Det är en tung dag idag. Jag måste avliva min sons kanin, som är tre år gammal. Han heter Pontus och är en helt underbar liten figur
Men han kan av någon anledning inte röra bakbenen riktigt längre. Han lider.
Är det någon som vet hur man smidigast och snabbast gör detta, för att orsaka så lite lidande som möjligt för honom?
Det är en konstig fråga i ett trädgårdsforum, men jag vet att ni är många här som har och har haft djur så kanske finns det någon med erfarenhet?

Ja, det är ju det som är baksidan av medaljen ... Våra husdjur ger oss så mycket glädje men förr eller senare så kommer man till den där hemska dagen när man måste skiljas åt.

Med tanke på just all den glädjen som husdjuren ger en så tycker jag absolut att du ska åka till veterinären och kosta på dig några hundralappar för att kaninen ska få ett så smärtfritt och värdigt slut som möjligt.

Hos veterinären får han en spruta och somnar in. Lättast, men det kostar ju några hundra förstås. Det skulle jag göra i alla fall.

Kakaduan

Åk till en veterinär och låt veterinären avliva kaninen i stället. Det är det mest humana för kaninens del.

Hmm, ja det vet jag...
Men inget jag rekomenderar för någon som inte gjort det förut.

Vetrinär?

Eller, du har ingen granne, eller nån du känner, som kan? Det är inte särsklit svårt att avliva kaniner, jämfört med katter t.ex. som jag aldrig skulle rekomendera någon att göra utan gevär.

Har du tänkt göra det själv så vet jag inte hur.Smidigast är att överlämnar det åt en veterinär som ger din kanin en spruta så han får sova in.Det är aldrig lätt att behöver avliva ett husdjur,lider med dig.

Det absolut bästa är att "vrida nacken" av den. Du tar ett bra grepp över skulderbladen på den och med andra handen letar du reda på nedre kanten av huvudskålen, sedan drar du med en snabb och bestämd knyck isär tills det smäller. Det är det abslolut snabbaste och lindrigaste sättet att avliva ett litet djur på.
Ett blodigare sätt är att sätta en yxa i nacken på den.
Mvh
Fenja

Usch!
Jag minns än idag när jag var 4 år och en man gick ut i skogen med vår Bamse (schäferhund)...

Men man kommer över det efter en tid...

Kaninen får det bättre i KANINHIMLEN...

Jag skulle ta honom till veterinären om det fanns någon att få tag på idag. Jag har ringt runt och kan inte få komma dit förrns tidigast torsdag.
Jag har inte hjärta att vänta så länge

Dra isär? Inte vrida?

Jag tycker att du gör rätt Airamya, när man har djur så får man lov att ta sitt ansvar fullt ut liksom. Även om det innebär att att handgripligen hjälpa dem in i döden.
Fundera över det jag beskrev, vi har fött upp en massa köttkaniner tidigare och dem åker man inte till veterinären och avlivar... Fördelen är att du håller i djuret som antaglien är van vid detta och det hinner aldrig att uppfatta vad som händer.
Tröstekram, för det är inget roligt beslut du fattat!
Fenja

Du drar av halskotpelaren, det finns inget skäl att vrida...
Mvh
Fenja

japp...dra isär..
om du vrider riskerar du att plåga kaninen då det kan behövas vrida längre än ditt handsgrepp tillåter.
jag rek. yxan om du inte har gjort det förut...
det är en säker metod.

Tack Fenja
Jag kan nog klara av att göra det. Det är ett ganska enkelt beslut när man ser hur dåligt han mår...

tänker på dej. det är inget kul beslut att fatta.
men lider djuret, så har du inte mycket att välja på.
ha det gott..*skickar tröstekram*

Hmmm, är man tveksam hur man ska göra, kan det sluta i kalabalik ju...

Själv tar jag ett grepp i nackskinnet och slår samtidigt med ett hårt "vedträ" i pannan vid öronen. När den tuppat av, vilket den gör, sticker jag den antingen i halspulsådern samtidigt som jag skär av nacken, eller hugger helt enkelt av huvudet.

Slår man den medvetslös, vilket går snabbt och "lätt", ska man sedan SNABBT (alltså inte fem minuter senare) se till att avlägsna huvudet, för då är den garanterat död!

De kan ha en förmåga att "kvickna till" en stund efter "halvhjärtade försök".

Var försiktig Airamya! Ibland kan det faktiskt vara okej att låta naturen ha sin gång!!!!!!!!!!!!!
Plåga verken dig själv, din son eller kaninen i onödan!!!!!!

Man "Behöver" inte alltid "göra nåt". Man behöver faktiskt ibland inse, att man inte kan göra nåt!

Vi har ansvar över våra djur, med det gör oss inte till "Gud".
Livet är ... som det är. Det gäller oss alla, oavsett vad vi önskar och vill.

*Kramar om*

En annan sak som kan vara viktigt att känna till när man avlivar djur så som här beskrivits på olika vis, är de "nervryckningar" som kommer efteråt!

Vet man inte vad det är, kan man bli mycket rädd, och tro att man misslyckats, när man istället verkligen lyckats.

Varm kram igen .

Tack Pejori och alla andra med
Amaira, du är en underbar människa Ditt hjärta är stort
Men det ska nog inte behöva sluta i kalabalik. Fenjas beskrivning var mycket bra, jag förstår hur det ska göras och är helt säker på att jag kan klara av det. Att tveka vore fatalt.
Att vänta vore grymt mot Pontus.

Tack allihop för ert stöd och alla kramar

Bra Airamya!
Du fixar det. Lycka till.

Lycka till! Tänker på dej! Det är inte nåt roligt jobb som sagt, men man kan göra det!

Jag har brukat använda samma metod som amaira och det har funkat mycket bra.

Airamya, jag såg just att du bor i Kinna! Jag bor mellan Borås och Ulricehamn och om sonen vill ha en ny kompis har jag två killar här, varav den ena kan tänka sig att flytta. Du kan se dem i mitt album: Lite av varje.
Mvh
Fenja

Jösses så många tjejer det fanns här då, som har slaktat kaniner!!

Och jag som aldrig har träffat nån enda förut ... inte i hela mitt liv.

Inte en enda tjej på femtiotre år, och flera tycken inom loppet av några minuter.

Ja, det kanske säger något om, varför jag vill vara här på forumet, i småprat. Man kanske har nåt gemensamt...

Men det är ALDRIG "roligt" att avliva djur.

Jag var först tveksam om jag över huvud taget skulle skriva. Jag har fått så mycket skäll för att jag är är "grym" och "plågar djur". Jag har haft både höns, ankor och kaniner och slaktat själv... har inte heller träffat så många "djurplågare" förut...

det beror nog på att det är inte det första man talar om att man avlivar smådjur som plågas
använder alltid "vrida nacken" metoden när jag avlivar små djur....
annas halshuggning på lite större djur som katter och rävar eller dyligt,
mycket effektivt och skonsamt.

instämmer med ina...att vänta på att djuret ska självdö är grymt och onödigt.

Ja, jag var också mycket tveksam, inte för att få "skäll" men för att det är så känsligt.

Det finns många som tar illa upp och känner det obehagligt. Vilket jag har full förståelse för.

Inte heller visste jag hur Airamya skulle reagera. Jag vill ju inte göra lidandet större, än vad det redan är.

I vårt samhälle idag, är det här med döden (både hos människor och djur) något som inte längre "syns".
Och då tappar vi också så lätt både proportionerna och själva naturligheten i det.

Det är ju ingen lätt historia.
Döden påverkar oss alla på så oerhört många olika vis och olika plan.


Vad gäller att slakta djur, så gör jag det inte längre. Vill inte.

Slakten är okej, men jag vill inte gärna avliva.
Inte heller har jag gjort det i någon större grad, inte själva avlivningen.
Slakten däremot har jag hållt på mycket med. Har ju också haft kaniner, höns och kalkoner. Och några ankor.
Är uppväxt med det.

Slaktar hellre mina egna djur till mat, än inhandlar en kyckling på Konsum.
Skillnaden i livskvalitet för djuret ifråga, är en skillnad som natt och dag, himmel och helvete.

Avskyr storindustriernas djurhållning!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!



De kaniner, höns och kalkoner som slaktats här på gården, vet ännu inte om att de inte går kvar på stallbacken och sprätter!

Inte heller har vår slakt skrämt de omgivande djuren!!
Jag har hållt på med avlivning och slakt, medan t.ex. lösgående kaniner nyfiket skuttat mellan fötterna på oss, medan deras syskon mist huvudet. Fullständigt trygga!!

Det som skrämmer djur, är skrämmande MILJÖ och RÄDSLA hos artfränder, för rädsla smittar av sig, snabbt som ögat!

Själva DÖDEN har inte skrämt dem. Inte heller har de vetat om i förväg vad som ska hända dem. Inte en suck! Trots "mass-slakt". Bara fullständigt trygga, in i det sista.

Jag instämmer helt med andra skribenter här.
Det är aldrig, aldrig trevligt att ta livet av ett djur men ibland är det det mest barmhärtiga och ibland är det en led i en livsstil.
Jag känner så väl igen det som Ina skriver, man blir stämplad som barbar om man idkar gårdsslakt.
Mulle

Nej, som "barbar" blir jag inte stämplad. Men jag har med åren lärt mig "prata" om det, och om alternativen, och om hur jag känner och tänker omkring det. Och varför det är mitt val.

För ett val är det, ett väl genomtänkt val.

Och i slutänden har jag ALLTID blivit respekterad för det!

Jämfört med ER så är mina växter inte alls brutala..

Jaha, nu är det gjort.

Pontus har flyttat till kaninhimlen. Tack för hjälpen (igen) och för allt stöd.
Det finns ingen gråtande gubbe bland smilisarna här bredvid, men en gråtande gumma är vad jag är just nu.

Fenja, vilken av kaninerna är det som 'vill' flytta? De är jättefina båda två. Hur gamla är de?

Och ännu en gång: tack allihop!

Den som heter Skrutt är 4 år och den som heter troll är snart 3 år, båda kan flytta! Skrutts mamma belv 9½ år gammal så jag tror inte att åldern är något problem.
Du kan pm:a mig om du är intresserad, så kan vi prata i tel i stället.

Vad skönt att det gick bra, strongt av dig att "följa" Pontus hela vägen hem Airamya. Du har all heder av detta, så gör en äkta djurvän.

Tröstekramis
Fenja

Jag ska höra med sonen, vad han tycker. Såg en annons någonstans i slutet av förra veckan om lejonmanskaninungar... Kan bara inte minnas var jag såg det... Jag misstänker att Viktor helst vill ha en unge. men jag ska höra med honom när han kommer hem, han kanske faller pladask när han får se dina kaniner
Han är hos sin pappa nu och kommer hem först till helgen.
(Han tog adjö av Pontus igår, innan han åkte.)

*Kramar om*

Modigt och duktigt !

Troll är en korsning mellan lejon och dvärgvädur, han har både långt hår och krage! Hör av dig om han är intresserad.
Mvh
Fenja

Hejsan Airamya ! Jag tycker att det var jättestrongt gjort av dig att fixa det själv Själv skulle jag inte kunnat göra det, inte heller leja bort det, jag hade förmodligen fått köra till närmaste vetrinär som hade öppen mottagning. Och sen.....Fenja, Pejori och Ina........jag hade inte en aaaaaning om att ni var sååå barbariska, tänk så fel man kan ha
Hoppas att ni hittar en ny liten kanin som kan falla sonen i smaken (inte ätbara smaken) och hjälper honom att komma över sin gamla kompis

Hej.
vad tråkigt med Pontus. Han var ju inte gammal heller.

Jag ryser och mår illa, tänker på när det är dags för vår Millan.
Mitt råd är att vänta lite och sörja klart innan ni skaffar ett nytt djur.

vi är inte barbarer...vi är djurvänner

Mycket starkt jobbat. Vill bara tala om att vi är fler som har tvingats göra det själv. Själv gällde det en undulat som drabbats av hjärnblödning mitt i natten. Jag vaknade av ett ynkligt kvidande, så jag klev upp och där satt/låg hon på burgolvet med svåra spasmer. Jag bad min pojkvän att göra slut på hennes lidande men han VÄGRADE(!). Och sa: - Lilla gumman det kan jag bara inte göra... Åh, så arg jag blev. Tog pippin i en plastkasse och gick ut och drämde till allt jag var värd i ett träd. Fågeln dog på direkten. Jag mådde inte så bra sedan, tårarna rann kan jag säga, men jag fick mycket beröm av mina vänner efteråt.

PS. Killen har jag INTE kvar.

hej och välkommen hit till odla
ja..tyvärr tvingas vi till drastiska beslut då djuren lider svårt.
har alltid en yxa och eller morakniv i bilen för säkerhets skull

Efter att ha läst alla inlägg så måste jag säga att alla ni är verkligen modiga djurvänner.


Att vara djurvän är ju att följa med sitt husdjur både när allt är roligt och när djuret har blivit sjuk.

Jag själv skulle aldrig klara av att ta död på mitt husdjur själv, utan skulle nog åka till veterinären dock....

Ja, man kan väl säga så här... Det är ingenting jag vill göra om, men under dessa omständigheter så vill jag inte heller ha det ogjort.
Är en aning ur balans efter detta... (grov underdrift), buren är tom... kan nog inte vänta länge på att få se en kompis skutta runt i köket igen.

Ni har varit ett jättefint stöd idag Tack (igen) även till er som tillkommit i tråden efteråt.

trevligt att se att det finns så många brutala djurvänner!
Bra gjort Airamya!

Det där skulle jag aldrig ha fixat. Starkt av dig Airamya!