gomorron på er, vad tyckte ni om lizas program igår? Jag tyckte det var mycket kompetenta mänskor som intervjuades eller hur? Det måste ju finnas ett latinskt namn i ngn läkarbok på de åkommor som dessa mänskor lider av. Eller har myndighetspersoner idiotikrav inskrivet i anställningskontrakten. jag menar hallåååååå!!! Självklart kan en psykopat verka trevlig och sharmig, det är ett av deras vanligaste kännetecken

Inte blir det bättre med fler rubriker?

Jag såg programmet, och blev fruktansvärt berörd. Argast blev jag på dessa myndighetspersoner och deras nonchalans.
Den manlige åklagaren måste väl ha begått tjänstefel om han systematiskt lät ärendena ligga och sen preskiberade dom på rutin.
Eller den polis som sa till kvinnan vars besöksförbud gått ut, "jag skulle kunna utfärda ett, men då skulle jag inte få göra annat, vänd dig till NN i stället"
Eller socialchefen som hotade en kvinna med att tvångsomhänderta hennes barn eftersom hon kritiserat deras flathet, vad gällde hennes och hennes barns säkerhet.

Jag kan inte föreställa mig hur det är att leva med ett ständigt dödshot, att behöva leva anonymt, att behöva flytta igen och igen, att inte kunna låta sina barn gå på dagis eller skola, att dom aldrig kan få gå ut!
Det för att en person jag en gång älskat och bildat familj med måste ha kontrollen fortfarande och då tar till våld.
Inte ens hon som emigrerat till USA kände sig ju säker.

Att de här kvinnorna upplever kontakten med myndigheterna som "värre" än misshandeln säger ju också en hel del om myndigheternas agerande.
Vad beror det på? Att kunskapen är otillräcklig förstås. Jag tycker Liza Marklunds program har belyst det här på ett sakligt och bra sätt, hon söker ingen syndabock men får ändå fram problemen så att man förstår.

Jag har väl också tyckt tidigare att om en tjej blir misshandlad så är det väl bara att gå, nu förstår jag att det inte är så enkelt.

Och hur kan polisen se till att dottern åker med pappan när dom bevittnat skadorna mamman just fått efter att ha blivit misshandlad av honom?? HUR kan det hända?

Jag blir SkogsTokig

På allt vad myndigheter heter...efter jag läst boken Gömda så undrade jag varför den Svenska kvinnan var tvungen att flytta från sitt land ...
Men mannen från ett annat land fick stanna kvar...
Rätt ut med han och restan av hans kumpaner mfl *Grrrrrrrr*

Men sen kan man undar om dessa som var med på Tv igår lever i värkligheten.....

Sen dem som blev sura för att kvinnan medvärkat i TV hotar att ta barnen ifrån henne.....dem skall själva granskas under lupp.

Arg som ett bi så nu får jag nog sluta skriva.

Exotic

Jag bandade programmet och har nyss tittat på det. Jag känner sån vanmakt inför de svenska myndigheterna så jag vet inte om jag ska skrika rätt ut eller bara falla i gråt. Det är ju helt vansinnigt att det bara får gå till så här i ett modernt samhälle! Nej jag finner inga ord, är alldeles för upprörd för att skriva mer om detta just nu...

Jag tittar nästan aldrig på såna program för jag tycker inte man kan lita på dom. Dom är alltid gjorda för ett visst syfte och blåser upp vissa saker och förtiger andra för att nå sitt syfte.

Men jag skall berätta om en kvinna som drabbades här i trakten för ett tag sen. Hennes sambo hade ett stort kontrollbehov, kollade vilka bekanta kvinnan hade och liknande. Till slut började även misshandel och polisanmälan och hela baletten.

Sambon var kroppsbyggare och därmed hamnade kvinnan i underläge. Som vanligt. Det ovanliga var dock att sambon också var kvinna, det var ett lesbiskt par!

Det händer även i heteropar att mannen drabbas, både av misshandel och mord, men det är givetvis sällsynt.

Min enkla slutsats är det är inte frågan om ett manligt/kvinnligt problem utan ett starkare/svagare problem. Den starkare vill kontrollera den svagare oavsett kön. Att en massa psykologer drar fram olika teorier ger jag inte mycket för, dom vill väl bara visa att dom finns.

Sen undrar jag hur stort problemet är procentuellt?

Gossen ruda!!! Om en av hundra kvinnor blir dödad av sin ex. är det en procent (om jag var vaken vid rätt tidpunkt i skolan) och det är en väldigt betydelsefull procent för de anhöriga. Snälla! sluta upp att blunda för problemen. Strutsen försöker lösa det genom att sticka huvudet i sanden men de försvinner inte för det.
Den händelse du beskrev visar bara att det inte är ngn isolerad genetisk defekt på oss män. Som tur är, vi har tillräkligt många ändå
Tänk om den ena fiktiva procenten var en i din familj.

Jag blundar inte, jag vill bara veta mer exakt. Är det så svårt att fatta? Skulle kanske frågat om exakta antalet istället eftersom en del missuppfattar.

EN misshandlad är EN förmycket Man eller kvinna, sånt ska inte få förekomma och straffet vara högt.
Det är förvånande hur myndigheter behandlar offren, det är som de skulle sitta i en glasburk och inte märka vad som händer, dessutom verkar de inte ha minsta empati för offren.
Det är ju helt otroligt att nån måste emigrera från sverige för att få skydd
krister

Konstigt att så många trådar här får ett hysteriskt tonläge! Höga straff hjälper? Tror du på tomtar och troll också? Jag hoppar av och beklagar att jag la näsan i blöt.

Hoppsan, trampade visst på en öm tå
vad jag menade med höga straff är ett sätt från samhället att visa att det här tolererar vi inte.
Menar du att om någon misshandlar någon så ska man inte reagera på nåt sätt?
tror inte att daltande hjälper
krister

Gossen Ruda, här har du lite statistik, mer siffror finns på BRÅ's sida - se länk nedan.

"Hela landet år 2003

Misshandel inkl.grov mot kvinna 15 år eller äldre
Inomhus, bekant med offret 13390
Utomhus, bekant med offret 3464

Våldtäkt inkl. grov mot person 15 år eller äldre
Inomhus 1560

Grov kvinnofridskränkning 1860

Olaga hot
Mot kvinna 18 år eller äldre 17175

Hemfridsbrott, olaga intrång 7349

Överträdelse av besöksförbud 3745

Enligt statistiken över anmälda brott är 35 procent av dem som blir misshandlade kvinnor... ...Men då ska man komma ihåg att anmälningsbenägenheten är lägre om kvinnan är bekant med den som misshandlar. Många av de brott kvinnor utsätts för syns alltså inte i statistiken."

Källa; BRÅ

Vill först be gossen ruda om ursäkt. jag var lite otydlig med gulagubbar och massiva utropstecken, förlåt! det var inte meningen att det skulle bli ett personligt påhopp. Vill även hålla med dej om att det inte hjälper med att bestraffa den som misshandlar. det är dock ofta nödvändigt att frihetsberöva förövaren för att skydda dennes offer. Men utan vård blir förövaren bara sjukare och därmed farligare, vilket flera fall bevisat. snälla hoppa inte av för min skull, jag värderar allas åsikter i frågan högt. Och meningen med det här inlägget var att vi får lufta våra åsikter i saken. Det fanns ett inslag i Ophra show (Jag kollar bara ibland)
för en tid sen om hur man vårdade våldsamma kontrollfreaks, minns ngn????

Kan ju berätta av egen erfarenhet...(lååååååångt blev det....)tycker inte det är så jobbigt att prata om längre....DET VAR INTE MITT FEL....nämligen..

I min ungdom träffade jag en kille som var ganska mysig och trevlig...vi var ett gäng som umgicks litegrann några gånger...en kväll bestämde jag och den här killen att vi skulle gå på krogen och ta en öl ihop..efter ett par öl så började han att berätta vad han tänkt vi skulle göra i helgen ...jag förstod ingenting.och efter en stund så sa jag att...
-nä..nu tyckte jag nog att han gick LITE fort fram här och att jag nog borde gå hem nu..
Sagt och gjort ..vi lämnade krogen och skildes åt med en vänskaplig kram..och jag gick hem till mig.erftersom min syster som jag delade lägenhet med inte kommit hem gick jag och la mig med olåst dörr (80-talet i en liten håla...)
Jag vaknade kl 4 av att nån kryper ner i sänge bredvid mig...det var HAN...
Jag blev skitförbannad och undrade vad 17 han pysslade med och sa åt honom att dra....
Då bröt helvetet ut....jag minns inte så mycket mer än att jag ligger på golvet och nån slår vilt på mig...
Till slut kommer jag undan honom och kan låsa in mig på toaletten....han står utanför och skriker och slår men till slut blir det tyst...efter ett tag...jag vet inte alls hur länge vågar jag kika ut och ser att han somnat i soffan..jag lyckas smyga mig in i sovrummet och ringa polisen som ska skicka nån....Jag låser in mig på toa igen (fråga mig inte för jag kan än idag inte förstå att jag stannade kvar och inte bara stack därifrån...)
Det går en LÅÅÅNG stund...så hör jag steg på loftgången utanför..men dom passerar.....men kommer tillbaka...och försvinner....

Jag väntar en god stund till men inget händer....jag får rotat tag på några kläder i tvättkorgen och smyger till slut ut ur lägenheten och springer barfota ner till polisstationen....
Nu började jag bli förbannad..va fan skicka dom inga poliser för???
-Jo dom hade skickat 2 man men det fanns ju 2 dörrar med samma efternamn i huset så dom visste inte vilken lägenhet det var.....så dom gick igen.....
Ja det var ju vackert..jag kunde ju för all del varit ihjälslagen vid det laget...vad visste dom....
Dom tog en anmälan i allafall och en patrull gick för att ta hand om honom men han var borta när dom kom till lägenheten...mig skickade dom till lasarettet för att få mina skador dokumenterade...där frågar läkaren(manlig) mig ..OM JAG VERKLIGEN SKULLE ANMÄLA DET HÄR....
Jag var bara vackert blåslagen och svullen i hela ansiktet...med stora bulor i pannan och fläskläpp...och han frågar om jag skall anmäla det....
Misshandeln i sig har jag kunant komma över..jag tänker inte så mycket på det men att läkaren ifrågasatte om jag skulle anmäla det ....DET sitter kvar...som en tagg och gnager.....
Jag var 17år ....ung och dum ...eller snarare oerfaren....
En polis ville att vi skulle göra upp i godo....det skulle ändå inte bli nåt större straff i rätten..
Jag gick med på det...5000 skulle jag få i skadestånd ..(en svindlande summa för mig då..)och jag trodde att polisen skulle se till att allt gick rätt till och så...
Killen fick besöksförbud och fick inte uppehålla sig närmare mig än 100 m...
Besöksförbudet funkade men några pengar såg jag aldrig röken av..och på nåt vis så hade jag som tidigare stått på barrikaderna och slagits för både det ena och det andra förvandlats till en.....jag vet inte riktigt vad....osäker, tvivlande människa som inte krävde nånting längre...undergiven..kanske man kan kalla det....
Jag kämpar med den där osäkerheten och undergivenheten än idag....fast nu är jag medveten om det..och håller förhoppningsvis på att ta mig över det.....
Det gör mig förbannad nu när jag ser på hela den här händelsen med en vuxen människas ögon...DÅ förstod jag nog inte...
Ett tag efter det här fick jag veta att killen hade en villkorlig dom på sig och att polisen som ordnade "förlikningen" var hans övervakare...och att han jobbade på lasarettet...
Var det därför????
Knäckt.. som jag faktiskt nu efteråt förstått att jag faktiskt var...så tog jag det lättaste beslutet...att låtsas som om inget hade hänt....för jag visste inte vart jag skulle vända mig för att få hjälp...och mina föräldrar ville jag inte...jaa..vad var det för nåt....nån sorts stolthet eller nåt som hindrade mig...jag hade väl sagt en gång att jag ville klara mig själv...
Tack och lov så finns det kvinnojourer idag..och det talas om det i skolan och så.....det finns nånstans att vända sig....
JAG har men av den här händelsen.....en enstaka händelse...jag kan inte ens föreställa mig vad år av misshandel och förtryck gör med en individ...
Men det är åt HELVETE att det förkommer överhuvudtaget.....barn som kvinnor...eller män...INGEN skall behöva utsättas för nåt sånt...aldrig....nånsin....

Usch Tesa, vilken story..!

Tyvärr kan jag tänka mej att det är en ganska vanlig procedur, hur det kan gå till i verkligheten...

Önskar att killar av sånt virke träffar en kvinna av modell kampsportmästarinna en dag... Allvarligt menat..!

Caprice

Tesa, det du upplevde måste ha varit väldigt jobbigt! Sådana saker sätter givetvis spår i livet som du skriver. Roligt i alla fall att du är med oss på odla.nu och jag tycker också det var bra gjort av dig att berätta om denna händelse. /Ann-Louise

Bara en kommentar då. Givetvis vill jag inte förringa våld mot kvinnor men jag pekar bara på att det är en del alla misshandelsfall. Våldet killar emellan är t.ex. större och kanske också råare men händer givetvis inte inom familjen så ofta. Av naturliga skäl.

Att ropa på högre straff är meningslöst. För att det skall ha effekt måste gärningsmannen ha förnuftet i behåll men det har packat ihop och lämnat hjärnan när angreppet sker. Ofta bortskrämt av alkohol eller andra droger. Vill man verkligen minska allt våld mm måste alla droger förbjudas att användas, inklusive alkohol.

Visst kan högre straff innebära att dom presumtiva brottslingarna hålls inlåsta längre tid men detär bara att skjuta upp problemet en tid. Funkar dessutom inte för första brottet som kan vara nog så grovt. Fast hur man verkligen skall agera vet jag inte. Varje brott är ett misslyckande för den förebyggande verksamheten.

Statistiken verkar väldigt hög, nästan så hög att man kan fundera om det stämmer. Fast det gör den nog, även om t.ex. antalet våldtäkter inte stämmer överrens med tidningsrubrikerna.

Måste ha varit en verklig uppskrämmande händelse Tesa. Usch. Tyvärr stämmer det nog att straffet inte blir så högt den första gången men som jag skriver ovan, har det någon betydelse vilket straff som utdöms?

Beklagar Tesa, sådant där ska ingen människa behöva uppleva. Men... men efter att ha suttit på säkert tusentals rättegångar under de dryga tio år jag arbetade inom kriminalvården, så måste jag säga att det som skedde med förlikningen kanske ändå var det bästa...
Många av rättegångarna jag varit på (som transportpersonal från häktet eller fängelset) har handlat just om kvinnovåld: misshandel, väldtäkt, incest med mera. Att först ha blivit utsatt för något så fruktansvärt och sedan behöva sitta i en rättegångssal och bli kraftigt ifrågasatt, korsförhörd och få sitt liv och leverne vänt ut och in av svarandes advokat måste vara ett rent helvete. Jag inser till fullo att man som offer ofta inte tänker på att det är "spelets regler" och många säger efteråt att rättegången i sig var värre än våldet de utsattes för.
Jag vet inte eller har någon idé om hur man ska kunna göra det på ett bättre sätt. Jag skriver inte det här för att försvara systemet, utan för att försöka förklara den här sidan av saken också. Det är dessutom mycket sällan som straffet står i paritet till den skräck och förnedring som offret upplevt...
Mvh
Fenja

Blir också oerhört upprörd både över de fakta som redovisas i Liza Marklunds serie, både av statistiken och av intervjuerna av de "drabbade".

Tyvärr har både jag och flera av mina vänner blivit utsatta för misshandel av män. Vi alla tillhör det stora mörkertalet, vi som aldrig anmälde. Just för att vi inte orkade gå igenom processen, frågorna och tvivlet.
Nu är det många år sen, och de flesta av oss har gått vidare och mår bra.

Så till straffet.
Jag tror på ett kännbart frihetsberövande straff och ett kännbart ekonomiskt straff. Om inte för att ge kvinnan upprättelse, och andningsrum.

Vad som behövs för att ändra förövarens beteende är inte så lätt, men jag tror att den här debatten som föds nu är väldigt viktig.
Att män och kvinnor ställer sig upp och fördömer det beteendet.

Så till Gossen Ruda: "Våldet killar emellan är t.ex större och kanske också råare men händer givetvis inte inom familjen så ofta."

Nej men där ligger förmocligen också det största problemet. Kvinnomisshandeln sker inom lyckta dörrar och kan ofta därför inte heller så att säga bevisas.

Att det händer inom familjen innebär väldigt ofta att barn är inblandade, eller i värsta fall också de "drabbade". Vad händer med dessa barn?
Går kjedjan vidare?

Nej jag förväntar mig inte att Gossen Ruda ska ha svar på dessa frågor och det är definitivt inte ett personligt påhopp. Det är bara det att just den "förklaringen" har jag hört så många gånger.

Det som är så otäckt med våld i hemmet är ju just att det är någon man KÄNNER som misshandlar en i ens EGET hem. Sen är det ju lika hemskt om det sker mot man eller kvinna (händer det däremot barn är det en annan femma!).
Jag vill inte förringa annan misshandel med det jag skrivit. Jag tycker att det är för j_ligt att man inte kan känna sig säker idag. Och visst, klimatet är värre för de unga killarna.
Det ända som hjälper är nog att förebygga innan det händer något.

Jag växte upp "m Våld i hemmet", o det var vidrigt!
Min mor fick stryk av far!
Alkohol o elände!
Så--ni, som sluppit--var ej snara att döma!

Nytt avsnitt av "Lite stryk..." kl 21.00 ikväll på fyran.

Jag tyckte nog att debatten var "lam", de flesta män verkade inte förstå....

Instämmer...

Instämmer också. Att ha en "huvudpanel" med politiska företrädare skapar bara en pseudodebatt om vad just deras parti gör och tycker. Dom är alldeles för slipade rent retoriskt för att kunna debattera frågan på ett för oss vanliga människor verkligt sätt. Det blir mest en tuppfight.
Däremot hade Söndagsmorgon - glömt datum - en paneldiskussion med folk från polisen, Piteåmannen, Liza själv, Tomas Bodström och någon till.
Där kändes det som att alla var engagerade.
All heder åt Liza som har lyft fram ett stort problem i vårt samhälle, men tyvärr så nådde hon inte ända fram. Undrar om någon kan det.

Heder åt männen från Piteå som startat en manifestation mot kvinnovåld! Det behövs verkligen en öppen debatt och att alla människor engagerar sig. Däremot tycker jag inte att det är rätt att "hänga ut" förövarna i pressen därför att barn i familjer där misshandel förekommer drabbas ännu hårdare då.

Att det finns kvar kvinnovåld beror nog mycket på slentrian i olika sammanhang.

Skämt som att kvinnor behöver ömhet och värme, släng dom i elementet så blir de både ömma och varma.
Förvånande nog så skrattar många man inte troddde skulle göra det, åt sådana skämt.

Det gör att kulturen för män att som i norra landsänden verkligen ta avstånd från kvinnovåld kvävs. De flesta män jag känner upplever sig i själva verket angripna av den senaste tidens diskussioner. Det diskuteras som att alla män slår när det i själva verket är en minoritet ( men ändå, en man som slår är alltid en för mycket).

Det behövs en mycket nyanserad diskussion för att män som inte är våldbenägna inte skall känna sig angripna utan våga stå upp mot kvinnovåld. Men vilka män det är som gör det, verkliga män!!!!!!

Det finns också en annan sida av våld i hemmet som är ännu mera tabubelagd än mäns våld mot kvinnor. Det förekommer faktiskt att kvinnor slår män.
Jag känner själv till ett fall där kvinnan med mer eller mindre uttalade psykiska problem faktsiskt slog sin man. Hon är så manipulativ att han inte vågade ta ut skilsmässa för att han förmodligen skulle mista vårdnaden om barnen. Att kvinnan ensam skulle ha vårdnaden om barnen skulle vara mer eller mindre en katastrof för dom.
Skulle han bara försvara sig så mycket att det skulle finnas minsta märke på hustrun så skulle han omedelbart klassas som kvinnomisshandlare.
Vem skulle tro på honom?

Han stog ut mer eller mindra pga av att barnen var gisslan i äktenskapet och att han inte kunde lämna dom eller på minsta sätt riskera att denna manipulativa kvinna som är allvarligt störd skulle få ensam vårdnad. Denne man har mycket att bära på i sitt liv efter detta äktenskap och har svårt att få perspektiv på tillvaron.

Våld mot kvinnor göms undan, skyfflas iväg, vedvärderas och förminskas så att kvinnan i stort sett skall skämmas, tro att det är hennes fel och ta tillbaka anmälan. Tesas fall är ju ett klassiskt exempel. Det är nästan så man får lust att fara iväg och försvara henne fast det är försent.

Grundproblemet är egentligen att våld är förkastligt överhuvudtaget.
Våld mot kvinnor, våld mot barn, våld mot män, våld mot djur, inget är acceptabelt.

Våld mot en svagare individ som inte kan försvara sig är så lågt att man inte vet vad man skall säga om det. Detta brukar också vara det kraftigaste våldet eftersom förövaren upplever att han inte riskerar något.
Att hjälpa till och mörka en sådan persons handlingar förvärrar hans beteende, han upplever ju att han gör rätt för att det inte kommer någåt motstånd.

Ynkligt skulle jag vilja kalla de som väljer att dölja det våld som pågår mot andra. Som väljer att titta bort fast man vet att någon annan far illa. I synnerhet gäller det rättsväsendet, polisen och sociala myndigheter som faktiskt har till uppgift att verkligen hjälpa.

Det är våldet i sig som är det stora problemet. Inte vem förövaren eller offret är.
Det andra problemet är alla de som ser våldet men inte protesterar.