Ååh de där underbara fåglarna som låter förskräckligt!
De är lika charmiga som koltrasten, men saknar koltrastens skön-sång.
Att du lyckades få så oerhört fina bilder på den!!! *bugar*
Det är lite kallt hos dig, för han (hon) burrar ihop sig så han ser ut som en "småfågel". Sådär värmer koltrastarna sig också, så de blir runda klot.
Fantastiskt underbara vinterbilder

!! Där den underbara björktrasten kommer till sin rätt.
Han har klara runda ögon som en rödhake, och varje fjäder och dun har du fått skärpa i.
Här hos oss bor björktrastfamiljerna året runt. Hos mig vaktar de mistlarna mot sidensvansarna. Men misslyckas gruvligt. De är ju så många fler.
Han bryr sig inte ens om att försöka "kasta skit" på dem, annat än muntligt.
En rolig händelse hemma hos Hjärtevän förra sommaren:
Tidigt en morgon vaknade vi av ett oerört oväsen utanför sovrumsfönstret. Klockan hade inte ens blivit fyra, men det var ljust.
Skränet utanför fönstret fick oss att gissa på ett fruktansvärt drama, kanske med räv eller hök inblandat.
Det här var allvarligt!!
Vi kastade oss upp till fönstret - och får se en helt ljuvlig syn, även om vi först inte alls förstod vad som stod på, yrvakna som vi var.
Men snart började det gå upp ett litet ljus, vad som skedde.
Det var de flygfärdiga björktrastungarna som hade flygövning över Hjärteväns gräsmatta!!!
Det är ganska skogigt och en hel del träd lite varstans, där Hjärtevän bor. Men över den öppna platsen där gräsmattan var, flög ungarna runt, runt, runt, varv på varv, medan de skrek rakt ut av förtjusning över att de kunde flyga! Föräldrarna tittade glatt på från körsbärsträdet.
Det var ju en utmärkt tidpunkt, då resten av naturen tycktes vara stilla, och inga människor gjorde anspråk på den perfekt öppna platsen.
Samma skrän väckte oss några mornar i rad, sedan upphörde det, då behövde de väl inte träna mera

.
Vi skrattar fortfarande åt minnet av björktrastungarnas flygövningar, och uppenbara
lycka över sin nya färdighet.