Fick höra i kväll av min svärmor att hon sagt till nå´n väninna att jag utreds för eventuell "sjukpension" (heter ej så nu).
Väninnan svarade då att: "Hon ser inte sjuk ut! Vill hon inte ha nå´t jobb?"
USCH!
Hur vet denna väninna hur dålig jag är(eller inte är)?!
Hon får gärna ta över min jäkla värk o ligga vaken på nätterna.........

försök att strunta i henne
du vet bäst själv

Ja, folk tror att om det inte syns så finns det inte....tråkig inställning men tyvärr så har många den.

Jag har haft ont i en höft några månader nu och går till sjukgymnast men det har inte blivit mycket bättre. Som tur är har de lyssnat än så länge men man får ju för sig att de till slut bara kommer tro att det är inbillning

Värk är ju nåt som är väldigt svårt att "bevisa" och ibland få gehör för.

Skit i henne även fast det är svårt, du vet ju själv hur det ligger till.

Hoppas ditt onda blir bättre, det är jobbigt både fysiskt och psykiskt att gå och ha ont hela tiden (börjar jag tycka med min värk i alla fall).

Ja, vi som har envis värk, vi kan ju inte bevisa det!
Jo--läkare kan fastslå att det verkligen är sant!
Men--allt för många människor, som inte har värk--de är snabba att döma..
De har ju inte erfarenhet! De vet inte, hur jobbigt det är!!
Har en väninna med SLE-- fy farao!
Jag har bara kronisk inflammation i muskelfästena o det räcker för mej!
Har även artrit.
Men, hur som helst, så bedömer tre läkare att jag kan ej klara nå´t jobb.
Känns inte bra! Att inte "duga" längre....

Strunta i vad elaka människor spottar ur sig....
alla sjukdomar syns inte utanpå...t.ex jag ser helt frisk ut men har sjukersättning (så heter det numera)

en av mina yngre systrar har SLE...jobbig sjukdom

Ja folk är trångsynta ibland (rätt ofta). Själv drabbades jag av en skada i axeln som gjorde att jag inte kunde använda armen ordentligt på ett halvt år ungefär. Eftersom jag pluggade då kunde jag inte jobba vid datorn med samma hastighet som andra (jag använde andra armen istället) Då var jag 21 år gammal. Ingen ålder med andra ord. Jag fick utstå mycket gliringar och dyl... väldigt jobbgt.
I dag är jag frisk men minns med obehag folks gliringar.

Kram till dig Zaaritha och alla andra som har ont.

Ciczi

Förstår att du blir arg! Dumt, väldigt dumt, sagt!

Hoppas du gör klart för människan och din svärmor att allt inte syns utanpå.

Jag förstår att du bli arg och framförallt blir man ledsen av människornas kommentarer.Bara du vet hur du mår, jag är glad vartenda dag att jag slipper har ständigt värk för det är en pina.Jag minns min onda axel i våras,det var inte roligt.
Det är inte lätt att strunta i vad folk säger,men försök att göra det. De vet inte bättre.
Kram Renate

Håll huvudet högt, Zaaritha - och det menar jag både bokstavligt och bildligt. Du behöver inte bevisa får någon - du har dina egna känslor/värk som ändå ingen annan kan känna.

Det finns allför många som har synpunkter på andra människor och som kanske borde ta tag i sina egna problem istället. Det verkar vara lättare att tjata om andras en egnas problem.
Just nu är mina leder hyffsat i ordning, men vad vet jag om morgondagen!
Ta en dag i sänder!
Hoppas du har en förstående läkare som kan hjälpa dig. Det har på senaste tiden också kommit en del nya och bra mediciner. Men där har allt sin risk!
Kramar från mig

Så har vi blivit bemötta också sambon och jag nu när vi varit och är sjuka. Sambon för hjärtsvikt och jag för högt blodtryck det syns ju inte heller.
Kommentaren är ju att ni ser ju så friska ut.
Man kanske borde ha läkarintyget med sig i fickan och visa upp

Min svägerska råkade ut för att någon person anmält henne för försäkringskassan med kommentaren: "Orkar man passa barnbarnen så orkar man jobba".
Försäkringskassan ringde upp min svägerska och ifrågasatte men som tur var finns det bra läkare, han förklarade för försäkringskassan att det var bra för min svägerska att umgås med sina barnbarn då glömde hon smärta m.m. för en stund och var ute i friska luften med dem, så det blev inget mera med det.

Jag har varit en frisk människa tidigare , knappt däckad ens av förkylningar.
Då dömde jag folk på samma sätt .
Trodde att syns det inte är man inte sjuk.
Annat blir det när man själv råkar ut för sjukdom eller andra svårigheter. Då får man förståelse för andra människor.
Jag förstår nu att de som dömer aldrig har råkat ut för nåt och inte kan sätta sig in i hur man kan känna det om man drabbats av t.ex. värk som ju inte syns .
Inte ens nära vänner som man trodde skulle förstå , gör det.
Jag ville inte ens gå ut i dagsljus så att nån skulle se att jag var hemma.
Men har nu börjat gå med huvudet högt och gett mig på att jag inte ska knäckas.

Så stå på dig Zaarita, vi stöttar dig

I samband med min mammas död i höstas så gick min syster "in i väggen". Eftersom hon bor kvar i Stockholm, fick hon ju också dra det tyngsta lasset.

Världens normalt starkaste tjej har blivit folkskygg och får våldsam hjärtklappning och ångest för allt. "Dessvärre" kan hon inte låta bli att snygga till sig som vanligt när hon måste gå ut = snygga kläder, make up och snygg i håret. Alltså ser hon inte sjuk ut för sin omgivning. Läkarna se dock igenom detta och vill att hon inte skall gå tillbaka för tidigt. Omgivningen (grannar etc.) tror nog däremot att hon är arbetsskygg. Hon som jobbat varje dag i sitt liv sedan hon var 15 år!

All sjukdom syns inte utanpå!!

Bry dig inte om sådant! Stå på dig, bara du vet hur du mår!

förstår hur du känner det.
lider också av sjukdom som inte syns utanpå
att grannar och bekanta inte kan förstå det är något jag har vant mej vid.
men att min egen FAMILJ!!! inte förstår kan jag inte vänja mig vid.
kommentarer som "du kan väl göra det, du som är hemma hela dan"
är oerhört kränkande
"det kan väl inte vara så svårt att bädda en säng när du är hemma" osv.osv.
då har dom ändå bseökt mej på sjukhus flera ggr. när jag behövt ligga inne för smärtlindring.
när jag vid ett tillfälle hade bränt mej och hade bandage på högerhanden, blev det ett annat ljud.
"jag kan göra det så slipper du som har ont"
"tänk på att ta det lugnt med handen"
DÅ fick jag all hjälp och förståelse för min situation
men så är det. det som inte syns...finns inte