Oj, det låter jobbigt! Men det låter underbart att bo i en gammal beteshage med den vegetationen!
Med tanke på att det rör sig om en så stor yta är det kanske inte realistiskt att råda dig gå ut med hacka och spade och jämna till de värsta ojämnheterna innan vegetationen tar över. Eller?
Att lägga på ny jord över hela denna yta, och därmed täcka stenar, hål och rötter, är kanske inte heller realistiskt, om inte annat p.g.a. kostnaden. Eller det kanske räcker med punktvisa insatser? Lägger du ny jord så är det viktigt att tänka på att det ska vara matjord där du vill ha trädgård men där du vill ha vildäng ska det vara mycket magrare jord. Annars kommer du att få en hel del "oönskad vegetation". Sedan finns det ju "plugg" av vildblommor du kan köpa och sätta ut för att få den "naturliga" looken. Råd om jord och växter kan du kanske få av sådana som anlägger grönytor i anslutning till vägar och viadukter.
Men om jag vore i din situation skulle jag försöka få dit betesdjur åtminstone under ett par år. Såren i naturen kommer att långsamt växa igen samtidigt som djuren håller ner vegetationens höjd och förhindrar att ny sly växer upp. Ängsblommorna får en chans. Sedan kanske det finns kvar ruggar av ogräs som djuren inte tycker om, men dom är då begränsade och lättare att ge sig på genom marktäckning eller andra medel.
Vill du i framtiden ha detta som ängsmark, så kräver det en viss skötsel. Ska slås med lie två gånger om året. Då är 6000 kvadrat ganska mycket! Och är det dessutom fullt med stenbumlingar och nyponbuskar så blir det en ganska svårslagen yta. Att ha betesdjur kanske blir den långsiktiga lösningen för en stor del av ytan, och att ni, som Kerstin föreslår, lägger matjord och anlägger trädgård närmast huset. (Blir du sedan biten av ett starkt trädgårdsintresse kan du alltid senare utvidga trädgården och minska på ängen).
PS. Utan betning är risken stor att hela området blir fullt med sly igen. Det tar inte många år.
