Jag kom att tänka på alla UTELIGGARE


Det förväntas bli mellan 5 -10 minus inatt .
Tänk alla som sover ute eller där dom kan ALLA dagar på året.
även när det har varit 30 minus . regn ,storm.

Nu är det många som är utan ström och värme men det är ett kortare tag.

Visst är det konstigt att det i Sverige finns människor som inte har ett HEM

Det är hemskt!
Jag brukar också tänka på det; där borde väl myndigheterna göra nå´t?
Rusta upp tomma fabriker, lagerbyggnader, o dyl.

Hejsan ! DEt är faktiskt så att det för det mesta är personen själv som valt att vara uteliggare (hur dumt det nu låter)
Men visst finns det människor som fallit igenom alla skyddsnät och hamnat emellan stolarna på olika myndigheter.
Men den största delen av uteliggare är missbrukare som fått hjälp så många gånger och misskött sig lika många av dom gångerna. Det bästa vore ju att tvångsvårda dom, men med vilka pengar då.
En missbrukarplacering kostar från 3000:-och uppåt PER DYGN!! Pengarna fins inte och vården är oftast bortkastade pengar ändå. Det krävs att missbrukaren är motiverad för att behandlingen skall fungera, och det är en väldigt liten del av missbrukarna som verkligen VIL sluta och börja ett nytt liv.
Sen så har vi uteliggare som är frånskilda och har gått ner sig rent psykiskt, dom borde ju samhället kunna ge hjälp åt. Där är det både motiverat och en chans att dom kan fungera i samhället igen.
Det stod i tidningen idag om att det aldrig varit så många uteliggare förr, som det är nu. Tragiskt, men sant

Väljer dom det själva för att de är missbrukare och inte klarar av att sluta??? Fy fan vad cyniskt!
Ett människovärde borde aldrig tummas på! Och det är sjukt att vi inte kan ta hand om de våra, varesig det är knarkare eller gamla! Det måste få kosta!

Hejsan Sulawesii ! Nej, det sa jag inte. Det FINNS faktiskt såna som inte VILL ha ett riktigt boende, dom har valt att leva så. Det har t.o.m. varit program på TV om dom, där säger dom när dom intervjuas att det här är deras beslut, och att dom vill att andra ska respektera detta beslutet.
Missbrukarna (anser i alla fall myndigheterna) har själv satt sig i den situationen.
Och jag håller fullständigt med dig, det borde inte vara pengarna som styr om en medmänniska kan få hjälp och stöd, det borde vara en självklarhet.

Ops....
Sorry.... missförstånd....

Att vara missbrukare tror jag inte är något som många väljer inte heller att vara ute när det är 30 minus grader om man hade andra möjligheter.
Jag anser att det är som en sjukdom , och även om dom "faller igenom gång på gång bord det finns någonstans där dom kan få komma in och värma sig och sova.

Jag tänker bara på vilken drog kaffe och cigarett var för mig
Nu mer har jag minskat mitt begär tillbara kaffe
men alla som håller på någon slags "drog" vet hur svårt det är att sluta för nog finns det alltid en anlednign till att ta en till ???? ( det var SÅ jobbigt ....Det var så god mat .....Jag tog ett glas vin ....jag blev så glad , gud jag har så mycket och stressigt ---ja ni känner väl till dom där ursäkterna )
Och hur ska det då inte vara för någon som inte har något alls och kanske inte ser nån ljusning heller.

Dessutom vet jag inte HUR behandlingen av missbrukare ser ut ...
jag har svårt att tro att den är så där JÄTTE BRA med tanke på hur besparingar drabbar samhällen i övrigt.

Att uteliggare blir fler och fler är ju skrämmande och inte alla är missbrukare heller .Det kan nog drabba en kanske lättare än man kanske tror .


Bara en stilla tanke så här en lördag kväll


Godnatt vi kanske ses imorgon .
Jo föresten en rolig sak mitt i elände 4 av mina hoyor börjar sätta knopp för första gången STOLT

Härom dagen träffade jag i mitt arbete en man som varit uteliggare tills förra våren. Innan han blev uteliggare var han gift och allt det där men sedan skiljdes de och då gick det fort utför. Men nu hade han fått en ny lägenhet och ett nytt jobb och han var så stolt över detta. Han sa till mig att han ville verkligen inte vara uteliggare och kämpade hårt för att ta sig ur det.

Det är bara att gratulera denna mannen som lyckades byta ut sitt gamla liv mot ett nytt. Hoppas att det går bra för honom.

Ciczi

Något som jag blir så förbannad på är att påverkade uteliggare inte får komma in på härbärgerna!
Nog förstår jag problematiken, men med duktig personal borde det funka iallafall.

orsaken till att det finns så många uteliggare är att det aldrig har varit så många vräkningar och betalningsanmärkningar som det är nu
har du en betalningsanmärkning och inga minderåriga barn, får du inte en ny hyreslägenhet.
så enkelt är det. är du desutom sjukpensionär så anser hyresbolagen att din inkomst inte räker till hyran och då får du nobben.
sen är det ganska lätt att skita i allt och börja dricka eller nått för att hålla värmen och kunna sova i nån trappa ett par timmar

Vilket svårt "kapitel" det här är. Går det att hjälpa någon, som inte vill bli hjälpt? Naturligtvis inte.

Men därifrån till att säga att personen valt själv, är det oftast en avgrund.
En osynlig avgrund, inuti den drabbade människan. En avgrund, som ett stort trasigt hål.
Det handlar om trasiga människor, om människor som gått sönder inombords.

De som är lättast att hjälpa, är de vars inre sår inte är så avgrundsdjupa. För de har oftast någon sorts inre plattform att falla tillbaka på, och ställa fötterna på, bara de får medmänsklig hjälp att i början hålla balansen. Tills de återigen kan stå på egna ben.

Men majoriteten av de som far allra mest illa i vårt samhälle har aldrig haft någon plattform att stå på. De har redan som barn farit mycket illa, vare sig det syns eller inte. Ofta handlar det om grova men osynliga övergrepp som t.ex. incest. Eller uppväxt i andra gravt störda hem med t.ex. droger eller psykisk sjukdom.

Det gäller kanske inte alla, men definitivt majoriteten.
En del barn har inom sig en egen skör sårbarhet att hantera, där vuxenvärlden ibland rent "logiskt" misslyckas, och därmed även barnet. (med "vuxenvärlden" menar jag inte automatiskt föräldrarna!)

Det finns ALLTID en orsak! Vare sig vi kan se den eller inte, så handlar livet om orsak och verkan.



Jag tror inte på att NÅGON människa VÄLJER att leva i psykisk och fysisk misär!

Däremot tror jag på FÖRNEKELSEN.
Förnekelse, som en stark allmänmänsklig mekanism.

Kanske (troligtvis) går det inte att hjälpa majoriteten av dem som lever på samhällets botten. Inte när de är vuxna, då har det gått för långt, de har hunnit bli för trasiga.

Det finns ett ordspråk som säger:
"Slå mig en gång, det är ditt fel. Slå mig hundra gånger, det är mitt fel:"
En misshandlad människa tar på sig skulden!!
"Blir" värdelös, i sina egna ögon (och snart även i andras).
En misshandlad människa övergår så småningom till att börja "straffa sig själv" (och ofta även andra).

Det finns många självskadande handlingar, varav den att få andra människor att vända sig bort i avsky och hat, är en av de mest avancerade. Och allra svårast att bryta. För oavsett vad vi gör, vilken intention och godwill vi erbjuder, blir responsen alltid den motsatta.

Att av kärlek och medmänsklighet erbjuda ett finger, och sedan inte bara bli av med hela handen och armen, utan även (i värsta fall) hela sitt hem, kan få den mest fördragsamme att få mordtankar.

Även "vi" som vill hjälpa, är ju människor. Och vill bli respekterade för vad vi är, och vad vi gör, ÄVEN de gånger vi handlar oegoistiskt.

Förnekelse, handlar om att inte se verkligheten som den är, för att det av någon anledning "skyddar oss" att blunda för den. Eller, för att vårt "ego" blir skyddat, eller våra drömmar, eller vår föreställningsvärld. Ibland är det på gott, ibland på ont.
Oftast på ont...
Förnekelse "drabbar" oss alla, till och med när vi är som mest medvetna om den! Den träder i kraft när vi "behöver den".

Varje gång vi "lägger skuld" på någon annan, är det förnekelsen som är boven i dramat.
ALLA - utan undantag - som lever ett destruktivt liv, lever i förnekelse på något plan.
Oavsett hur mycket de påstår motsatsen, och pratar om "egna val", osv.

Och ALLA som "går på det" - deltar i förnekelsen.
Jag törs påstå, att Förnekelsen är världens och livets största bov!
En försåtlig, avancerad, sofistikerad och lömsk bov.

Den är också en livräddare ...



Att däremot, som "hjälpare", (även som professionell hjälpare) inse att man varken mäktar med eller klarar av - inser att uppgiften att hjälpa en destruktiv och alltför trasig människa, kan vara så svår att man för sin egen skull (och sina nära och käras skull), ska dra undan tassarna - kan vara ett mycket smärtsamt beslut.
Smärtsamt, men ärligt.

Det är mycket mycket svårt (ibland även omöjligt), och kräver oerhört mycket kunskap och kanske t.o.m. egen erfarenhet, för att kunna "nå fram" till en trasig människa.

Att bryta igenom en förnekelse, går oftast inte med "våld", absolut inte med "snällhet" eller "smicker", minst av allt med manipulation.

Det som har visat sig fungera åtminstone ibland, är t.ex. AA:s (och liknande inom olika problematiks-områden) sätt, att genom att "berätta sin egen historia" få andra i samma situation att börja kunna känna igen sig själva, i tyst inre hemlighet till att börja med...

Kan man bara åstadkomma en spricka i Förnekelsens mur, finns möjligheten för förändring. Inte förr. ALDRIG förr!
Men förnekelse har många ansikten och många skepnader, som alla har det gemensamt att de är oerhört svåra att se igenom.


(AA = anonyma alkoholister, med dess tolvstegsprogram.)



Sedan håller jag också med råse-marie, "det kan drabba oss lättare än vi tror". Gäller både missbruk och bostadslöshet, och det mesta som kan ske i livet!!!
Håller nog egentligen med "alla" här, på ett eller annat vis. Utvecklade bara mina tankar, sådär som jag brukar .

Fast kanske ... cyniskt eller inte ... behöver vi kanske INSE att vi står bortanför förmågan att "rädda" vissa människor, hur ont det än gör att acceptera.
Inse, inte för att sluta bry oss, eller släppa taget, utan för att söka nya och bättre sätt! INTE GE UPP!

(Men också skydda oss själva, för det har vi rätt till.)


Framför allt tror jag att hela vårt samhälle behöver INSE VIKTEN av hur OERHÖRT VIKTIGT det är att inte låta NÅGOT BARN falla mellan maskorna i samhällets skyddsnät!!!

Där behöver det få kosta!!!!! Både pengar, kunskap och engagemang!

För det är där som det finns störst möjlighet att "göra nåt".
Och i förlängningen spar det ju dessutom enorma sumor pengar.