Du är inte ensam om att ha gillat skolan, men du delar det inte med min jänta.

Tyckte väl inte att själva skolan(lärandet) var urkul, men man flöt liksom med och hade ett stort umgänge med kompisar. Det var roligt på min skola.

Min undran gällde alla vuxna...eftersom det har skrivits att skolförbud knappast skulle tagits som straff.

Kanske trivdes man bättre eftersom skolorna väl var mindre "förr i tiden" ...jag gick i liten byskola.

Jag skulle nog inte ha uppskattat ett skolförbud, men min dotter skulle bli överlycklig. Men skol-klimatet är hårdare nu. Jag gick också på en liten byaskola

Jag gjorde ett städschema till mina barn en gång i världen där de förutom sina rum skulle den lilla duka och hålla snyggt på skohyllan och i vantkorgarna, den stora duka av torka bord och spis och plocka ur diskmaskinen.
På eget bevåg har de nu också varsin matlagningsdag, och dom dagarna kräver jag att de tar hand om den disken också. dom drar ju ner nåt kopiöst när dom håller på.
Städning av hela huset görs oftast tillsammans hela familjen och då dammar dom varsin halva av huset, jag "plockar" maken dammsuger och jag torkar golven.

Ibland funkar det med deras scheman, ibland inte beroende på vad dom har att göra och hur mycket läxor dom har. Det enda jag är stenhård på är just att rummen ska vara städade 1 ggr/vecka, lär man dom det från början tror jag dom har igen det senare i livet.

Mina små juveler 4 o 6 år får hjälpa till varje kväll att plocka undan på sina rum och sedan får de även hjälpa till vid riktiga storstädningar! Har en vision om att det ska börjas i tid...
Har även tänkt att inte blanda in penningfrågan som jag tycker kan bli en muta och det är ju en självklarhet att städa efter sig själv tycker jag!

Kom igen och påminn mig när mina är fjortisar så får vi se hur bra det har gått

Annlouice

meeeeh man får leva i skiten man skapar tycker jag, det kommer en gräns när rummet blir FÖR skitigt och då vill man inte bo där, så om era barn inte städar sitt rum se till att dess dörr är stängs då itne skräpet stör er, jag lovar att det kommer vända åt det renare... det vet jag av mig själv, nu dammsugar jag minst en gång i veckan i försöker hålla ordninbg, ingen superordnig men inte så värst skitigt heller,

Bara som ett förtydligande -jag pratade inte om städschema ..... utan om en bekrivning i punktform på HUR o i vilken ordning man gör vad , när man städar...
Jag tror att många faktiskt inte VET hur man gör ..

Skulle alldrig acceptera att någon annan städade och plockade i ordning i mitt rum! Oavsett ålder så borde det vara en mänsklig rättighet att få ha sin röra i fred! Och att få skjuta upp städningen till när man själv vill.

(Vad gäller röran i gemensamma utrymmen så är det en annan femma. Tyvärr har olika familjemedlemmar oftast olika uppfattning om vad som är acceptabel standard. Då gäller det att hitta en kompromiss som kan godtas av alla, och en arbetsfördelning som alla är överens om. )

Däremot tror jag att man som förälder gör sina barn en tjänst genom att lära dom tips och trix för hur man gör städningen hanterlig. Det kan dom ha nytta av senare i livet.

bra sagt

Nej, jag tycker inte heller att man ska belöna dom för hemarbetet, det borde ju vara helt naturligt att var och en tar sitt ansvar. Men att jag gör avdrag på månadspengen är för att min 14-is ska vakna upp ur sin "koma" och inse att hon inte utför NÅGOT vettigt här hemma.

Jag började också "drilla" i tid, men det går visst över där i 14-årsåldern nångång... tydligen.

Hmmm... ja... jag misstänker det jag med

Annlouice

Tur dom e söta...

Annars vet jag inte hur det hade gått

Jag tillhör den yngre generationen men jag hade också tagit förbud att gå till skolan som ett straff eftersom jag tyckte att det var roligt att gå i skolan.

Ciczi

Har också en fjortonårig kille och hans rum är ett katastrofområde och får vara så tills han tar tag idet mellan varven. Är det snyggt kan jag tänka mig att köra över med dammsugaren där när jag går förbi. Fjortonåringar är väääldigt trötta jämt (utom på bandyplanen) och det går över med åren... Dottern som var exakt lika dan hade tom små insekter i sängbotten som levde på alla hennes gamla matrester!
Nu fyra år senare är hon en pedant som städar efter mig för hon tycker inte alltid min städning duger. torvan

Du skulle bara se hur 60 åringens hem ser ut då och då
Änglatofflor(hundhår) snurrar runt i luften när vovvarna rör på sig, alla mina pysselgrejer som finns överallt, tidningar,böcker,kläder som väntar på att jag skall stoppa in dem i garderoben,en JÄTTEDISK som också väntar och väntar HI HI H I och tänk jag blir inte ett dugg irriterad(eller nu ljuger jag )

Men jag lever ju ensam med mina vovvar och gör precis som jag vill och visst städar jag då och då men bara då jag verkligen har lust att göra det
Sanningen är att jag gillar att städa men det kan vara svårt att komma igång med städningen

Litet skit i hörnorna är bättre än ett rent helvete, har jag läst någonstans

Dammtussar kan vara ett bevis på att någon gjort något roligare

Tja, Kerstin säger, att hon inte får betalt för städning.
Inte jag heller. Inte barnen heller. Så är det här i livet.

Betalning kommer inte i form av pengar utan i det att hemmet blir rent och att man själv mår bra av att har städat.
Och allt detta är guld värt!

Så brukar jag säga åt maken som enl. min åsikt alltför ofta tar fram åbäket...samtidigt som jag surfar runt på Odla.nu

Vi hade också ett städchema för våra tonårsbarn. Bl.a. diskning en gång i veckan. Det hände allt som oftast att vid diskbänken stod en långbent söt sak som tog hand om sonens disk, medan han med handduken över axeln stod och underhöll henne.......

När dottern fick eget boende skulle hon f.f.g. köpa tvättmedel, tyckte
priset var hutlöst och lämnade det tillbaka Tyckte det var lite kul,
allting kostar, men det har dom inte en aaaaning om

Jag minns när jag flyttade hemifrån hur chockad man blev över hur dyrt allt var som "bara fanns" hemma hos mamma. Jag minns också mammas finurliga min, när jag beklagade mig.

Jag tror nog det är fel när vi föräldrar tar på oss problem som inte är våra.

Typ ostädade tonårsrum. Blir jag arg och irriterad så är det ju jag som har problem. Tonåringen bara tittar oförstående, vadå?

Alltså får man klura ut något sätt så det ostädade rummer upplevs som ett problem av tonåringen. Då är det hans problem och därmed hans sak att lösa.

När man väl kommer på tricket så kan kära mor vara väldigt uppfiningsrik.

Visst kan det kära barnet bli iririterat men med glimten i ögat, en liten gnutta ironi och spelat oförstående på tonåringsvis gör att man löser det utan konflikter.