"Ikväll tänds ljus i fönster i hela världen, till minne av offren för katastrofen i Sydostasien.
Gör det om du kan och sänd detta vidare."

Fick jag just som sms på mobilen.

Jag kommer att tända ljus i mitt fönster.

/amaira.

Jag fick det också, och hos oss kommer det att lysa levande ljus i alla fönster ikväll.

Ska tänder ett ljus och ställer i fönstret.

jag tog just bort adventsstakarna o tände ljus istället

en tanke över hela världen ,det är stort

går ut o tittar o ser redan ljus i fönstren överallt

mitt hjärta blöder för alla drabbade

det behövs så mycket tröst idag

Men var försiktiga med hur ni ställer ljusen, akta gardiner och annat brinnbart!
Tillräckligt många är hemlösa ändå och brandkåren önskar sig nog en lugn avslutning på det gamla året...

Ok. Det visste jag inte. Ska ta ner ett gäng med krukväxter, så att jag kan ställa dit ett ljus.

Kram på er alla!

Kan inte annat än instämma.

Var försiktig med elden.

Ikväll så här dags för ett år sedan satt övriga famljen iförd kalsonger på golvet i en lånad lägenhet. VI hade varit och köpt madrasser lakan täcke och örngott. Ätit på pizzerian.

En golvlampa hade vi som vi hade lånat, ingen TV, Ingen mat hemma.

Själv satt jag i stinkande brandkläder i tvättstugan som tillhörde lägenheten vi lånat och tvättade så att vi skulle ha kläder dagen därpå.

I kväll är allting mycket annorlunda även om detta år fått oss att åldras minst tio år. Jag är tacksam att familjen är hel och att vi har det bra.

Jag minns också känslan när jag stod i t-shirt på trottoaren och såg huset brinna. maken trodde jag var död i källaren. Skorna var genomsura, ingen jacka hade jag på mig. Det gick inte att gå in i huset. Jag visste inte var jag skulle bo på kvällen. hade två barn som skulle försörjas och en halvrenoverad, halvbrunnen kåk. Man kände sig så liten och hjälplös.

Allt löste sig till det bästa. Maken överlevde, huset står kvar men jag har kämpat med näbbar och klor för att rädda firman. VI är inte borta från det hela ännu.

Men ändå........ Vi bor i lilla Sverige. Det finns ändå en slags grundtrygghet även om vi upplever många gånger att den är bortsopad ur statsbudgeten.

Jag kan inte annat än att tänka på de stackars människorna i Asien. Allt bortspolat. Finns inte en gång något att ta reda på. Trots att det är på andra sidan jordklotet så känner jag deras förtvivlan ända hit.

Dert är nästan så att man skäms för att man tycker 2004 har varit ett år man helst vill glömma. Allt är ju relativt.

Jag har det ju fruktansvärt bara i alla fall. Det gäller ju att komma ihåg det.

Har tänt ljus i mitt lilla fönster... Visst är man liten på jorden.

Bettson... den egna smärtan blir inte mindre för att någon annan har det värre... även om det kan vara nyttigt att då och då tänka på att man här har det bättre än de flesta i världen.

Även här brinner ett ljus i fönstret (på säkert avstånd från gardinerna).

TÄNT VAR DET HÄR!! Eller.. vänta.. menade inte så..

Såklart man tänder ett ljus.

Kom att tänka på en sång jag lärt mig i kören för länge sen, som jag tycker är fin.

"Låt oss tända ljus, både du och jag
så att vi kan se varandra med en varm och öppen blick
Låt oss vända ljus mot ett okänt håll
så att vi kan se varandra med en varm och öppen blick

Vår värld är full av mörka moln och skuggor
som förhindrar oss ifrån att se
med kärlek på en okänd som precis som du och jag
vill känna att det finns en männska som vill bry sig om
just mig"

Jag skrev ett mail direkt till Göran Persson, hoppas han läser det utan filter. Även en byråkrat måste visa handling någon gång. Adressen är www,regeringen.se Tände ett ljus också.

Oj, vad jag var orolig för att jag inte skulle komma ihåg att släcka ljusen i fönstret igår! Men, det gjorde jag tack och lov!
Hoppas att ingen annan fick något uppbränt under manifestationen!

Jag tände också ett ljus för att hedra de som dog i katastrofen fast mest för min egen skull eftersom de ändå inte ser det Känns som en fin gest i alla fall.

Desto viktigare är det att hjälpa till genom att sätta in ett bidrag, litet som stort, vilket jag självklart gjort och som jag vet att många fler här också gjort.

En kram till Bettson, som genomlevt det som är min stora fasa...

Instämmer dessutom med jendah


kram/amaira.