Funderar lite över att vi främst vill mata småfåglarna och gör div. arrangemang så att inte t.ex skator kommer åt födan. Vad jag har hört så har småfåglarna lättare att fina mat i naturen än vad skator och kajor har.
Uti från detta borde vi väl egentligen mata de lite större fågelarterna.
Skulle vara intressant att läsa vad Du, kära signatur, har för uppfattning om detta.

jag matar gärna alla fåglar, men om man inte gömmer lite mat tilll de små så äter de stora upp allt. Jag vill ha så många olika fåglar som möjligt vid matningsplatsen. Jag har inte hört att det är lättare för småfåglar att hitta mat i naturen, snarare tvärt om.

Hejsan ! Hemma på vår gata i staaaan. Nej, skämt åsido, här behöver man inte måna extra om dom större fåglarna, det sköter grannarnas ungar om. Föräldrarna skickar ut sina telningar i sandlådan med allt möjligt, det är rena kalaset när ungarna gått därifrån, kakor, korv, äpplen, popcorn, chips och gud vet vad mera. Sanden är inte lite äcklig efter ett sådant kalas (är det inkomster så blir det utgifter så att säga) där kan man tala om smittorisker.

Jag matar inte skator o dyl, pga att de hittar annat, de river ju upp soptunnor o dyl, dessutom är de väldigt stora i maten dessutom terroriserar de våra småfåglar speciellt när de har ungar, visserligen är det naturens lagar men...
krister

Där jag bor (på landet, vid havet) kommer det aldrig några skator. Men däremot koltrastar.
Till dom försöker jag se till att det finns äpplen.

På våren tackar de för maten med sin ljuvliga sång.

Här finns inga kajor, men skator. Jag gillar verkligen dessa vackra, kaxiga och kraxiga fåglar. Inte försöker jag hindra dem från att äta av fågelmaten heller, den räcker till alla som är hungriga och vill ha.

Hos mig finns det mat åt alla,är det för många kajorkan jag går ut och klappa i händerna.Jag brukar lägger lite bröd i komposten.Kråkor och skator kommer direkt, ingen risk att brödet drar råttor och möss till området.Kråkfåglar är väldigt interessant att studera.

De förstör ju i trädgården! River upp lökar, taklöksmattor och annat.

Jag matar också de stora fåglarna. Men, idag blev det lite tokigt. Jag slängde ut lite gammal kattmat till skatorna och deras släktingar i förmiddags. När jag lite senare skulle kolla hur det gick för dom "små" liven, ser jag grannens katt som står där och smaskar i sig fåglarnas mat .
Så kan det gå. Inte bara stora fåglar som snor mat från andra!

Vi matar alla fåglar... både stora och små

Visste ni förresten att skatan äter surströmming... för några år sedan satt vi ut överblivna strömmingar och skatorna var där snabbt och mumsade i sig Plättar (tunnpannkakor) hör till favoriträtterna och också fiskkakor.

Hos oss matar vi nog för det mesta alla fåglar stora som små men blir det för många kajor så öppnar vi ett fönster eller ytterdörren för att de ska flyga bort.
Mest för att de äter upp allt, de små talbollarna lyfter de bort och tar med sig om man inte sätter fast dem ordentligt och då blir det ju inget över till de små och dyrt blir det också.

Tjuvstartar lite med första advent i min signtur.

Måste säga att här i skogen har vi inte mycket av skator, kråkor och speciellt inte måsar. Vi störs inte av dem som inne i samhället där vi bodde tidigare. Har aldrig sett en skata sitta på altanräcket eller vid fågelmaten.

Däremot är hackspetten och ekorren gärna och äter och snor med sej alltihopa om de kan men de får de så gäärna göra, så söta & påhittiga!

Nej, för dom är i trädgårdar och förstör.

Hoss mig är ALLA fåglar välkomna!
Jag tycker dessutom att just SKator är väldigt trevliga! Har 4 stamisar! Och ser faktiskt skilnad på dom, är 4 olika personligheter!
Har jag aldrig upptäckt på de små!

Jag matar oxå alla fåglar som vill ha!

Däremot måste man "gömma" lite mat åt de små, för skator o dyl tar gärna allt annars..

Caprice

Det är ju intressant att många (även här) tycker att tex hackspetten och ekorren väcker positiva känslor, men inte alltid kråkfåglarna. Kanske är det inte lika uppenbart när hackspetten och ekorren tar fågelungar, de gör det mera i det tysta.

Annars tycker jag ofta att det är intellegensen hos kråkfåglarna som gör många obekväma med dem. Man kan i allmänhet gissa sig till vad småfåglar skall göra, men kråkfåglarna kan ständigt hitta på nya saker.

När Felix är ute i lina så brukar skatorna retas med honom... de flyger fram o tillbaka över honom och sen sätter de sig en bit ifrån... precis så långt att han inte når dom
Numera är han så van så han bryr sig inte ens om att titta på dem... han ligger still och låtsas sova

Hängde ut en ny 300grams fettfrökorv igår "min" favoritskata hade kommit på hur få lejonparten av den förra. det blev dock många skratt innan hon lyckades. Vi vinner båda påt`hon blir smartare och jag blir gladare. Är sjukskriven sedan igår och två veckor framåt, så uppmuntran behövs. sköt om er här på sidan.

Ja skatorna kan vara riktiga retstickor. Försök studera en på närmare håll. Den flyger omedelbart bort och gömmer sig. Men om du inte "ser den" så kanske du kan gå en meter ifrån utan att den verkar bry sig så mycket.

De är dessutom ypperliga flygare, så att "reta katten" kan de lugnt roa sig med.

Mina katter såg inte skatorna ens. Det hände aldrig, de var "skatblinda", total nonchalans gentemot dem alla, brydde sig inte.
Katter vet minsann hur de ska uppträda mot oförbätterliga retstickor.


Men en gång ... en skata hade tagit sig in i en skatsäker hönsinhägnad som jag hade, för höns med kyckligar.
Jag hade ingen lust att vara snäll mot den, utan tänkte att jag fångar den med händerna och släpper ut den. Lite obehag kan den få genomgå så den passar sig i fortsättningen.
(Att slå ihjäl den hade jag inte heller lust med, det spelar ju ingen roll, det finns tusen skator.)

Det krävdes lite utmattningstaktik för att kunna fånga den. Den flög från sida till sida i inhägnaden.
Katten kom gående förbi på utsidan, ganska ointresserad, för skator brydde han sig inte om.

Eftersom jag brukar prata med djuren, råkade jag denna gång säga åt katten, en smula upphetsat kanske: "Nu tar vi den Trisse!"

Vad som sedan hände gick så fort så jag inte hann se! Men katten kastade sig mot nätet exakt när skatan kom dit och fick tag i den med klorna genom nätet. Fast!

Jag såg på katten vad han tänkte:
"HA! När matte bestämmer sig för att hjälpa till, är skatan chanslös, HA! Nu fick han allt! Låt mig äta upp den omedelbart!"

Så det var bara att lirka loss skatan och rädda den från katten. Och släppa ut den (i stort sett oskadd men en smula ckockad förstås). Givetvis fick Trisse också beröm för sin snabba insats - vad skulle jag annars göra...

Det var första och enda gången jag sett en katt ge sig på en skata.


Att lusten att mata dem, försvann allteftersom de fann tusen nya idéer att forcera alla sätt att hålla dem "utanför", och låta bli att stjäla hönsens mat, hönsens och mina ägg, eller ge sig på kyckligar, ja det säger sig nästan självt.

Att ge någon något, gör man ju gärna om mottagaren visar uppskattning, eller man själv begriper att man gör en god gärning.

Att ge någon något, som ändå först stjäl allt av värde som man har och jobbar för - nänä... Sånt ökar bara på mina snålare tendenser .



Idag har jag inga höns som skatorna kan stjäla kyckligar från, stjäla äggen ifrån och stjäla maten ifrån. Idag matar jag dem.

De får matrester och bröd. Har en familj på sju skator, de är vackra, fast de liksom jag älskar päron. Jordgubbarna kan jag täcka och får behålla, men päronen hackar de i sig på trädet. Som tur är räckte det åt oss alla i år.

Kråkorna är skygga och håller sig högt uppe i grantopparna. Har väl en kråkfamilj i skogen.


Kajorna... ja, varför matar man inte dem? Kanske för att de kommer i flockar om hundratal, när de upptäcker var det finns mat...

Kanske för att de är makalösa på att lirka bort nätet jag har över skorsstenen, när det är dags för dem att börja bygga bo, och de har bestämt sig för VAR de ska bygga det. Tre skorstenar har jag, alla tre duger perfekt, har de bestämt sig för. Liksom alla grannarnas.

Men jag tycker om kajorna också, med sina fascinerande ljusblå ögon och starka sociala band. De får äta här om de vill, de får dela med skatorna.

Alla kråkfåglar är intelligenta, vilket onekligen ställer till besvär för människor...


Jag matar gärna skatorna, men inte med solrosfrön!!! Och inte med talgbollar. De klarar sig så utmärkt på annan billigare mat! Vilket inte småfåglarna gör!!!

Dessutom, en talgoxe kan klara sig gott på ett mindre antal frön, medan skatorna glufsar i sig enorma mängder!

Så, mina småfåglar ska ha SIN mat, och den ska de få ha ifred, de behöver den! De behöver den för sin överlevnad!

Sedan kan kråkfåglarna få lite hjälp på traven med sånt som DE eventuellt behöver. De är ju allätare och har mycket större möjligheter att själva finna mat, jämfört med småfåglarna som behöver fettrika fröer för att klara av att hålla värmen i en sådan liten kropp.

Att försöka leva på insekter är det ju inte precis högsäsong för på vintern.

Ja, varför matar man inte skatorna? Ja, nu har jag gett mitt svar. Varför "man" inte gör det, och att jag "gör det" i alla fall...

/amaira.

jag tycker att alla ska få om man ger mat
finns ingen anledning o taskig mot skator o kajor
de e bara o se till att de räcker åt alla

Mm visst, Kurt. För egen del tycker jag om ekorrarna och hackspettarna för att de är så oskygga så vi får följa deras liv på nära håll med parning, ungar osv.
Men visst har ekorrarna försökt och nästan lyckats ta flugsnapparungar då jag har stått och sett på.

Tillägg: Visst skulle jag låta skator och kråkor äta av fågelmaten, de är välkomna också. Det är bara det att jag aldrig sett dem göra det, vete sjutton var de håller hus men inte är de här i alla fall.

Tråden heter "Varför vill vi inte mata skata och kaja?" Men för min del vill jag mata skatorna - det kanske ni förstår redan av mitt användarnamn! På min dagliga promenad har jag alltid med mig något ätbart till mitt skatpar som sitter i trädet och väntar på få sig dagens skrovmål. Skatorna är visst mycket hemkära och lämnar ogärna sitt område.

Jag matar gärna alla slags fåglar...och vi gör det på många olika sätt....spill från foderhanteringen inte minst..och slaktavfall....ister och svålar och sånt hänger vi ut till talgoxar och andra hugade..

Vi har en korpfamilj i skogen strax intill....DET hade varit toppen om jag fick matat in dom så jag kunde studera dom närmare...skatfamilj har jag i trädgårn och en revirkråka huserar i högsta trädet strax utanför....

Jag matar gärna alla oxå men lite synd att vissa är så stora att dem nyper åt sig all mat

Så dem små får man skydda lite extra

Här kommer några bilder från min Trädgårds sida )

Ja det såg ju ut att räcka till både stora och små! Fina bilder!

Alla fåglar bör få mat!
Vi slänger ut kokt potatis, bröd, kattmat o dyl., så får de "stora" joglarna ta det de vill.

Man ska mata alla.
Men dom små och stora på olika ställen.
Förresten är skatan den vackraste å charmigaste fågeln av alla!!!

Jag matar småfåglarna därför att de behöver extra mat på vintern. Men kråkfåglarna klarar av att ordna mat själva. De är smarta nog att komma på hur de ska få tag på matrester t.ex. i papperskorgar på sta'n, eller för all del talgbollar som är tänkta för småfåglarna.

Kråkfåglarna är så pass stora att de kan lagra energi betydligt bättre än småfåglarna, som i princip måste äta hela tiden utom när de sover, för att klara vintern.

Så nej - jag gillar inte att de tar småfåglarnas mat. Men därmed inte sagt att jag ogillar fåglarna.

Skatorna brukar nog få sin beskärda del. De har ju förmågan att ha sönder talgbollsnäten så att hela talgbollen ramlar ner. Sen är de ju rätt smarta med. Ganska kul att studera dem. Sen är de ju vackra att se på också.

Vi har också haft hackspet flera år, som kommer alldeles nära huset.