Hur träffades ni?

Någon kanske vill dela med sig, med en liten historia, om hur ni träffades?

Alltid spännande att få höra!

Han var lärare, jag var elev....... *skrattar*

Jag praktiserade på tidningen där han jobbade.

Jag var arbetslös och kom in på en kurs pga att nån annan hoppade av. Vi tände kanske inte på varann direkt men på en resa hamnade vi i samma säng en natt (inget sex - men mycket prat). Sedan fortsatte vi lite närmare kontakt och så blev det ju vi två. Nu har det gått 12 år sen dess och tre barn har det blivit.
Tänk vad tillfälligheter kan styra ens liv.

han hade vit rock, jag med

Vi träffades på krogen när vi dansade på ett bord tillsammans...OBS! Undertecknad hade inte förtärt några alkoholhaltiga drycker...

Gabi

3 inlägg samma minut....
Verkar bli en het tråd

Då jag som 12-åring var brudnäbb när min syster gifte sig och han var där. Senare vistades jag några sommarveckor hos min syster och svåger... (han var bror till min systers man)
Sedan den tiden drömde jag om att han skulle bli min och så blev det också
fem år senare.
Nu har 47 år svunnit sedan vi första gången möttes, våra fyra barn har nått vuxen ålder och bildat egna familjer och vi har också fått fyra underbara barnbarn.

Han var dörrvakt och jag var gäst och blev till slut bjuden på en nattmacka efter att krogen stängde...

Innan första träffen talade jag om för min bror ( i all ödmjukhet!) att jag träffat mannen i mitt liv och att han skulle leva sitt liv med mig, han visste bara inte om det än...
(tror ni att jag fått äta upp den kommentaren? Vid varje familjesammankomst påminner min bror mig om mitt deklarerande...)

På den vägen är det, åtta år sedan nu och två barn har vi bidragit med till befolkningsmängden

Annlouice

På ett dansgolv, vi dansade en hel sommar.
I september sa det klick på allvar på Mälarsalen i Stockholm dit vårt gäng ofta åkte då. Vi ingick alltså i samma kompisgäng flera år, och jag hade väl inte en tanke på honom på det viset.
Fördelen var ju att vi kände varann väl, så vi flyttade ihop efter 3 veckor. Det är nu 21 år och tre barn sen.
Samma gäng har nu börjat gå ut igen, det är faktiskt lite kul.
Två av våra barn dansar också, så generna har förökat sig.

Min gubbe påstår att han träffade mig långt innan jag träffade honom......men det säger vi inte mer om....

Men jag träffade honom när han var ihop med en kompis när jag började på samma arbetsplats som dom...när dom gjort slut och min kille också gjorde slut så tyckte min kompis att jag skulle stöta på Mikael....
Eftersom det var hon som sa det så trodde jag det var OK....men OJJJ så sur hon blev när jag lyckades......hon är nog lite sne fortfarande....så här 18 år senare.....
Å andra sidan så var det ju jag som talade om för henne att hennes nuvarande make var en "pudding"...det hade hon ju inte märkt själv...

Han bodde inneboende hos grannen och var och tittade på min lägenhet eftersom jag skulle flytta. Två dagar senare kom han och sa att han ville ha lägenheten, vi pratde hela natten och sedan blev han kvar, det är 28 år och två barn sedan.

På ett dansställe

skulle gå därifrån det var inget kul, då spelar orkestern upp en
klämmig låt
just när
han jag aldrig sett står

där i dörren vi bara titta på varann o så dansa vi
det leendet o dom ögonen glömde jag inte

nästa lördag kom han o var så lycklig när han hitta mig igen
o så har det varit vi två nu i 11år

Får väl kalla det slump - han var tillräckligt gammal för att komma in på krogen, det var inte jag. Så vi snubblade på varandra mellan krogarna, så att säga. När vi träffades nästa helg (också mellan krogarna) bjöd han mig på fest, och sedan blev det vi. Det är visst 11 år och (snart) 2 barn sedan....

Vad kul att läsa allas små berättelser!

Man blir glad!

Och de får en verkligen att tänka; tänk om jag hade stannat hemma den kvällen... hur skulle livet sett ut?

Man vet aldrig hur "små" händelser kan komma att påverka ens liv!!

Vi träffades via nätet och jag erbjöd mig att baka en äppelpaj samt berätta otroliga historier om mitt liv under en picknick i en 1700 tals park om hon besökte mig...

Sen när jag väl pallade dessa äpplen (ganska så berusad, för det var efter ett besök på krogen) så ramlade jag ner från trädet och landade på skallen...

Jag fick en sådan smäll att jag utveklade en kraftig inflammation i nacken
som jag fick äta en hel del medicin emot...
(jag kunde inte röra på huvudet på flera månader).

I samband med kraschen och berusningen så ringde jag upp henne och försökte få fram orden...

Vill du komma upp..?

(jag var så full att jag knappt kunde prata...)

Det var dessutom mitt i natten...

Men hon kom upp ialla fall...
Och stannade kvar...

Detta var ca: 2.5 år sedan...

(hon har faktiskt inte fått pajen än, men den kommer en dag...
Det höll ju på att kosta mig livet...)

Jättekul!

Här är min historia:
Vi var nollor på Chalmers och det var dans varenda kväll. Jag la märke till honom för han dansade med en glödlampa! Och då tänkte jag att då tackar han nog inte nej när jag bjuder upp, för jag är nog mer intressant än en glödlampa.
Och sen dansade vi hela kvällen och andra kvällar också och efter fyra veckor flyttade han hem till mig. Snart femton år sen...

Jag studerade indonesisk litteraturvetenskap i Yogyakarta, Indonesien, och körde en annan utländsk (thailändsk) student hem till sitt kollektiv på min vespa. Just när vi kom fram kom en annan medlem (en mycket söt sådan )av kollektivet också hem, och vi tre gick och åt stekt ris tillsammans.

Ett år senare åkte jag hem till hennes föräldrar och bad om deras dotters hand, och ytterligare ett år senare gifte vi oss. Ytterligare ett år senare flyttade vi till Sverige och här har vi varit i tre år nu. En dotter på 2,5 år har det också blivit.

Alltså, först träffas man på skolan/jobbet, sedan blir det fest!
Vilket räknas??

Så sant som det är sagt, Humla! Tycker också det har varit intressant att läsa alla inläggen. Jag och min sambo träffades på ett dansställe och förloppet kan på ett ungefär beskrivas som Arianas inlägg!

"Hon" var egentligen sugen på en annan kille, men eftersom han aldrig kunde bestämma hur han ville ha det (det kunde inte hon heller..) så sa jag åt henne att hon fick ta och bestämma om hon skulle fortsätta med den veliga killen eller ge mig en chans. Dan efter ( tisdag 20/1 2004, ett år sen imorgon! ) så fick jag ett SMS där det stod ungefär "jag vill ha dig!"...
"Det känns som om det var igår".
Jag kommer ihåg nästan allt som jag gjorde den dagen, jag var så glad så glad..

På lördagen åkte jag till henne (6 mil, men det går bussar en gång i timmen så det är lugnt.. ) och vi hade det väldigt mysigt..

Jag har aldrig varit med om något så här snabbt år! Känns lite läskigt att det går så fort...

Men härligt är det!

Visst går 1:a året fort!

Vi träffades på en pub.
Det började med att vi dansade bredvid varann på dansgolvet och fick upp ögonen för varandra. Sen satte vi oss och pratade hela kvällen. Två veckor senare flyttade han in hos mej...

Firade 5 år i höstas.

Häftiga berättelser!

Vi träffades på en fest genom jobbet. Han är rörkonsult och jag byggkonsult, så vi har en del jobb ihop och det kan ju kännas lite underligt ibland. Försöker att koppla bort det när man är hemma, men det är inte alltid så lätt. Å andra sidan jobbar vi inte på samma företag så det är eg helt ok.

Nu är det snart ett år sen den festen.

Jag och min sambo träffades första gången på ett sommarläger -88. Då var jag 14 och han 25. Ingen kärlek då, som tur är!

Men åren gick och genom vårt genemsamma intresse, friluftsliv, utvecklade vi en nära vänskapsrelation. Vi märke båda två att vi gick i och ur "tråkiga" kärleksrelationer och började så smått känna mer och mer för varandra.

Vi flyttade ihop nästan direkt (när vi kom underfund med våra känslor sept. -02) förlovade oss december -03, och nu funderar vi på att skaffa hund!

Finns dom som tycker att vi marscherar snabbt, men vi har ju känt varandra lääänge. Man känner när man äntligen hittat rätt!

Jag sitter här och blir så rörd, förutom när det gäller adrians kärlekshistoria då........

Jag och min man har 5-årig bröllopsdag och har två underbara söner på 6 och 3 år..... hur vi träffades joo...det var på Datorteket en arbetslöshets grej.... jag var arbetslös i tre månader och de tre månaderna är de enda som jag varit arbetslös. Under denna tiden "tvingade " arbetsförmedlingen mig att gå på detta för att jag skulle få stämpla. Och vips så var han där.....lång och snygg..... efter ett år när bådas dåvarande förhållande hade tagit slut så blev det vi....

Jag måste rekommendera arbetsförmedlingens "kurser" de är rena rama partner hittarkurser.....

Det verkar som om den där kommentaren man hör emellanåt; "Man träffar aldrig nån på krogen ändå" inte håller måttet riktigt

Jag mötte min stora kärlek på en schabbig krog i Göteborg för drygt 6 år sedan, tog honom med mig hem och vaknar varje morgon bredvid honom sedan dess

Min pappa hittade sin fru genom kontaktannons, dom har varit gifta tjugo år.

Vi hade känt varandra ett par år. Jag var gift och hade ett litet barn, han var sambo med min kompis, som hade tre barn från tidigare förhållande. Vi umgick mycket båda familjerna. Även om vi fått höra kommentarer senare så fanns det inga känslor mellan oss under de åren.
Så tog mitt äktenskap slut och strax efter tog deras samboförhållande slut.
Väninnan och jag umgicks mycket och gick ut tillsammans på helgerna. Hon hade inte mycket gott att säga om sin f.d och mitt ex han försvann nånstans i skuggorna och syntes knappt till nåt mer.
Jag hade inga funderingar på att jag skulle träffa hennes f.d nåt mer efter deras separation för det var ju ändå henne jag var väninna med,
men så plötsligt en söndag ringde det på min dörr...
Vi hade inte träffats på drygt ett halvår. Jag bjöd in honom på middag... Det var helt på impuls han kom förbi säger han.

Nu är det snart 25år sedan och tre gemensamma barn har vi fått.

Träffade min fru via gemensam kompis. Första gången vi träffades och kunde prata (hade vrålat hej på nåt disco en gång innan) frågade jag om hon ville komma hem till mig på middag.
Så onsdagen hämtade jag henne med min pv-57 (detta var 5 år sedan)med trevlig jazz strömmande ur högtalarna, åkte hem till mig och bjöd på fiskgratäng.
Hon var mycket imponerad av min välstädade etta och den utsökta maten men nämnde det inte för mig utan skröt för sin mor.
Så pga att jag är en trevlig kille och har sånt ordningssinne blev vi ett par.

Vad hon inte kände till då var att jag hade städerska och att hon hade lagat maten

Tur att man e trevlig åtminstone

Har idag varit ihop i 5 år, har en underbar dotter, fint hus.

Vi arbetade på samma ställe och började kika på varandra, tills jag tog kontakten nummer 1.
Vi började smyga med vår kärlek sommaren 1983 för jag var då gift, men i ett dåligt fungerande äktenskap. Han var nyskild.
Skilde mig hösten 1983 och efter 2 år flyttade vi tillsammans. Först i lägenhet och för 12 år sedan köpte vi huset.
Vi har inga barn gemensamt eftersom vi närmade oss 40 år då vi träffades, då tyckte vi att det vara oansvarigt att göra det. Våra barn, vi har ett var sedan tidigare, skulle snart förära oss med barnbarn och det har vi 3 stycken 14-12-2 år.
Tänk om vi skulle haft egna barn runt den åldern då hade vi inte haft lika mycket tid att glädjas med dem och vara med på deras aktiviteter, i alla fall de stora för den lilla bor ju i Norge.

Jag och min älskling är båda medlemmar i en bokklubb som har en forums sida på nätet, där "pratade" vi med varandra ganska länge innan klubben anordnade en "forums träff". Båda åkte på den och sen var det kört

nu bor vi ihop och har det underbart

*avundsjuk*

Jag och min prins träffades på gymnasiet, vi gick en kurs tillsammans.
En kväll möttes vi på stans disko och jag bjöd hem honom till min lilla etta.
Redan den kvällen kände jag att han är mannen i mitt liv, min drömprins. Vi förlovade oss samma år, är man säker så varför vänta .
Idag åtta år senare är vi gifta sen fyra år tillbaka, har hus och en liten Ebba på fyra månader.

// Norpan

Saknar alternativet ´har flera partners´... Ähum....

Säger jag inte! Men i lördags var det 33 år sen.

Jag träffade min sötnos på en fest i Växjö där vi båda pluggade. Först så sa han hej och jag tänkte att ja jag har säkert träffat honom någonstans förut så jag hejade tillbaka. Men sekunden senare ändrade jag mig och ville veta vem han var för jag kunde inte placera honom någonstans. Så vi presenterade oss för varandra och kom fram till att vi inte kände varandra men att vi nu gjorde .

Sedan letade jag reda på mina kompisar men tio minuter senare träffade jag honom igen och tyckte väl att det var trevligare att hänga med honom på discot så det gjorde jag. Sedan dess har vi varit ett par. Kärlek vid första ögonkastet...

Detta är snart fem år sedan och vi flyttade i hop för 3½ år sedan och nu planerar vi för framtiden...

Ciczi

Jag hade haft en låg period av festande efter ett avslutat förhållande men var jätteless på att vara ute varannan helg när jag inte hade storpojken, så dagen innan nyårsafton gick jag o några kompisar ut och jag sa att det minsann var sista gången på mycket länge för jag skulle skriva uppsats o arbeta, så karlar o party fick vara för mig.

Vi fick besök vid vårt bord av en kille som frågade om han o hans kompisar fick sitta där, det fick dom. Min make kom o satte sig o pratade med mig, men jag var lagom intresserad, var en riktig bitch tyvärr, men lämnade iaf mitt telefonnummer åt honom, han ringde nyårsaftonen o ville ha med mig på en stor fest/middag o jag tackade ja direkt (mkt olikt mig för jag brukade verkligen inte gå på dejt bara så där med okända män o sällskap! *S*) o sedan dess är vi tillsammans, gifta i sex år o tillsammans i nio. Ett barn ihop, ett i magen o jag ett sedan tidigare.. Blir fulla huset! *S*

Vi träffades via gemensamma bekanta. Men hade någon den kvällen sagt att jag skulle gifta mig och skaffa barn med karln hade jag skrattat dem rätt i ansiktet.
Nu har vi varit ett par i 5 år, gifta ett och har ett barn på väg.
/E

Jag var ihop med goda vänner i lägenhet!
Så ringer det på dörren o in kommer Christer!
Han sökte jobb hos Kaj--lägenhetsinnehavaren.
Och jag bara visste att denna långhåriga kille--det var nå´t för mej!
Men--han trodde att jag o Kaj va`ihop..............

Så--jag fick ta initiativet! Han är yngre än jag: född -53, jag -50.
Men han blev också intresserad--direkt!!
Nu har vi vart ihop se´n -72.
Gifte oss -83.
Och--hittills har det ju funkat bra!

Vi träffades på jobbet för 35 år sedan. En massa häftiga killar från företagets Stockholmsavdelning flyttade ner till lilla Kalmar. En av dom var extra läcker, så honom ville jag ha. Så blev det också!
birgit ek

Vi träffades på internet för lite över 6 år sen. Han åkte 35 mil uppåt i landet för att fira nyår med mig och mina vänner. Han skulle egentligen bara vara kvar några dagar men blev kvar 1 vecka

Sen blev det en del pendlande i ca 6 mån innan jag flyttade ner till honom i småland

På min födelsedag 2000 förlovade vi oss och hösten 2002 köpte vi hus.

Förra sommaren (på hans födelsedag) gifte vi oss i samma kyrka som hans föräldrar gifte sig i

Behöver jag nämna att jag äääääääälskar internet???

Kerstin z5-6 skrev:


Ahaa, ni gick i samma lussetåg, va?

***************************************************

Via chat på nätet för dryga 3 ½ år sedan. Intresset för matlagning och hantering av språk var nog det som gjorde att vi drogs till varandra. Tycke uppstod och efter 4 månader "hade han vägarna förbi i arbetet" (70 mil) stod vi skälvande och äntligen öga mot öga........
En första trevande helg, mycket pendlande, stor åldersskillnad men MYCKET större kärlek senare knyter vi hymnens band om en knapp vecka

Vi bråkar inte. Om något känns fel tar vi upp det så fort som möjligt - innan det blir ett berg av frustration. Det finns ingen maktkamp mellan oss. Mognad, stor personlig frihet, respekt och stöd/engagemang från sin partner är vår stora lycka. Jag har aldrig haft det så bra ......... åh, vad jag älskar den människan ........*slutar innan jag blir odräglig*

Lycka till med bröllopet Maria!

Jag och min man träffades på ett online spel på internet som min f.d. sambo för övrigt hade fått mig att börja spela (ibland undrar man nästan hur det är med ödet, hehe). Efter c:a ett år av samtal på nätet och telefon (min man är från USA) frågade han om jag skulle komma om han köpte en flygbiljett till mig... Så jag åkte och hälsade på, det klickade direkt, jag flyttade dit i ett par år men sedan flyttade vi till Sverige strax innan våran dotter föddes. Nu har vi varit gifta i fem år och har två små troll tillsammans, 4 år och 3 år.

MVH, Åsa!

Min mor gick på författarkurs och hade där en kompis vars dotter behövde en dator för att skriva ett skoljobb under en veckas tid.
Min mor erbjöd min dator som var i mitt rum hemma hos henne..

Det var spännande att komma hem den dagen från jobbet då jag visste att hon skulle sitta där vid min kära dator...

Mystiskt att se någon främmande tjej sitta i mitt rum o pilla på min dator
Men vilken tjej! snäll, snygg och bara wow...
Den veckan längtade man hem från jobbet varje dag för att få se henne... sen satt man tillsammans med henne och glömde bort vänner o bekanta helt den veckan.
Sista dagen då hennes jobb var klart vart det lite spänt.. jag ville ju bjuda ut henne men kände mig lite feg.. försökte hitta rätta tillfället.. just när jag ska fråga henne så började hon säga något och då visste jag.. Hon tänkte säga samma sak.. så jag lät henne fråga mig :-D

Vi har nu varit gifta i 10 år och har 2 barn och ett hus tillsammans..

Åh, Tjosan! Vilken solskenshistoria - grattis till dej och din fru! Din berättelse värmde riktigt i vårkylan...

Hälsar Selma

Jag träffade min kille på www.motesplatsen.se vi skulle "bara" träffas som kompisar... men två dejter senare var det kört.. att "bara" vara vänner funka inte alls... det är inte mer än 6 månader sedan men vi har knappt varit ifrån varandra senan andra dejten.