Skyddet av de svenska våtmarkerna går för långsamt och miljömålen kommer inte att nås. Nu krävs en nysatsning och ökat samarbete mellan alla aktörer för att rädda våtmarkerna för framtiden. Det säger Världsnaturfonden WWF, Svenska Jägareförbundet, Sveriges Ornitologiska förening, SOF och Svensk Våtmarksfond i ett gemensamt utspel på den internationella våtmarkdagen den 2 februari.
Bland annat efterlyser organisationerna en satsning på ett våtmarkscenter för att samordna skyddet. Andra krav i organisationernas våtmarksstrategi - som idag överlämnas till naturvårdsverket och miljödepartementet – är nytänkande, ändringar i lagstiftningen, rådgivning och samarbete.
- Idag faller mycket av arbetet mellan stolarna. Det är upp till varje markägare att söka pengar och få fördelar finns med samarbete. Resultatet blir små dammar här och var utan större betydelse. Samtidigt fortsätter problemen med övergödning , översvämningar och försämrade funktioner hos de våtmarker som finns kvar. Det drabbas i sin tur alla blommor, mossor, fåglar och andra arter som lever där, säger WWFs våtmarkschef Michael Löfroth.
En fjärdedel av de ursprungliga våtmarkerna har redan förstörts. Av de som finns kvar är över hälften skadade. Mindre än fem procent av Sveriges myrar har områdesskydd. Siffran är ännu lägre för våtmarker nedanför fjällkedjan. Miljöbalken erbjuder flera möjligheter till skydd men saknar regleringar av hur våtmarker ska återställas, restaureras eller skötas. Endast 4 promille av torrlagda våtmarker har återställts. Alltför få våtmarker omfattas av bete eller slåtter. Samordning, kompetensnivå och samarbete saknas i de insatser som görs.
- Vi anser att det nu finns ett akut behov av att stärka insatserna för Sveriges våtmarker. Bra mål finns, men insatserna måste baseras på samarbete och medverkan från markägare, myndigheter, intresseorganisationer och forskare, säger Ulf Sterler från Jägareförbundet, Åke Pettersson, SOF Carl von Essen, Våtmarksfonden och Michael Löfroth, WWF.
-Samhället har med omfattande bidragssystem gynnat utdikningen av våtmarkerna. Nu krävs att samhället ställer tillräckliga resurser till förfogande för att motverka dikningen negativa effekter.
Fakta: Ramsarkonventionen antogs 1971i staden Ramsar i Iran och har 136 medlemmar. Konventionen omfattar skydd av internationellt värdefulla våtmarker och grunda vattenmiljöer. Sverige är ett av världens våtmarksrikaste länder och anslöt sig 1974. Idag finns 51 svenska områden på 5 152 km² med på Ramsar-listan som globalt omfattar 1 252 områden.
Läs mer om detta på WWF
