De flesta vet väl vid det här laget om Elles, min dotters, hjärntumör och de skador hon har av den.

Hela hösten, hela jullovet och två veckor in på terminen var hon däckad i nån infektion, det kan jag hantera. Att hon första dan hon skulle gå låg i spränghuvudvärk gjorde mig naturligtvis orolig, men blev lugnad när hon kvicknade till på kvällen, tog sig upp morgonen efter på darrande ben och åkte till skolan.

Kommer hem med huvudvärk då gick proppen ur för mig! Jag kontaktade den läkaren hon haft sen hon opererades, han larmade på och vi fick komma direkt. Fullt ös på akuten och efter flera timmar trodde dom det "bara" var migrän hon haft.
Jaha tänkte jag, ska hon drabbas av det också!!!! Har inte hon haft nog av sjukdom i sitt unga liv.
I morse kom hon upp och sa "huden på kinden är så varm" men eftersom hon har fel på "termostaten" tänkte jag inte så mycket på det då, hade t.o.m. glömt det på em.
Vi kom hem i samma taxi idag och när vi kommit in och satt oss mitt emot varann vid köksbordet ser jag att hon ser konstig ut runt vä öga, uppsvullen från tinningen och runt ögat.
Jag överdriver inte om jag säger att jag blev livrädd, när hon blev sjuk så var ett av symtomen vätskeutgjutning p.g.a. stopp i en ventrikel.
Kastar mig på tfn förstås och ringer direkt upp till avd. i förhoppning att få tag på "tryggheten" doktorn jag nämner häruppe, "tjänsteresa till må" får jag till svar, åk till akuten.
Hennes pappa och hon åker iväg vid 15-tiden, jag stannar hemma med den yngsta, timmarna går och jag hör ingenting. Försöker läsa men fattar inte vad det står.
Strax före 19 så ringer dom och är på väg till lungröntgen?????? Jag fattar ingenting!

Hem kommer dom ett par timmar senare, då är hon så grundligt neurologiskt undersökt som hon bara kan bli, och det konstateras bihåleinflammation ordineras näsdroppar.
Ridå!

Så hispigt kan det bli för en så enkel åkomma i en familj med ett hjärntumörbarn

Behövde skriva av mig!

Jag förstår mycket väl att du blev orolig -så skönt att det var bihåleinflammation !
Det gör ont -hoppas hon mår bättre nu , o du med

Jag tycker inte det är hispigt alls!!!

Klart man skulle reagera, speciellt som det liknade de symptom hon haft innan.

Vad skönt att det "bara" var bihålorna *drar en lättnadens suck*.

Skriv gärna av dig, vi är här för att lyssna även om det inte gäller trädgård.

ALLT i livet handlar faktiskt inte om trädgård även om det mesta kretsar kring det just nu

Usch, låter inte kul...

Visst förstår man din rädsla...!

Skönt att det "bara" är bihåleinflammation...

Hoppas det blir lugnt framöver...


Caprice

Inte konstigt att man tar helt slut när man drabbas av sådan oro man engagerar sig ju med både kropp och själ till 110% Men vad skönt att det fanns en tämligen enkel orsak till dessa symtom. Hoppas nu både din dotter och du ja hela din familj får ha det riktigt lugnt och skönt

Man blir ju utom sig av oro även om man har "friska" barn...när de blir sjuka.....( )
Kan inte ens föreställa mig den oro man känner när man redan har en sjukdom i botten....
Men vad skönt att få reda på att det var nåt "normalt"....

de e ju helt normala reaktioner jag hade nog betett mej som en galning,
Man blir ju orolig, nu e inte katter samma sak men dom e mina bebisar men så fort dom nyser sitte rja o stirrar på dom för att se om dom e sjuka.

samma med mina småsyskon ( 1½, 6 och 7 år) , ja släpade hem min sambo från jobbet tidigare för att få in den yngsta till akuten, vilket iof vart tur för han hade fått en spricka i foten.

men, hmm nu babblar jag

grejen e att du verkar klara det mycket bättre än alla andra skulle gjort

Det tror jag inte, när folk säger till mig "Det där skulle jag aldrig klara" blir jag vansinnig för jag gör ju inte heller det!

Det är bara det att jag har inte valmöjligheten
jag är tvungen att leva med det här vare sig jag vill, kan, klarar, orkar eller inte!
Nu är det här vår vardag sen -94 men att man vänjer sig eller att "det går över" händer aldrig.

Empati får jag massor inte minst från inläggen ovan, och det värmer otroligt mycket, men förstå på riktigt kan bara de som upplevt samma sak. Som tur är har vi ett nätverk med familjer över landet som man kan kontakta då det krisar.

inte så farligt som tur är.

såg nån på svt's ambulansprogram i går kväll?
såg ni armen på den stackarn? det vidrigaste jag sett.

Så sant som du säger. Men du gör det bra iaf tycker jag.
Skönt att du har vänner och såna som lever i samma situation, det är bara ni som riktigt vet hur det är.
Skickar många styrkekramar till dig/er...men kom ihåg... man behöver inte vara stark alltid...

Så skönt Neta, att du oroade dig i onödan
Jag ska inte säga "jag förstår att det är jobbigt" för det där har jag själv hört så många gånger från folk som bara slänger det ur sig utan att alls förstå
men det är nog samma med "det där skulle jag aldrig klara"
Man MÅSTE ju, det finns inget val.

Jag ska inte heller jämföra min situation med din, jag har inte barn med fysiska sjukdomar, men två söner med depressioner, inbundna, vill inte gå ut, klarar inte att gå i skola osv osv.
Under tio år har vi haft det så och massor av gånger känns det som "nu orkar jag inte mer", men det går ändå.


En kram till dig

Bra att du skriver av dig här,det hjälper dig lite förhoppningsvis.Jag visste inte om din dotters sjukdom.
Det var ja tur att det löste sig,men självklart är du oroligt för ditt barn.
Kram Renate

Kram netaave! Jag hade inte heller en aning.
Det enda som jag vet i detta är att jag är livrädd för att min son ska råka ut för någon allvarlig sjukdom eller olycka! Det är ju det värsta som kan hända en förälder...
Och även om jag inte vet hur det är för dig, så lider jag med dig!