Nu kommer dom hem, Thailandresenärerna, och hur ska vi förhålla oss.
När man varit med om ett trauma så kan man verka vara som vanligt, men under ytan är allt som regel kaos.
Man blir förvirrad
närminnet påverkas
man har svårt att få i sig mat & dryck
man får gråtattacker lika ofta som skrattattacker
man behöver älta, om och om igen.

Vad kan man då göra som granne/vän?
Bara finnas där, ingen i detta tillstånd ska vara ensam,
se till att man hjälper till med vardagliga saker som att fixa mat, se till att vederbörande äter men framförallt dricker,
röja lite,
hämta/lämna barn på skola/dagis.
Samtidigt ska man akta sig för att tränga sig på, en svår avvägning.
Lyssna och absolut inte påpeka om dom upprepar sin historia.

Precis som du skriver så är det nog...sen tror jag att dom som varit med om detta hemska ger nog oss andra signaler kanske om dom vill vara ifred men att vi finns där...när dom vill...kommer att
ta lång, lång tid detta...tänker på att när skolorna börjar så kommer många bänkar kanske stå tomma...lärarna får en uppgift nu att gå väldigt varligt men ärligt fram....hemskt är va det är

Jag tror att det är precis som du skriver.... vara nära, lyssna, hjälpa till med vardagliga saker och verkligen veta att du finns där när du behövs.

Det är svårt att fatta vidden av det som hänt, det finns alltid i bakhuvudet, vad man än gör ....