Idag har vi båda barnen borta, ena hos pappsen, den andre på korttidsboendet, jag och maken tillbringar den i hemmets lugna vrå. Städar, går promenader, myser och tänker äta gott. (Iaf den av oss som kan äta ska göra det, den andra dvs jag sitter och tittar på, käkar lite kräm och tycker synd om sig själv. )

Hur ser er ultimata härliga dag ut? Speciellt väder? Aktivitet? Vad gör ni sådana dagar? Vad äter du/ni?

Här är busväder storm å det kan va skönt
vi är lediga o ordnar bland papper annat
ätit just lax stekt i ugn min älsklingsmat
hoppas på det lugnar sig framåt kvällen så vi kan ta en skogspromenad
kika på en film eller bara mysa o göra ingenting

att knalla i skogen o njuta o kankse få se nån varelse där
massäck med e mysigt o tillbaka hemma
kanske hoppa i badet illhett me levande ljus o klassisk musik av något lugnt slag
sen mysa i morgonrock o duka fram smarrig ost kex druvor o vin
en bra film till det
så har man haft en perfekt mysdag

men de finns ju tusen mysiga sätt o de där va ett av dom

till sommaren blir det att vakna upp på torpet o fnula runt o äta frukost i det gröna påta lite här o där o till lunchen kylskåpskall fil o sen ner till sjön o ro ut ett slag me båten o glida runt o titta på molnen o ta ett dopp från klippan
sen e de dags att göra en brasa o grilla en god bit kött o göra grönsaksknyte till
o så lägger sej mörkret o brasan brinner o glöden visar ALLT
o i dammen sitter åkergrodan o kvackar tyst o försynt o ugglan jobbar me o jaga mat till sina ungar o bocken skäller

suck som sagt det finns massor me mysstunder
jag kan inte räkna dem alla

Precis så vill jag ha det nu!!!
Vi har varit på landet och fikat med dem vi hyr av,vi har tittat på sommarbilder tillsammans.Det gör ont av längtan.
Eftersom vi har 7 ungdomar tillsammans så är landet vårt paradis på jorden där vi får vara själva och njuta utan dem, bara vi två varannan vecka.
att bara vara vuxen är att få vara barn ibland.

Här stormar det ingenting, men varit dimma större delen av dagen. Vi hann ut innan solen gick i moln helt. Lax lät inte dumt! Det blir nog morgondagens mat, ikväll lagar maken mat eftersom jag inte klarar av att laga mat just nu. *pekar mot min av graviditet välfyllda mage*

Tyvärr är jag alldeles för sällan i skogen, mindre än jag skulle vilja faktiskt. *trist* Vakna på torpet lät som en alldeles ypperlig dag. Själv älskar jag att vakna en tidig sommarmorgon innan resten av familjen, sätta mig på altanen, se fåglarna, läsa tidningen o sitta i lugnet innan världen vaknar till liv, det är verkligen sånt som gör livet värt att leva. *ler*

Sju ungdomar?! Lät som om ni behöver en stund för er själva. Det är inte långt kvar tills det är sommar, ska ni hyra i sommar också? Vår stuga är i fjällen så det är inte så mkt lantligt mys men fint ändå, trots myggen. *avskyr*

varför är inte han också hos pappsen?

För han är inte pappsens son, utan min makes o min son. Han är multihandikappad m autism o utvecklingsstörning o vi behöver korttids för att orka ta hand om honom då han är rätt omsorgskrävande. Inte alltid så enkelt att lämna bort den man älskar mest för att orka ett liv ut.....

"Härlig dag"!!
Kan förstå att du tycker det!!
Men--här är det då inte härligt!
Nyss blåste ännu ett träd omkull....

Nej, det förstår jag att ni inte tycker ni "sörlänningar". Men ni har ju bra dagar också? Kanske nån sån som kan få det värsta med stormen/orkanen att inte kännas så eländigt? Träd som blåser omkring o trillar är inte nåt man vill se en lördagskväll...*rysa* Gillar inte blåst alls! *rädd*

Nej--fy fasen!!

Ta vara på den tiden du och maken får för er själva . Den behövs så väl när man har handikappade barn, för att sen orka med det vardagliga.

Jag har en väninna med ett gravt handikappat barn och utan "kortan" hade de aldrig klarat av alla de andra dagarna. Det är en välgärning att den hjälpen finns.
Sen skulle det funnits möjlighet för fler föräldrar till denna avlastning, men det är ju en annan sak.
Ni som har den förmånen ska inte ha dåligt samvete.

Han är ju så oskyddad i o m sitt handikapp, man tycker att han ändå är så utelämnad då han förstår så lite och då lämnas han bort lite nu och då, det är tufft. Vi är väldigt tacksamma för korttids, som fungerar bra, men turerna kring honom har varit många och man är nog rätt överbeskyddande mot en som levt så skört under sina första år i livet.
Man inser när man får denna erfarenhet hur lite man kan ta förgivet och att livet har andra dimensioner än innan man fick uppleva detta. Tack för ditt medkännande inlägg.