Hej!
Om någon är intresserad av vildängar måste jag tipsa om den här trevliga sidan som jag surfade in på:

http://www.pratensis.se

Jag ska beställa frön därifrån och hoppas på fina nytillskott i min äng.

Olle

Länken hamnade bland mina "favoriter". Intressant!! Och väl behövligt.
Tack.

Våran brandvägg gillade inte sidan men jag tyckte den var fin...

En liten äng skulle nog vara roligt

Jag har också haft lite problem med sidan, som gärna vill hänga sig och inte tycks gå att skriva ut. Men innehållsmässigt är den en höjdare! Förutom deras färdiga ängsfröblandningar kan man också skräddarsy sin egen blandning med de favoritväxter man själv vill ha, vilket är precis vad jag har gjort nu.

Olle

Intressant sida.
Men det står inget om det jag hoppades hitta information om: hur man förhindrar icke önskvärda blomster från att ta över (och vad man gör när dom redan har tagit över).

Vilka växter har du valt??? *nyfiken*


Sommartorparn, vill man anlägga en äng, behöver man oftast ha lite tid och tålamod - om man inte har förutsättningarna klara redan:

Först och främst näringsfattig mark, det är A och O för ängen.
Med för mycket näring i marken, tar andra snabbväxande växter snabbt över. De som är snabba som attan, men behöver kväve för sin "snabbhet".

De flesta marker är idag alltför näringsrika för ängsväxterna.

Sedan behöver man fundera på arten av äng, som beror på markförhållandena. Är det torrt och backigt? Stekande sol? Lundmiljö? Fuktigt? Kanske rent av "blött"?

De olika ängsväxterna kräver olika miljöer för att trivas.

Fast det här kanske du redan vet.

Sök på nätet, här t.ex.

Tålamod, jojo. Har hållit på med avmagringen i 15 år nu. Det hela verkar ju väldigt enkelt när man läser anvisningarna. Frågan är går det nånsin att göra marken så mager så att maskrosor inte vill växa där? Och rödklövern som till och med har kvävt bort gräset.

Min fundering var mera av allmän natur: på alla sidor som ger råd om ängar så underlåter man att tala om de problem som kan uppstå och hur man löser dom. Verkar för enkelt helt enkelt.

Gräva bort matjordslagret ner till alven står det. Enkelt. Lägga på nytt. Enkelt. Försäker företälla mig det i verkligheten. Gräva bort ca 50 cm jord på en yta av ett par tusen kvadratmeter. Kan någon räkna ut hur många kubikmeter jord det blir? hur många tag med spaden? hur många fyllda skottkärror? Och var ska dessa massor bli av?

Femton års tålamod ... Nä tålamodet var det inget fel på.





Ja, du har definitivt rätt!!

Så är det nog med mycket inom trädgårdsodling. Det "låter" ganska enkelt, men sedan börjar problemen och svårigheterna dyka upp, oftast i form av "konkurrensen" - trädgårdslivet blir en kamp "mot naturen". Andra växter, ogräs, djur, odjur, svamp, mm, mm.


Det är en ganska stor yta du har Sommartorparn, inte så lätt att "hantera" på ett enkelt vis. *Funderar*

Att ta bort det översta matjordslagret, "avmagrar" ju definitivt marken.
Hyr en grävskopa som skrapar bort? Sälj matjorden! (matjord får man dessutom bra betalt för, vad jag vet)

(Det är bara förslagstankar jag ger, inget jag påstår att du ska göra.)

Odla något som avmagrar marken?
Det enda jag kommer på nu, är lin. Utan källmaterial "vet" jag att lin suger ut åkermarken ordentligt där den odlas på åkrarna inom jordbruket.


Själv gränsar min inhägnade trädgård mot en "ogräsåker" med mycket kvickrot. Kvickrot sprider sig ju liksom klöver med rötter som drar iväg.

Jag täcker med takplåtskivor (som har blivit över) på marken utanför staketet. Det räcker som barriär som hejdar rötternas frammarsch.

Fröplantorna hejdas dock inte, men de är ju lättare att rensa bort.

Även inne i trädgården har jag marktäckning på några ställen. Där har jag dessutom täckt plåten med bark för syns skull.
Körde hem flis som blev kvarlämnat när en salixåker skördades förra året.

Färsk bark har också en förmåga att ta näring ur jorden när den bryts ner, har jag för mig. En näringstjuv, men det är ju vad du söker här.

Men ett par tusen kvadratmeter...

Nää, jag har ingen lösning...

Om jag är rätt informerad fungerar det så med material som "stjäl" näring vid nedbrytningen, att den lämnar tillbaks näringen med råge sedan den brutits ned och blivit till mull. Ingen bra metod för att göra en näringsfattig äng alltså.

Okej, det visste jag inte (tänkte jag inte på). Tack!

Bra sagt!

OK, jag tog väl i lite vad gäller ytan. Efter en titt på tomtkartan kommer jag fram till att själva "ängen" är sisådär 500 kvadrat och dessutom en lika stor yta som skulle ha blivit äng men där jag alltjämt klipper med gräsklippare på grund av alla de ogräs som grodde till följd att jag plöjde om den ytan och sådde nytt gräs. Och så har jag den klippta "gräsmattan"runt huset, det är därifrån maskrosfröna kommer! Maskrosorna hade jag kunnat bekäma med Stroller om det inte vore för alla lökväxterna som bor under gräset.....
(Alltså inte så stort som jag skrev, men det känns ofta så stort när jag tänker på den!)

Önskar det funnes tipssidor för denna slags bångstyriga gräsytor! Gräsmattesidorna utgår från att man vill ha gräsmatta typ golfbana. Ängssidorna utgår från att man har en speciell typ av mark, eller att man har resurser för att byta ut sin mark mot något annat. Hur många har det egentligen?

Att anlägga en riktigt fin äng är sannerligen inte det lättaste, men det innebär inte att man inte ska försöka tycker jag. Tyvärr har jag inga tips om hur man får jorden mager, utöver vad som redan har nämnts här. Min lilla äng är långt ifrån vad vi på Naturcentrum AB i Stenungsund kallar för ett klass 1-objekt, men har i alla fall blivit lite finare på de tre år jag har haft den. Definitivt roligare än en livlös gräsmatta. Den fröblandning jag har beställt utgår från Pratensis blandning för normaläng, där jag har med alla örter utom kråkvicker som redan finns i massor på min äng. Dessutom har jag lagt till backnejlika, mandelblom och blåmunkar. De "blomsteråkerväxter" som ingår i de färdiga blandningarna är också med. Däremot inte gräsen, för det är ju blommor jag vill ha.

Olle

Jo, visst ska man försöka! Men jag tror det är viktigt att man utgår från de naturförutsättningar man har. Den ideala gräsmattan och den ideala ängen är extremtyper som i alla fall jag inte kan leva upp till.

Jobbar du med sånt här? I så fall kanske du kan ge mig tips på hur jag kan förvandla min"grönyta med åkerogräs" till "åkeräng med förvildade kulturblomster". Tänker mig plantera in lökväxter som narcisser, scilla, nattviol, krolliljor, liljor, ackleja, japansk lykta, praktlysing, och lupiner. Har redan prästkrage, rölleka, klöver, plister och renfana. Det stora problemet är tidpunkten för att slå en sådan äng, så att det ena hinner vissna ned ordentligt utan att man slår av huvudet på det andra. Och hur gör man med maskrosorna? Jag har fått förslaget att plöja om och så nytt gräs, men då aktiveras tistelfrön och annat otrevligt som ligger i jorden och så är man tillbaka på ruta ett.

PS min gräsmatta är allt annat än livlös! frågan är om den ens faller inom definitionen av gräsmatta. Men vad är den då?

Nej, jag jobbar tyvärr inte med hur man förvandlar en ogräsyta till äng och kan inte ge så mycket råd om det. Naturcentrum AB är ett konsultföretag som håller på med olika naturuppdrag som inventeringar, naturvårdsplaner, miljökonsekvensbeskrivningar och liknande (www.naturcentrum.se). I detta sammanhang ska vi känna till att biologer och trädgårdsfolk ofta har lite olika syn på vad en äng är. För biologen ska en äkta äng helst ha haft obruten hävd i åtminstone hundra år, för det är bara då som de mest krävande ängsblommorna (t ex fältgentiana) kan trivas. Växter som inte finns naturligt får inte föras in. Trädgårdsfolk nöjer sig oftast med mindre exklusiva ängsblommor, men kan trots detta få en fin mångfald på inte alltför många år om de har tur. Jag är själv nybörjare på området och menar inte att det är lätt, men vägrar att se det som en hopplös uppgift. Jag har också planterat en hel del vårblommande lökväxter som Scilla, narcisser, botaniska tulpaner m fl i ängen. Slår gör jag i början av augusti, dock inte i såytor som anlades för två år sedan eller mindre.

Olle

Sommartorparn! Det låter som ett roligt projekt! (om än lite jobbigt/svårt).

Blommor som jag spontant tänker på, som jag själv har och som är både vackra och livskraftiga, är färgkulla och (karpater?-)klocka. De sprider sig "lagom" och tar upp "lagom" med plats, utan att själva tappa andan - obs: min åsikt.

Det finns fler vackra klockor att välja bland, tänker på knölklocka.

Rågvallmo är vacker, men kräver kanske mer "öppen yta" och utgår i konkurrensen när det börjar växa igen.

Myskmalva, är en annan sån där trevlig och livskraftig fin blomma. Finns vita och rosa.
Blåeld älskar jag, och ett och annat kungsljus finns också.

Titta gärna här (och 5 bilder framåt) om du vill.

Vackra vilda blommor som jag har i hagen (och trädgården), är bl.a. (kärringtand, getväppling, kråkvicker, liten och stor blåklocka, kummin, smörblomma, johannesört, daggkåpa, rödklint, gulmåra, vitmåra.

De här är alla lätta och livskraftiga växer, om de bara får rätt betingelser, dvs inte blir utkonkurrerade av kvickrot och hundkex (och annat som är ännu mer livskraftigt).

Nu har jag inte tagit med de lägre växterna, som t.ex. backtimjan, fingerört eller jungfrulin. De behöver nog mer klippning eller djurbetning för att inte "drunkna".


Lupin tycker jag verkar vanskligt. De är så aggresiva i sitt växtsätt, kanske får du istället en ren lupinåker? Det är vackert för all det, men kanske inte vad du önskar.

Jag har nyligen planterat lupin, men har den som en "ö" i gräsmattan, och tänker klippa runtomkring.



Tja, du svarade själv: "Åkeräng med förvildade kulturblomster" låter som en perfekt beskrivning. Och en underbar variant av "trädgårds-äng".

Jag har nåt liknande själv, fast mycket mindre pretensiöst, och jag "sköter" det hela med gräsklippare: klipper gräset emellan, och resten när det behövs. Ibland får jag ta till "sax", men gräsklipparn får göra det värsta jobbet.

(Och i hagen sköter grannens hästar jobbet.)


Tips på ett underbart, skirt och mycket "försiktigt" (det invaderar inte) gräs, är darrgräs, Briza media, (den vilda formen givetvis, den odlade är så stor och klumpig i jämförelse).

Darrgräset är underbart vackert ihop med hagens andra blomster.

Det är ett gräs på tillbakagång (tyvärr), allteftersom de "riktiga" hagmarkerna och ängarna försvinner.



Olle! Det låter som ett intressant jobb du har .

Tala inte med mig om KNÖLKLOCKAN! Den är min värsta fiende sedan jag lyckats utrota kirskålen och begränsa fodervallörten.
Aldrig jag skulle tillåta den gå i blom och riskera sprida ett enda frö! Men jag kan hålla med om att dom är vackra. Nackdelen att de kväver allt i sin närmaste omgivning och att man har väldigt svåra att bli av med dom när man väl har dom.

Tack annars för dom övriga tipsen

Är lupiner så farliga? Man ser ju ofta stora fält av dom på offentliga grönytor, vid motorvägar etc. Tråkigt om dom kväver allt annat, men å andra sidan så kanske det är ett säkert satt att få en vackert blommande yta? På en kommunal grönyta i närheten har dom då en stor yta med blå i lupiner och när dom blommat över kör dom med gräsklipparen så det blir vanlig gräsmatta. Fast jag tycker nog att med åren har det kommit in en hel del annat ogräs bland lupinerna. Sedan får man tänka på att jag kanske inte alltid är där när de har blommat över och ska klippas ner. Dom kommer alltså att ha alla möjligheter att sprida sina frön - på gott och ont...

Att ha olika ytor för olika blommor och köra med gräsklipparen selektivt fungerar inte om man vill ha hjälp med gräsklippningen. Även om man ger detaljerade anvisningar så blir i allmänhet fel saker bortklippta och det frestar på relationen.

Det där sista förstår jag mycket väl och skulle inte överlåta åt någon annan att slå min äng. Även utanför de (än så länge) väl synliga såytorna har jag nämligen satt in en del växter som jag vill ha kvar. Gräsklippare tillåter jag överhuvudtaget inte på ängen, utan det är lie som gäller. Invasiva växter som t ex lupiner skulle jag inte införa. Men ta inte detta som pekpinnar - var och en gör som han själv vill och det är resultatet som räknas!
Hur gjorde du för att bli av med kirskålen? Jag har ingen kirskål men har hört att den ska vara så gott som omöjlig att utrota när den väl har fått fäste.

Olle

Det vågar jag knappt tala om, men ordet börjar på R och slutar på p.


Kan du berätta varför man ska undvika lupinäng? Om man nu tycker att den varierande ängen man försökte göra blev ful?

Vad gäller att kryssa med klipparen mellan växter så gäller det i första hand "gräsmattan". Samtidigt så är just gräsklippning är en av de sysslor som lämpar sig för att delegera. Och då får man acceptera att det inte alltid blir gjort som man hade tänkt sig... Vis av den erfarenheten tänker jag strategiskt att "ängens" skötsel inte får göras för komplicerad.

"Ängen" brukar jag själv slå med lie, ibland efter midsommar, ibland mycket senare. Tyckte att det blev så mycket dött gräs kvar till nästa vår, (gräs som jag brukade försöka bränna av på våren), så när jag läste någonstans om att man kunde ge ängen en andra klippning och då även med högt ställd gräsklippare i stället för lie, så har jag börjat göra det i september. Med uppsamlare förstås.

Problemet jag har är att jag sällan kan klippa/slå vid samma tidpunkt varje år, och det har en viss betydelse för vilka växter man kan plantera. Och som sagt, ibland är det andra än jag som klipper,

Kirskål har jag lyckats få bort med grävning och kvävning.

Men knölklocka .......... . För det fodras kanske Sommartorparns "hemliga" recept?

Nej,
detta är DRAMAT med KNÖLKLOCKA. Inte ens det onämnbara medlet biter. Diffust växtsätt, finns alltid delar som kommer undan behandling. För mycket kraft i knölen i förhållande till bladmassa. Den kommer igen och igen. Enda sättet tror jag är att täcka hela ytan med plast eller markduk i flera år.

Jag vill verkligen inte ha en hel äng full med knölklocka!


Men tack för tipset i alla fall.

Nej, jag kan inte berätta varför man ska undvika lupinäng för det var inte så jag menade! Jag menar bara att jag själv inte vill ha det så, vilket inte behöver betyda att det skulle vara fel hos någon annan. Även jag tycker att lupiner är fantastiskt vackra när de växer i stora bestånd vid vägkanterna, och vill man ha det så hemma är det i högsta grad tillåtet!

Olle

En sak till till jag funderar över angående lökväxter och äng: Lökarna vill ju ha näringstillförsel för att inte på sikt tyna bort. Och ängen vill inte ha näringstillförsel.... Hur gör man?

Hos mig får lökväxterna klara sig så gott de kan utan näringstillförsel. Kan man inte ordna perfekta förhållanden för alla, får man satsa på tåliga sorter. På min äng är de vilda ängsväxterna viktigast. Dock ska jag erkänna att jag bröt mot en viktig "ängsregel" förra året - jag kalkade ett hörn av ängen för att kunna ha lite kalkälskande ängsväxter också.

Olle