Gick förbi på ett ställe idag och såg ett litet växthus som var fullproppat med en massa skit rent ut sagt.

Blev lite sorgsen i hjärtat eftersom den som ägde växthuset inte hade vett att uppskatta det och ta vara på sin resurs. Extra mycket eftersom jag vill ha ett växthus men inte har råd just nu och så står det ett fint till ingen nytta, som inte används som det borde.

Tänk vad mycket fint man skulle kunna gro i det

Men så är det väl i och för sig med mycket nu för tiden

Kanske var det någon som inte sår utan som sätter ut färdigsått till våren. Jag är ingen såare och hade kunnat ha en massa skit i växthuset till den vårdag jag satte ut alla mina blommor. Kolla igen till sommaren så kanske det är fint i det, annars kan du få vara ledsen. Då är det slöseri med resurs.

/E

.. eller, hemska tanke, kanske ägaren är sjuk och inte kan ta itu med växthuset hur gärna han/hon än vill ...

Om växthuset står i samma skick i sommar också, kanske du kan lägga en lapp i brevlådan med ett bud på växthuset?
En vänligt skriven lapp med beskrivning av din längtan efter ett växthus och att du (kanske) kan montera ner/hämta och betala en slant för det....

Man vet ju aldrig - ägarna kanske tycker det ser bedrövligt ut och river ner alltihop rätt vad det är och bygger upp ett skjul till allt 'skräpet'

Hejsan frun!! Jag tänkte precis som Christina. Ägaren kanske inte alls är intresserad av det fortsättningsvis... Jag vill åxå ha växthus men har insett att det får vänta tills lilleman är mer självgående. För annars blir väl mitt åxå bara en förvaringsplats..*suck*//Kram Annie

Hohoho...precis så har jag funderat på att göra. Har ju nyss flyttat till hus och inne i flera trädgårdar i grannskapet står det övergivna växthus .....i ett växthus "odlade" de lupiner i sommras det var skumt tycker jag

Näe, men jag funderar faktiskt på om skulle kunna vara så fräck helt enkelt att erbjuda sig att ta över "huset"

En sann historia som utspelade sig 1992:

En väninna till mig och hennes man brukade alltid gå en lång söndagspromenad. Bl a passerade de nästan varje gång genom ett sommarstugeområde ca 6km utanför 'stan'.
I utkanten av stugområdet låg en underbar stuga med en härlig tomt och sjöutsikt!
Lite diskret brukade de ta en paus där i närheten och smådrömma om hur härligt det vore att ha en sån stuga....
En söndag säger min väninna - "jag ger ett bud på stugan!"
Sagt & gjort, hon skrev en hel liten berättelse på ett urrivet blad från en fickalmanacka - hur ofta de beundrat stugan osv. Avslutade inte med ett bud utan med sitt telefonnummer + namn - "om ni nån gång vill sälja..."

Tre månader senare ägde de stugan!
Numera bor de där permanent - så kan det gå!

Man måste våga - vad är det värsta som kan hända...?

Christina,
vilken mysig solskenshistoria...!


Caprice

När vi åker ut till vårt fritidshus så far vi förbi en trädgård med ett mysigt litet växthus. På vintern belamrat med bråte och trädgårdsmöbler! På sommaren prunkande och blomprytt! Förmodligen räcker inte redskapsboden till och då åker prylarna in i växthuset.

Jag skulle inte - om jag vore du - hoppas alltför mycket på att det är till salu i vår!

/Gunvor

DÅ måste det växa bra där?????



lycka till med eventuellt köp!!!

Har oxså ett växthus i grannskapet som de nuvarande ägarna inte bryr sig om, ett rätt stort växthus såntdär som står mot husväggen, det har trasiga rutor, de som finns kvar, tråkigt att se nåt sånt, om de inte vill ha det kvar kan de väl sälja det.
krister

Är inte så intresserad av att köpa det själv...det var alldeles för litet för mig

Tyckte bara det var synd. Såg inte ut som att det skulle odlas nåt där sen.

Jag förstår precis vad du pratar om! Har under årens lopp upplevt liknande situationer och då känns livet dj-t orättvist.