Jahapp, jag är visst för sent ute...
I det här forumet växer kunskap och kunskaps-sök på träd, precis som misteln, vad har jag här att göra

. *tramsar mig lite*
Bra och informativ länk du hade Hannele!
Jag har ju också mistel i parti och minut här i "våra" träd. Älskar dem.
Jag tar sällan in någon, för de antingen torkar och blir fula så snabbt, eller så sätter jag dem helt enkelt i vas! Det funkar ibland, och ibland börjar den tappa sina blad, bär och grenar, utan att något direkt syns på dem på annat vis.
Däremot kan de hålla sig hela vintern utomhus! Fast rådjuren äter upp dem om de kan, och älgarna skalar av så långt upp de kan på träden.
Förra året gjorde jag en lång mistelgirlang till hjärteväns veranda, som var otroligt fin från advent ända fram till mars!
Giftigheten är inte panikartad, men man ska ju inte äta dem.
Just i Mälardalen, och Västmanland och nån mer plats har jag för mig, har misteln överlevt sedan bronsåldern. Det har väl varit lite mer gynnsamt klimat här.
Sedan har det som sagt kommit in en del med europeiska fruktträd. Och sedan 50-60-talen har misteln börjat sprida sig rejält igen.
Det finns väl olika anledningar till det, ett mildare klimat är en.
En annan lär vara, att fågelbestånden behöver "en viss kritisk minimi-gräns" innan de lär sig - eller anser det mödan värt, att i system infoga en ny maträtt på menyn. Och misteln sprids ju som bekant med fåglar.
bild på en vildväxande mistel i ett äppelträd, fotad under snöperioden för några veckor sedan/amaira.