man inte kan ha fröstammar men små grundstammar kan "tryka" ihop dem rejält. Mina 45 märkts knapt på tomten. Jag döpte om mig "Norrforsfruktparadis" Tänk att gå där bland dessa blommade träd. Ja blir detta inte paradiset???

Roligt att läsa, Sven. Visst blir det paradiset hos dig!

I min privata trädgård har jag sex äppelträd i åldrarna 7-50 år och en liten odling för grundstammar och ungträd. I de äppelträd som står där de ska fortsätta att leva har jag satt ca 150 ympar, ca 40 sorter. De flesta ympar är 1-5 år gamla och långt ifrån alla har blommat. Endast några få har burit frukt.

Men det gäller att ympa på nytt varje år. Vissa år är hårda för de små. I år dog 1/3 av alla mina ympar, unga som gamla. Antagligen var de inte perfekta och fick en och annan utmaning som de inte klarade av.

Det verkar som att när moderträdet får problem (som i år av larver som åt en del bladmassa) släpper den ymparna tidigt. Det är säkert klokt. Hellre än att "böka" med en gren som tar tid att få sprutt på (och ny bladmassa) sätter trädet energi till de egna knopparna.

B9 är senare än B396. Jag har bara ympat 5 av varje och B396 är överlag snabbare. Men det finns ett undantag en B9 ympad med pelaräpplet "Waltz" har gott i blomställning. Det är en ympning på en orotad B9 stamdel som satts som stickling. Jag har inte hjärta att ta bort den än. Jag satte några klena stambitar som pålägg till hösten och de lövar sig för fullt. Det var meningen att jag skulle följa ett danskt skema för kallusbildningen med +25grader i 9 dagar men detta avbröts då huvudparten av ympriset inte kommit än. Jag använder genomskinlig plast för att se när de växer ihop. ( Det är förungligt hur det är i naturen, två pinnar kan växa ihop och den ena ger rot och den andra växten.) Däremot är vanligt vildapel verkligt sen av sig. Jag flera men ingen har spruckit i knopparna. (De grundstammar med rötter har satts i 2 liters läskflaskor och de orotade i 0,5 liters läskflaskor för att se rötterna. De med rötter har redan fått små vita rötter. De orotade har börjat att sätta lite gråvitt i kanten. Jag har två undervattningsbord, ena 75st 2 liters, det andra med 100 st. 0,5 liters, givetvis med belysning men nu +15-20) grader)

Hej!


Apropå grundstammar för äppelträd...

Såvitt jag förstår (Rätta mig om jag har fel!) blir äppelträd på fröstam

-Äldre...
-Mindre känsliga för hårda vintrar...
-Mer storväxta...
-Mindre känsliga för ohyra...
-Bär frukt senare...
-Mindre känsliga för sjukdomar...
-Växer fortare...
-Mindre känsliga för torka...

än på någon av klonstammarna.


-Har hört att fröstammar för äpple alltid får såkallad pålrot, stämmer det?

-Det påstås att fröstammar ofta får koniska stammar på grund av att man inte vet säkert hur starkväxande fröstammen är, stämmer det?

-Såvitt jag vet är "fröstam", "kärnstam" och "vildstam" samma sak, vilket namn bör man använda om man efterfrågar ett sådant träd?


Går det att beställa äppelträd, ympade på fröstam, från någon plantskola?



*puh* Många frågor blev det, men det vore intressant att få flera frågor och påståenden utredda på samma gång, så man kan få sig en helhetsbild.
Hälsningar Johan.

Hej Johan,

Apropå grundstammar för äppelträd...

Såvitt jag förstår (Rätta mig om jag har fel!) blir äppelträd på fröstam

-Äldre...
Ja. Det finns vad jag vet ingen studie på detta men det är äppelträden på de gamla fröstammarna som blir flera hundra år.

-Mindre känsliga för hårda vintrar...
Inte säkert eftersom varje fröstam blir en egen individ och den vanligaste klonstammen A2 har bra härdighet. Men en kärna från äpple som plockats från trakten där man bor torde ha goda chanser till mycket hög härdighet som grundstam.

-Mer storväxta...
Ja, men inte mer än 10% större än A2 säger de som säljer grundstammar. Jag tycker dock att de blir ändå större, men det ka bero på att de blir äldre.

-Mindre känsliga för ohyra...
-Mindre känsliga för sjukdomar...
Inte säkert. Om du med ohyra menar insekter, löss mm tror jag inte det finns någon skillnad annat än att en starkväxande växt kan kompensera sig bättre för bladbortfall (och det är ju ett sätt att bli mindre känslig). Vanliga svampangrepp som kräfta, monilia etc tycker jag mig inte sett någon skillnad på, andra faktorer som beskärning, markens kompaktering och fuktighet spelar större roll. Större skillnad på hur träd klarar kräftsvamp är om de är E-märkta eller ej, men inte ehller om detta finns studier och E-träden har inte funnit så länge på marknaden.

-Bär frukt senare...
Ja, men det är inte så stor skillnad på äpple satta på A2 och fröstam. Tidigast fruktsättning får man på svagväxande grundstamsträd, eller om man spaljerar. Äppelsorten spelar också roll - Åkerö är sen medan Lobo sätter tidigt t ex.

-Växer fortare...
Ja vegetativt även om skillnaden inte är så stor mellan fröstam och A2. Men här spelar individen roll också, fröstammarna varierar mer än A2.

-Mindre känsliga för torka...
Kanske, det vet jag inget om, men en planta som sätts som frö och som mycket liten planta har ofta goda möjligheter att från början sprida sitt rotsystem som det passar växtplatsen. Frösådda (ej utplanterade) växter torkar ofta senare än planterade, innan de blivit stora och kan lagra vätska och energi.

-Har hört att fröstammar för äpple alltid får såkallad pålrot, stämmer det?
Ja liksom A2. Sedan utvecklar de bägge en sk hjärtrot. Jag har inte grävt upp hundtatals träd men de jag grävt upp visar samma typ av rotsystem, även om varje träds rötter är myckeet individuella.

-Det påstås att fröstammar ofta får koniska stammar på grund av att man inte vet säkert hur starkväxande fröstammen är, stämmer det?
Nej, men det förekommer både att fröstammen blir grövre än sorten och att trädet därmed ser ut att stå på en bred fot, liksom motsatsen, dvs att fröstammen är mindre starkväxande och trädet blir grövre än sin bas.
det vanligaste är dock att fröstammen och sorten växer upp i samma storlek och att man inte ser ympningen eller okuleringen efter några år.

-Såvitt jag vet är "fröstam", "kärnstam" och "vildstam" samma sak, vilket namn bör man använda om man efterfrågar ett sådant träd?
Vilket som, men om du använder "vildstam" kanske någon entaka kan uppfatta det osm att du vill ha sort satt på Malus Sylvestris som är en vildapel.

Går det att beställa äppelträd, ympade på fröstam, från någon plantskola?
Ja, på flera ställen i Sverige. Erik Håkansson Urshult, Ekofrukt i Hallstahammar, Julitta och Håkan Svensson i Sörmland t ex. Finns att hitta på nätet och i telekataloger.

Hej!
Tack för det utförliga svaret.
När jag skrev "ohyra" syftade jag i första hand på sork. Tänkte att djupa rotsystem kanske inte var lika lätt för dessa att äta upp och att trädet därigenom lättare klarar sig tills man bekämpat ohyran.

Överraskande och intressant att även A2 utvecklar pålrot eller hjärtrot, det visste jag inte. Tror sådant rotsystem skulle passa mig bra, då marken som för övrigt består av mjuk röd kramsand* tyvärr ofta gör träden dvärgväxta.

*Vet inte vad sådan sand kallas.
Den blir inte, likt leror, vare sig "gegig" eller hal i blött tillstånd.
Ej heller är den lik "badstrandsand" som så lätt jämnar ut sig.
Tror jag bättre beskriver det som "formsand".
Den är lätt att gräva i, och ett hål med lodräta kanter rasar i stort sett aldrig igen.




Tack, även för adresstipsen.
Har varit i kontakt med Blomqvists plantskola i Finland. Där ympar de tydligen på fröstammar från Antonovkaträd.
Allt låter bra, sånärsom på att jag då måste skaffa ympriset själv.
Bättre man hittar någon som kan göra trädet komplett. En av de sorter jag önskar (Hörningsholm) skulle jag troligen i och för sig kunna hämta ympris till själv, men då man själv inte är van att ympa är jag lite osäker på hur det bäst bör se ut och hur det lämpligen emballeras för transport till Finland.



Hälsn. Johan.

Hej Johan!
Sån jord har jag också. Vet inte vad den kallas men jag har en känsla av att den är ganska näringsfattig, så jag blandar alltid ner välbrunnen hästgödsel när jag planterar. Jorden innehåller dessutom mycket sten här hos mig. Fördelen med jordtypen är att den är väldränerad - jag har aldrig problem med perenner som ruttnar om vintrarna och annat som folk med lerjord talar om ofta.

Hej!

Hos mig innehåller den inga stenar, sånärsom på en och annan kolossalstor stenbumling.

I övrigt håller jag med dig, inga problem med ruttnande växter.

Vattenåder finns cirka tre meter ner i marken.

Det kanske vore bra att använda mer gödsel än jag gör.
När jag planterar brukar jag först gräva ur ordentligt och sedan fylla botten av hålet med ruttna löv och liknande kladd som jag fiskar upp från botten av en damm. Detta för att säkerställa fukten för de nyplanterade rotsystemet, samt att det skall ha lite humus att växa i.

// Johan.

För att gå lite vid sidan om spåret (eftersom det ändå finns många intresserade här) fick jag nyss tag på några försöksrapporter från Ålands försöksstation, där man kollat några grundstammars vinterhärdighet och avkastning. Resultaten är avsedda för yrkesodlare men kan säkert intressera folk här också. Grundstammarna var M26, B9, M9 och M106. Resultaten visade att M106 och B9 klarade vintrarna klart bäst (Åland motsvarar ungefär zon 3 i Sverige), och dessa båda gav dessutom den bästa avkastningen - ungefär dubbelt så mycket i handelsduglig skörd som M26 och M9. Sorterna som testades var July red och Aroma. Lite trivia kanske, men inte helt ointressant.

Micke

På tal om jord: Om man har något som liknar morän, mo eller mjäla finns anledning att experimentera med olika tekniker för att odla fruktträd. (Om jordtyper http://www.srv.se/templates/SRV_Page____2205.asp)

Ett test på om jordstrukturen är någorlunda är att gräva växtbädden och sedan hälla några hinkar vatten i bädden. Efter en-två timmar bör vattnet ha runnit bort. Om inte bör man hitta på ett sätt att dränera. Om vattnet rinner bort snabbt finns anledning att blanda extra mull i växtbädden och tillföra detta varje år, samt att odla marktäckande växter över växtbädden för att skugga orden och förhindra snabb avdustning.

Ett annat test är att kolla när jorden vaknar på våren - hur snabbt växtligheten börjar växa där jämfört med andra områden, och om samma arter blir större/mindre eller är av annan typ. Vissa växter är snälla mot oss människor och indikerar hur jorden är sammansatt, men också om gräset torkar snabbt eller inte blir så högt på ett område som på ett annat är det ett tecken.

Jag provodlar träd på ett moränområde. Mycket hårdpackad finkorning sand med stora och små stenar huller om buller. Kompakteringen gör att vattnet inte rinner undan, och samtidigt blir jordytan hård som cement och släpper inte genom vatten. Genom marken rinner mängder av vatten på våren eftersom det är berg bakom. Marken värms upp sent på försommaren men håller inte tjälen längre än på andra ställen. Endast olika smalbladiga skogsgräs växer här mellan de övriga träden som är 30-150 år gamla.

Jag odlar ett par träd på rejäla kullar, och växtbäddarna där grävdes 2m i diameter och ett dike med sten för dränering. I ena har jag blandat oförmultna löv ganska långt ned i bädden, blandat med befintliga moränjorden, alv mm. Inte så lyckat, löven luktar pyton också som bruna när de kommer för långt ned. (Gröna växtdelar ska inte längre ned än 20 cm under markytan, och jag börjar tro att mina experiment med bruna löv på djup om 50-60 cm inte heller är bra.)

Odlar ett par andra i samma nivå som markytan, det är daggvide och strimlönn som vill ha och tål lite mer vatten. Där har jag varit mer strikt i hur jag lade tillbaka jorden - den lades i samma ordning som den grävdes upp men ytskiktet ca 30 cm förbättrades med kogödsel, bruna löv, kompost mm. Där doftar jorden bättre också på låg nivå men träden torkar ut ganska snabbt trots markskuggande anueller.
Kanske är det alven som bildar klumpar och håligheter som gör att träden har svårt att utveckla rötter överallt där de vill. Växtbäddarna där ska jag iallafall förstora i höst.

vad har ni för erfarenheter av att lägga bruna löv på låga nivåer i växtbäddar? Själv tror jag att jag helt ska sluta med det så lnge jag inte planterar i ren sand.

Som jag tidigare skrev, brukar jag vid plantering gräva upp en ordentlig grop. Detta fyller jag sedan med ruttna löv och liknande kladd (förmodar det är ungefär vad du menar med "bruna löv") som jag fiskar upp från botten av en damm, upp till lagom djup att sätta växtens rotsystem mot.

Det jag fyller gropen med luktar förvisso pyton, men doften försvinner tämligen omgående sedan jag fyllt upp runt växten med sanden jag från början grävt ur gropen. a botten av hålet med

Det är enda sättet jag vet att mota torkan och därigenom klara den nyplanterade växten

Antar att det var MM106 man menade (det var 2 plantskolor Malling & Merton som gick ihop och tog fram MM grundstammarna som är blodlusresistenta). Kan bara konstatera att detta med avkastningen nog stämmer jag får kartgallra en massa frukter annars är jag rädd att träden knäcks (har Alice och Oranie). Rotsystemet är dock sisådär så jag har stödkäpp till dem även om de är äldre + de blir ändå ganska stora ifall man jämför med B9.

Jag hoppar tillbaka till diskussionen om jordförbättring av sandjord:

Eftersom jag har tillgång till massor av välbrunnen hästgödsel 500 m från min trädgård brukar jag använda det. Bruna löv har jag inte provat annat än att mylla ner om våren i jordytan bland rosor och perenner, tillsammans med hästgödseln. Men tidigare när vi hade torrtoa brukade jag tömma dasstunnan i botten av planteringsgroparna. Skulle tro att det är vad som finns under mina två äldsta äppleträd (8 år gamla?). Det tycks inte ha varit särskilt effektivt (bestod nog mest av toapapper) för äppleträden växer gräsligt sakta och ser rätt ynkliga ut. Hittills inga äpplen.

Jag tycker det är svårt att veta hur mycket hästgödsel man ska blanda ner i planteringsgropen. Misstänker att jag har varit för försiktig och använt för lite.

Jag övertog en ödetomt för snart 20 år sedan, alla dessa äppelträd sades vara ympade på vildaplar, gården har varit obebodd sedan 1920-talet.
Dessa träden har uppvisat en formidabel frukt, vissa dock ej speciellt goda.
Men ingen har någonsin uppvisat någon trädkräfta.
Mina äppelträd vid mitt ordinariehus i småland har dock efter plantering någon gång på 60-talet samtliga fått kräfta, ett har t.o.m dött.
Jag kan inget om stammar eller dylikt, men detta kan kanske ge en hint.

Sjukdomar, som kräfta är en svampsjukdom och har med att det finns med i trädet när man köper det eller finns i omgivningen som luftburen smitta. Den kan gynnas av kall jord t.ex.blöt kall lera men även där källdrag förekommer. Vissa bygder är det massor med kräfta i, andra nästan inget. Vissa träd är mera kännsliga för olika sjukdomar. Det gäller att gå balansgången mellan vad man vill ha och vad man kan klara av. Själv är jag ledsen över att de som ofta bestämmer bestämt att du inte får använda några bekämpningsmedel men inte tala om vad för sorter du inta kan odla då eller vilka som ger minst besvär. Resistenda sorter gör att inte behöver laborera med massa tokiga bekämpningsmedel som svavel och koppar m. fl. men resistenta skall ej odlas ihop med sjuka träd för de friska träden kan ta skada och det kan hellt bli sjukt. Det forskas på detta i balsgård men man har svårt att redovisa resulta vilket är enormt illa för äppleodlingen. Ekologiska odlare har andra sorter och behöver bara kalt vatten och svavel för att klara det luftburna sporer. Själv har jag ett tiotal resistenta sorter och följer genom internet resultaten i olika länder men ej sverige tyvärr. I odling så har allt man gör och bor betydelse. Där du inte har kräfta vilka sorter är det? Där du har kräfta vilka sorter är det? Tänk på att verktyg kan sprida kräfta till friska trän tyvärr. Kväve anses att man skall vara sparsam med vid kräfta.

Jag är inte expert, men jag har läst på Zetas hemsida vad man skriver om plantering av träd. Enligt dom senaste rönen blir dom försenade i växten om man lägger ned gödsel och oförmultnat material i botten av gropen. Bättre att mylla ner det i översta lagret bara, ungefär som Cilla beskrivit i ett tidigare inlägg.

Zetas råd om att plantera träd

Har sett att det finns en stor kärlek till fröstam från vilket träd som hellst och att detta skulle vara bättre än allt annat?
Tro inte att detta är något nytt? I många år fanns bara fröstam och man var inte nöjd. Den är ojämt stor, beroende sort som kärnan kom från.
Den är ojämt känslig mot skorv, kräfta och andra svampsjukdomar. Sedan härdigheten var ju enormt olika. Mins att vi hade något som ibland kallas nödår? Om vi hoppar till bara 1940-talet så var det nästan bara fröstammar som fanns och efter detta så kom behovet av "bättre" grundstammar? A 2 kom 1946 om jag inte minns fel. I många länder så tästade man olika stammar, med vanlig fröstam som lägsta kvalite och ville ha bättre. Som härdighet, hellst resistent mot vissa sjukdomar och angrepp av insekter men ochså olika storlekarpå träna. Äpple industrin ville inte vänta så länge på skörd och en del äldre såg att för att hålla en från sjukdomar så måste alla "dåliga äpplen (mumier) och annar som en del nya skott tas borrt" även om de satt 8-10 meter upp i trädet. Vissa sorter gick inte att hålla rena utan man fick spruta med bekämpningsmedel, då vart dessa fröstamträd mycket olämpliga. Tänk att spruta hela trädet utan att få för mycket på backen.
Vissa delar fann man snart att bara vissa frön dög, t. ex. härdigheten, friskheten och mindre variationen och så blev de fröna en slags fröstam som var vedertagen, som Antonovka. DenHar allt en grundstam ska ha? Den tål ju bara -40 grader C och det finns en som tål -50 grader C .
Men dena fröstam som används i kallt klimat som Canada, USA, Finland och sebirien som kanske inte har våra fina vintrar, så i sebirien ville man ha mindre fröstammar därför att man lät stammen växa 40 cm sedan veks trädet 90 grader på nät så att man kunde ösa snö över träderna. B-stammarna tål samma klimat som Antonovka och kan odlas till små träd med fullkomlig kontroll fråm markplan. Detta att bygga ett monumet efter sig har alltid människan velat men de tas alltid bort om det inte passar nästa generation tyvärr. Jag vet inte om små grundstammar är svårympade, men nu börjar mina träd bli 1,8 meter höga de som ympades först. Nu är vintern här och de är alla utan blad även A2 med. Jag har t. och m. vildstam ympad på b-stam. (Man har alltid velat ha det bästa till avel, varför man inte tog vilken kärna som hellst utan den bästa utom på 1600-1800 då det var så fattigt att man tog vad man hade. Men tänk på det året då hela mälarensområdet var utan träd för att man inte satt Antonovka som grundstam, var det 1707 eller1709 som man upplivde detta hemska.)