i morse vaknade jag av ett hemskt skrik på hjälp
Det var hemmet som ropade:UPP MED DIG LATMASKEN och börja städa genast

Jag svarade:jag skall bara......Och nu skriker alla golv och diskbänken och den obäddade sängen och de är inte tysta en sekund

Så M Å S T E jag ta itu med rengöring av hemmet annars blir jag snart döv av allt skrikande och är rädd att till och med lådor och skåp snart stämmer in i denna serenad

Badrummet blev tyst och belåten igår efter att jag gjorde rent men badrums skåpen har börjat gnälla det kan jag hör ända hit tilldatorn

HEJ DÅ SÅ LÄNGE

Brukar era hem prata?

japp...
mitt hem snattrar hela tiden

Den här skrev jag för nåt år sen:


SKAFFERIETS KLAGAN

"Varför måste jag ta hand om alla konserver?"
Skafferiet sneglar på det betydligt mindre kylskåpet.

Kylskåpet sträcker på sig och förblir iskallt tyst.

Skafferiet suckar ljudligt.
Funderar.
"Idag fyllde hon på med knäckebröd, corn flakes och en 2-liters pepsi light".
"Annat var det på den förre hyresgästens tid"
Skafferiet drömmer sig bort.

"Inlagd gurka med dillkronor, syltade paprikor, hemkokad kola, äkta rårörda lingon, ingefärspäron och en och annan marmeladburk".
"För att inte tala om hur fina hyllorna var - med inlagt hyllpapper och hyllkantsremsor med krås".
( Det är nu skafferiet börjar få den där riktigt drömmande blicken och det är ungefär nu som diskbänken börjar yttra sig )

"Jojo" frustar diskbänken, "åsså var det ett evigt slabbande med handdiskmedel, diskställ som det dropptorkades ren disk på och en ständigt sur disktrasa".
Diskmaskinen ler och vrider lite på sladden.
"Jag vet vem du tänker på" säger hon ljuvt och blinkar med bestickhållaren.

"Sur?Vem?Jag" - disktrasan känner att den borde vara förolämpad, men å andra sidan så är han ju en nykomling och vet ännu inte så mycket.

"Kan ni vara tysta däruppe?" väser köksmattan, "klockan är faktiskt mycket".

Köksklockan hickar till och börjar kolla efter vart visarna pekar, sen instämmer den med köksmattan.

Ännu en text till, som jag skrivit:




KYLSKÅPSEPOS I NATTEN

Kylskåpets nattlampa lyser svagt över osten då dörren öppnas.

Tomaterna trängs med de kvarvarande dillkvistarna i grönsakslådan.

Citronen avlägger ed till ädelosten och mjölken har åsikter om "bäst-före"-datumet.

Gårdagens pastasås känner sig övergiven då den kokta spagettin inte fick dela låda.

Kaviartuben muttrar om knölig tillvaro och jämför sig med den mer slätstrukna filmjölken.

Paketet Lätta tittar misstänksamt på inkräktaren 3-decilitar´n, Lätta kan inte riktigt avgöra om den är av sorten 12%, 40% eller 27%.

Korvsnutten tittar fundersamt på makaronilådan och mumlar något om dejavu.

Gurkan hotar med personlig inläggning om inte bananerna evakueras till varmare breddgrader.

Underbara texter Scrollan! Fick mig att fundera på om mitt skafferi skulle bli lyckligare med lite fint hyllpapper och spets kanske...? Har frostat av frysen o städat kylskåpet idag, ska nog ta tag i skafferiet imorgon Tack för inspirationen

Solis så länge det inte luktar är det ingen fara!

Hi hi det är bara mina och vovvarnas fisar som luktar

Scrollan :härlig härlig text, jag får verkligen lust att skriva mera när jag läser dina ord och även städa

Nu har lugnet lagt sig över hemmet,till och med skåp och lådor slutade att gnälla:de blev trötta och hesa

Airamya och solis, tack för era positiva omdömen om mina texter.

Vassegod och visa gärna mera text

Vilka härliga texter du skriver Scrollan,kul läsning.

Ja du skriver underbart Scrollan!!! Läser med ett leende på läpparna .


Mitt hem pratar! Ganska lågmält så jag får lägga huvudet på sned för att höra bra. Mest pratar det om gamla tider, men också om det glädjefulla ansvaret att "hålla människor" från tid till tid, och om hur viktigt det tycker det är att ha "trygghet i väggarna".

Det här är något som mitt hus verkligen tar på allvar: att skydda sina människor. Delta i skratten och trösta i gråten. Alltid lovandes att tiga som muren och bevara alla hemligheter.

Städningen tar det med en nypa salt, bara jag håller efter yttertaket!! Det är mitt hus´ största fasa, för läckor i taket kan det inte hålla stånd mot. Då skriker det hööögt!
Men nu är det tyst, varmt och behagligt skönt, beredd att vaka över mig ännu en natt.

Städningen ja.
"Äsch" säger mitt hus om det,
"jag vet att du har svårt med det, men allt har sin tid, ta det lugnt du!"

"Nästa gång du städar, så kommer det ju inte att märkas att det varit ostädat så länge. Men du har kunnat göra massor med andra roliga saker i stället. Ta det lugnt!"


Mitt hus är ett mycket gammalt hus. Jag lyssnar och litar på det. Och tar det lugnt...