Vi som inte har barn vill också vara med!
Så här får vi en alldeles egen omröstning.

Själv är jag gift, utan barn, och det är faktiskt frivilligt. Min man och jag är helt överens om detta. Nu är vi 37 år, så nu har till och med våra föräldrar slutat fråga när vi ska ha barn.

Nyfiken på era svar!

Är 30, gift sen knappt ett år - barn får det bli när och om det vill sig...
Våra föräldrar tycker förstås att igår hade varit försent... men det ger vi sjutton i, det är ju vi som bestämmer

Jag är sambo med en karl, två katter, tolv guldfiskar, oräkneligt antal sorgmyggor och dammråttor som föder levande ungar.

Sambo med en karl och en massa dammråttor..

Troligen (läs:förhoppningsvis) blir vi med hund till sommaren.

Barn kommer när dom kommer. Om dom kommer. ( )

Fyller 30 år i oktober, relativt nygift (juli 2004) och inga barn än. Mamma brukar "tjata" lite ibland, mina svärföräldrar har aldrig nämnt det en enda gång

Just nu har vi fullt upp med huset, trädgården, våra 2 minigrisar och jobb. Men man vet ju aldrig när man får lust...är väl mest en fråga om ekonomi. Det är så mycket annat man vill göra som man antagligen måste välja bort om man skaffar barn. Barn är ju inte gratis direkt. Bäst att göra det först i så fall så man vet att man får det gjort.

Det blir när det blir som många kloka sagt här

Hoppsan! Jag röstade innan jag såg att det var en alldeles egen omröstning för de som inte har barn.

Men å andra sidan är mina barn numera vuxna.

Jippie! Nu fick jag vara med oxå!

Nu fick jag också rösta! Gift sedan 10 år. Inga barn. Halvfrivilligt, kan man säga. Vi har inte gjort nåt för att förhindra att naturen har sin gång.
Vi har inte deppat över att inte det inte blivit några barn och inte brytt oss om att utreda saken vidare. Vi trivs med livet och har det bra ändå!

Jag är 40 och gift sedan 5 år och vi har inga barn. Utredning visar att vi inte kan få några. Trots 3 provrörsförsök lyckades det inte på den vägen heller. Så för fyra år sedan la vi planerna om barn på hyllan.

Gift sedan -92 med en underbar man, 6 IVF-försök varav 5 slutade med missfall (ett blev negativt)......allt skedde under en period på 2 år.

Vi har inga barn med och har la varit tillsammans i sjutton år nu :-)
Trivs bra som det är men ibland är det lite visset på 'kompisfronten' de flesta vi umgås med är äldre med utflugna barn elelr sådana som inte har några (än).
Sedan blir det liksom mkt mindre man har gemensamt.....

Till Ingrid på Västkusten: Du skriver att när man inte har barn så blir det så mycket mindre man har gemensamt. Jag tror nog att det är väldigt individuellt. Antingen kanske det blir som du säger eller så blir det tvärtom att man har tid och tillfälle att skaffa en massa andra gemensamma intressen och göra saker tillsammans.

Jag vet många som har barn som inte hinner göra saker tillsammans överhuvudtaget utan föräldrarna är var och en på sitt håll engagerade i barnens aktiviteter. Klassikern är väl att föräldrarna skiljer sig när barnen flyttar hemifrån och man plötsligt ska börja umgås med sin partner igen ... den person som man kände en gång då för länge sedan ...

Jag är ogift och utan barn, med andra ord ledig! Däremot sambo med en massa fiskar i nio akvarier.

Olle

sambo å 4 katter ett marsvin flera damråttor och en massa spindlar i källaren.

Sverige har flest guldbröllopspar i hela världen, läste jag i Vi.

Jag har världens underbaraste man men på grund av vår arbetssituation ses vi sedan ett år tillbaka bara under helgerna.
Vi längtar ständigt efter varandra och särbo-äktenskapet för med sig att vi är som fastklistrade då vi väl ses.... Vi beter oss efter 10 år fortfarande som nyförälskade!

(Det är heller aldrig problem med att få honom med ut i trädgården!)

Min man har två barn från ett tidigare äktenskap och eftersom de är 50% av tiden hos oss så tycker jag att det räcker som det är. Jag har aldrig haft några hormoner eller känslor som fått mig att längta efter att föda och uppfostra "egna" barn.
Mulle

Jag och pv:n myser i vårt hus. Har en ödla och en undulat som håller oss sällskap. Under 30 var jag sist jag skulle komma ihåg vår ålder (och tittar storögt på pv:n och säger" VA! Är du 29? Hur hann du bli det?????)

Känner inte för att ha barn just nu, men att bli med hund är stora drömmen!
Förnuftet säger barn och hjärtat säger hund....

/E

Har valt att inte ha barn! Konstigt kanske--men efter den barndom jag hade, så tror jag inte att jag skulle blivit en bra förälder.....

Det tycker jag är stort!!

Jag är så gammal så för mig är PV en bil. Måste vara något jag missat. Snälla förklara så att jag kan hänga med det moderna språket lite bättre.

Sambo sedan 11 år (träffades på krogen å 3 da'r senare flyttade han in...)

Har inga barn å ingen speciell önskan efter dem heller. Fick redan på för 15 år sen att jag nog med största sannorlighet inte kan få men har vant mig vid tanken och det är OK. Mina systerdöttrar får desto mer uppmärksamhet när dom är i Stockholm.

Sambon tycker att hans brorsbarn är fullt tillräckliga...

/Q

Jag röstar inte här, med tanke på att jag faktiskt har barn.... Men tänkte bara inflika att av alla mina "väninnor" är det bara en som har barn, alla andra har valt att inte skaffa (somliga kanske gör det senare, det vet ju inte jag). Flera av dem berättar om att man blir konstigt bemött bara för att man inte vill ha barn - är inte det knepigt, i dagens samhälle? Man måste ju inte skaffa barn för att bli försörjd som gammal osv nuförtiden. Så väldigt respektlöst, tycker jag, att anmärka på hur någon annan valt att lägga upp sitt liv.
Fast det är klart, som potentiell farmor/mormor kan jag förstå om man hoppas.... jag längtar själv efter att få bli det! (Om nu barnen vill/kan...)
Men poängen med detta snurrande var alltså att var och en (som kan välja) måste få välja själv.

Det tycker jag också är konstigt, Mia!
Själv har jag barn, men jag förstår inte alls dom som tar illa upp när vissa säger att de inte vill ha barn. Min lillasyster är inte alls säker på hur hon kommer att göra i denna fråga i framtiden. Helt ok hur hon än gör tycker jag.
Däremot har jag svårt för dom som säger att dom tycker illa om barn! Vad är det för fel på dom människorna egentligen??

Jag är gift, men har inga barn, än. Just nu renoverar jag köket för fulla muggar, då är det rätt skönt att inte ha några barn för det blir förfärligt stökigt, men sen framöver skulle det vara roligt om det kom nåt litet...

Todeloo,

Jag tänkte skriva lite mer också :-))

Jag har träffat en del 'äldre' - obs nu mest menat som är äldre än oss och har levt ihop i många år fler år än oss utan barn,( d vs har mer erfarenhet under bältet) och de har liksom en helt annan gemenskap och täthet( enligt deras utsago och mina observationer). Diskuterade detta och hon/de förklarade att när man hållit ihop länge och inte har barn så fokuserar man mkt mer på varandra .
Jag suckade och mumlade nånting om att man blir nog ensammen när man är äldre men jag blev väldigt emotsagd av många par med barn som jag också diskuterat med som förklarade at det nuförtiden inte är alls något som är säkert. Barna var inte alls så intresserade av gamla föräldrar....

Ja det är liksom inte ett väldans självklart val att inte ha och jag har ju funderat mkt emellanåt - det jag mest träffat på som har pratat med mig om det är faktiskt avundsjuka ( !!) - jag tolkar det som så av dem som har barn. De skulle inte vilja välja bort sina barn och göra det ogjort givetvis men de ser den annorlunda friheten vi har + att vi har lite fler slantar över än de med barn. Kommentarerna är oftast i stil med ' ja Ni vet inte vad Ni missar' samtidigt som de sneglar på en del saker i vårt hem. Eller muttrar över att vi åker utomlands. Sura kommentarer om pengar - vilket gör mig ledsen, vi jobbar faktiskt ihop dem själva. Ett år hade vi besök av trädgårdsmänniskor som gick runt och frågade vad allt kostade som vi gjort och himlade med ögonen......

Det bästa är att man får göra sina val och inte pikas för det. Jag pikar inte folk för att de skaffar barn - det är liksom inte något man kan göra ogjort även om ibland så undrar man hur vältajmat det är men det är en fundering jag håller för mig själv, jag är ju ändå en utomstående betraktare och vet inte allt/har inte alla fakta på hand - ibland så väljer man utan att välja medvetet om Ni förstår vad jag menar :-))

Ja det var ett lite längre inlägg av mig om någe privat - inte ofta jag gör så.

Hälsar Ingrid lite generat

EDIT: Lite stavfel och ett par syftningsfel och ett par extra förklarande meningar......

Passar på att rösta, har knappt 4 månader till nedsläpp för första barnet