Jag skrev om min vän som fick en "propp"...
Hon kan inte prata nu, hon kan inte skicka ett sms.
Min bästa vän!!
Hon o jag har har vart bästisar se´n -83.
Jag mår dåligt!
Svårt att fatta ---att denna intelligenta person--nu inte klarar det
enklaste!
Jag vill inte vara med, längre!

Usch vad tråkigt, gör mig ont att höra
Som jag tidigare skrev i din ”Ledsen tråd”…så har jag haft propp själv…

Glöm inte att din väninna finns där inne och hör och lyssnar, men kan inte komma ut! Så ditt stöd är otroligt värdefullt, glöm inte det!
Oavsett om hon klarar att komma tillbaka eller ej (beror på hur stor proppen är och lite hennes livsvilja också) så är ditt stöd av stort värde!

Och även om det tar tid, ge inte upp hoppet om att hon kan komma tillbaks!
De flesta gör faktiskt det, men det tar tid och fodrar en massa jobb och livsvilja !

Det är inte dags att ge upp. 1/3 blir av med afasin inom ett år, enligt citatet nedan. Jag har också läst högre siffror någon annanstans. Språkförmågan är inte "det enklaste" utan något av det märkligaste och mest komplicerade hos människan. Liksom hjärnans möjlighet att reparera sig själv och anpassa sig. När språkförmågan inte fungerar får man tyvärr ofta intryck av att personens övriga intellektuella kapacitet också är skadad men så är det verkligen inte! Tappa inte hoppet.

"Afasi är en språkstörning som drabbar en del strokepatienter. Det yttrar sig som t.ex. total oförmåga att tala, svårighet att uttrycka sig och att förstå tal. Problem med att läsa, skriva och räkna är även de vanliga symtom. Afasin förbättras av sig själv och inom ett år är 1/3 av personerna med afasi botade ifrån den. För att bota afasi, skynda på förbättringen behövs språklig träning och tålamod och stöd från omgivningen. Social isolering kan annars bli en följd av afasi.

I boken Katt börjar på s, kan du läsa hur en afasi patient upplevde sin tid efter det att hon drabbats av afasi. Boken ger en mycket bra insikt i hur det är att drabbas av afasi och den är skriven av Ingrid Tropp Erblad."

Du får inte ge upp hoppet...det kan som också andra sagt...ta lång tid innan allla funktioner är tillbaka.
Min far som varit snusare "hela sitt liv" kunde plötsligt inte ens få in en prilla i mun på lång, lång tid...men plötsligt så funkade också det.
Även talet fick båda mina föräldrar tillbaka och de var båda i 70-års ålder då de fick propparna.

Stackars dej, Zaaritha....
Att se sin bäste vän, och inte känna igen denna till sättet...

Men som sagt, hon finns där inne, någonstans...
Glöm inte det... Och hoppas på det bästa...

Caprice

Hon ligger på sjukhus i Stockholm--jag sitter här i Hjo, kan ej besöka henne, tyvärr!
Hennes särbo skickade ett SMS i dag att det är allvarligt.

Oj! Förstår att du känner det hemskt!!!

Du får två till såna hära (tror du behöver dem):




Varsam kram från amaira