Hur gör ni med folk som inte går hem?
Igårkväll kom vår tyske granne när vi skulle äta middag, så natrurligtvis bjöd vi honom också, men sedan satt han kvar och pratade och pratade länge. Jag vet inte hur jag ska göra utan att vara oartig för att få honom att gå hem till sig.

grannen tycker nog mycket om er

man kan resa sej o tala om att nu bara MÅSTE jag göra ditt o datt o styra dom lite snyggt till dörren eller så säger man att nu måste jag ta min kvälls promenad elller nåt
de brukar gå att styra ut dom på det viset med ett MÅSTE man får komma på beroende på tid o så

_jösses va klocka n e mycket o jag bara måste hinna ditten o datten du får ursäkta

man får faktiskt göra så för ibland så vill man ju ha lite egen tid

fast så finns de dom som fastnar i hallen också o mal vidare ujuj
du får komma på vartefter
för de e ju synd att sluta umgås bara för att dom pratar för mycket
ibland säger jag helt sonika nu får du gå men de e till mina vänner som känner mej som jag är

Det DÄR är inte lätt!

Ja, vad gör man, gäspar lite demonstrativt kanske

Jag sa till en kille en gång. Han var arbetskompis till min sambo.
För det första så tillbringade han hela dagen på jobbet tillsammans med min sambo. När sambon hade kommit hem från jobbet så dröjde det ca: 5 min. så stod han där, i farstun.... arbetskompisen...
Det slog aldrig fel. Han kom. satte sig ner och väntade...på vad? Jo, på att vi skulle äta middag. Bjöd honom någon gång men inte alltid. Senare när middagen var bortdiskad, så bytte han bara plats, gick och satte sig i vardagsrummet, och där blev han sittande HELA kvällen...BLÄÄÄ! för folk som inte går hem.

Till slut så rann det över, och jag sa: Sover du aldrig människa? -Vaddårå? var det svar jag fick. -Tycker du inte att det är dags att gå och sova nu om du ska orka upp på jobbet imorgon. - näää, jag behöver inte så mycket sömn...
- Nähädu, sa jag, men det behöver vi, så nu ska du gå.

Hans min var obetalbar, hakan landade i knät. Han pep iväg, och kom inte tillbaka på flera månader, men till slut så vågade han sig in igen, men stannade aldrig så länge som förut.

Så sårad blev han ju, men det gick ju över efter ett tag.
Det kanske är en risk man får ta, med folk som inte har vett att tänka på refrängen.

Vänta inte lika länge som jag bara, jag var fullproppad med uppdämnd irritation, så jag sa det ju inte så snyggt kanske

Det finns en metod som oftast brukar funka alldeles utmärkt:
Nästa gång tysken kommer ber du om ursäkt för att du måste ringa ett samtal. Det är en vän som har problem och du har lovat ringa upp en viss tid...
Ett ännu bättre alternativ är om du har en tonåring som kan slinka ut och ringa upp dig. Det senare är mera trovärdigt, det första alternativet är gratis för du låtsas naturligtvis bara ringa upp "vännen med problem".
Se till att tysken kan höra vad du säger. Lite skådespelartalang, några "Åh" och "Stackars dig" räcker gott och väl.
Då du har lagt på återger du samtalet som, naturligtvis, har handlat om att vännen har problem med någon som inte går hem i tid...
Lycka till
Mulle

Haha, vilka kvinnliga metoder.
Det är ju fullt möjligt att helt enkelt ärligt säga till personen att man skulle vilja spendera lite tid för sig själv nu. Att man behöver ensamheten så att säga. Inte på ett argsint sätt alltså.
Ibland vill inte ens personen i fråga vara där. Har ni inte själv spenderat löjligt mycket mer tid hos någon än ni vill bara för att verka artig och inte gå hem så tidigt?

låt mig gissa, han sägermed stockholmsdialekt

Nja, han sa inte: "Vadåaaråaa" Han är ju en tvättäkta norrlänning:P

Det lär mer så här: "Vaddårå" (Uttalas precis som det står)

Av viss - men liten - erfarenhet tror jag att folk från kontinenten kan ha senare vanor.
Några sådana sommargäster jag råkat på verkar nämligen tycka det är fullt normalt inställa sig för visit vid ungefär samma tid på kvällen, som annars folk brukar vända hemåt.

Ett "knep" för att tipsa besökare om att man tycker det börjar bli väl sent brukar här i trakten vara att man kikar ut genom fönstret och säger typ:
"- Det är visst bara här det lyser."

Ja, det var bra. Man kan också säga: Håhåjaja, det är bara klockan som har vett att gå...

Har en jobbar"kompis" som är sån där. Kan bara inte sluta snacka. Personen i fråga märker inte ens att man inte lyssnar och tänker på helt andra saker.
Och så har jag så svårt att säga ifrån. Känner mig plump. Jag känner mig plump. Den där personen är ju plump, varför skulle då inte jag kunna vara det??
..... så jag har inga råd att ge, tyvärr. Men ännu en fråga:

Vad är det som såna människor saknar???? Alltså ärligt! Inlevelseförmåga i andra personer än en själv?

Ja, förmodligen.

Eller en egen familj kanske.

Ja. Ett eget liv.

Min farfar hade ett effektivt sätt att få folk att gå hem, han började helt fräckt att "byta om" till nattsärken när han tyckte de skulle gå
krister

Jag har inga som helst problem med att köra ut folk när jag vill det.
Jag talar bara om för dem, lugnt o vänligt, att de får lov att gå nu men att de är välkomna tillbaka en annan gång.
Detta gör jag precis när jag känner det, så jag hinner aldrig bli irriterad.
De vill ju inte göra mig irriterad, så varför skulle jag låta det gå så långt att jag blir det? Jag kör ofta ut folk, antagligen för att det ofta är folk här...
Bara en gång har någon tagit illa upp. Det var en dåvarande granne som ansåg att man inte ska köra iväg folk, att man ska vara 'gästfri' och glad över att man har besök... Så han höll en lång föreläsning för mig medans han drog på sig skorna, om vett o etikett.
Men alla andra, o det är många, tycker att det är bra att jag är ärlig o tydlig. De vet att här behöver de aldrig fundera över om de är välkomna eller inte, så länge jag inte säger nåt annat så är de mer än välkomna

Oj vad jag kände igen mig där! Jag hade tidigare en kompis som helt saknade "gåhemvett", han kunde sitta och babbla på precis hur länge/sent som helst och när jag till sist lyckats styra honom ut till hallen så brukar han bli stående och babbla vidare där i ytterligare en halv evighet... sååå tröttsamt! Men jag klarade inte riktigt av att säga ifrån utan att känna mig oförskämd och otrevlig.

Min man däremot har inga som helst problem med att säga ifrån när han tycker att det blivit väl så sent eller när han känner att "besökstiden" är slut. Han säger bara "Nej nu är klockan så mycket, nu får du lov att gå så att vi kan gå och lägga oss." eller "Nu får du lov att gå för vi har en del annat att hinna med idag." Han säger det så enkelt och ändå rakt att ingen nånsin har tagit illa upp.

Män är mycket rakare än kvinnor.

Ja usch..jag har haft det där problemet med folk som aldrig går....fast inte så vanligt på kvällen det var mest mitt på dan...

Särskilt i semstertider så kom halva makens släkt inramlande närsom helst och förväntade sig att man skulle ha tid med kaffe och en pratstund...
Och både jag och gubben är pratglada så vi bjöd gärna på det i början men till slut blev det FÖR många som satt FÖR länge...ibland kunde jag tillbringa dagen från kl 10 på förmiddagen till 5 på eftermiddagen i trädgårdsmöbeln för när den ene gick så kom nästa....

Tog jag mig en tupplur mitt på dan så stod det nån i farstun och hängde jag tvätt stod det nån och tjoade på trappen...jag kunde inte ens gå på toa i lugn och ro....det kunde stå folk i köket när jag kom från duschen...

Jag gjorde till slut så att jag berättade för alla om nån annan som jag tyckte inte hade vett på att gå eller knacka på dörren eller så.... och nu har det lugnat ner sig väldigt...kanske de rannsakade sig själva litegrann...men nån har jag fått säga rent ut till att det här går inte, jag har inte tid och jag måste få vara i fred... det var inte lätt men nödvändigt eftersom jag höll på att bli galen....
Man ska inte behöva vara i sina goda vänners våld.....

Jag hade det problemet med en person tills nyligen. Nå det bästa med det var att jag lärde mig att säga till när jag vill vara ifred och säga till på ett vänligt sätt.

Det är så falskt att sitta timme efter timme med människan och inom sig tänka:när skall hon-han gå
Det är falskt mot personen och respektlöst mot mig själv.

Det är lätt att säga att man ska vara rak på sak men när man väl sitter där med sin babblande granne vill man ju inte vara otrevlig...

Men det här har i alla fall funkat:
"Du, nu är jag trött/måste jag ringa ett samtal/" (eller annan valfri ursäkt), "så nu måste jag köra iväg dig. Men vi kan väl bestämma när vi ska ses nästa gång" eller "Men du kommer väl över och fikar på söndag?"

Det handlar inte om att bara sitta och tänka "När skall hon/han gå? "
Det handlar om att det känns jobbigt när folk inte själva känner att det är dags att avrunda. Jag känner mig inte alls falsk mot personen som inte har "gåhemvett".
Jag tycker att det är svårt att säga ifrån för då känner jag mig otrevlig och ogästvänlig. Förstår inte vad du menar med "respektlöst mot mig själv"...
Det är inte så lätt för alla att säga ifrån...

Solis, jag tycker inte att det har med falskhet att göra. Mer med feghet om man ska behöva sätta ord på det. Och viljan om att vara människor till lags.

Och är någon respektlös är det väl ändå den som inte vill gå hem eller sluta babbla.

Jag har aldrig haft det problemet, kanske för jag är lite av nattuggla själv när jag är ledig. Tror inte heller att jag skulle ha problem med att säga till.

Det finns inget roligare tycker jag än när det bara dyker upp folk, det blir så opretantiöst, dom får ta det som det är. Oftast är det då det blir roligast också. Vi har kompisar en bit bort som kan komma förbi på hemvägen från affären eller kvällspromenaden. Ofta blir vi sittandes länge, är det ledigt dagen efter kan man öppna en flaska vin och trolla fram något tilltugg. Samma sak om vi går förbi, man kanske bara knackar på för man ser det lyser och vill säga hej. Det kan ta rätt lång tid.

Jag tror jag förstår lite hur Solis menar. Det är inte helt schysst att sitta och tänka "ska du inte gå snart" utan att säga något. Och man respekterar inte sitt eget behov av att få vara ifred genom att inte säga ifrån.

Men lätt är det inte, det ska gudarna veta

hehe Jag kan inte låta bli att tycka att det är lite ironiskt (och ganska kul) att den här tråden och 'vi som gärna tar emot besök' dyker upp samtidigt... Ett sätt att försäkra sig om att ingen från Odla stannar för länge om de skulle hälsa på?

De som kommer från Odla stannar nog inte hela natten, de ska väl vidare och kanske vill komma fram nån gång? Men mig gör det inget om en Odlaist dröjer sig kvar, det är ju förståerligt, det finns ju så mycket trädgård att prata om Bara jag inte ska upp och jobba kl. 6 dagen efter så är det lugnt:)

När jag läste det här fick det mig att tänka på när vi var i Australien. Våra australiensiska vänner vi bodde hos fick besök (iofs planerat). Vi var jättetrötta och hade jetlag men ändå vill man ju inte vara otrevlig och gå och lägga sig när de sitter där och pratar. Vi skulle dessutom upp tidigt dagen efter för sightseeing.

Emellanåt blev det lite tyst och då tänkte man att äntligen kanske de rundar av...men inte då... de fortsatte att tjattra i flera timmar till.

Och gäspa kan jag säga att det hjälper inte för hur mycket vi än gäspade så visade de inga tecken på att vilja gå. Det värsta tyckte jag ändå var när de slutade prata och en av dem halv-lade sig i soffan och somnade. Men hallåååååååååååååååååååå människa, varför går ni inte hem om ni är så trötta och ser att andra knappt kan hålla sig vakna heller.

Ibland undrar man hur folk är funtade egentligen. Till slut gav de sig äntligen av så vi kunde gå och lägga oss.

Jag menar att när jag har suttit på det viset själv;undrat när skall personen gå så har jag inte respekterat mina egna kännslor som sa att jag ville egentligen att personen skulle gå hem.

Saker i livet som gör att vi växer som människor är oftast svåra som att lära sig att säga ifrån när en person inte gå hem efter flera timmars vistelse.

Jag har i alla fall kännt mig mycket falskt när jag suttit timme efter timme och varit trevlig utåt men inom mig önskat att personen skulle gå nån gång

Jag har nog inte haft det problemet på många år.

I yngre dagar däremot när makens vänner kom på besök så brukade jag skämta lite.

Nu är jag trött så jag går och lägger mig. Ni kan väl släcka och låsa när ni går.

Vissa garvade gott och gick hem, andra satt kvar och släckte och låste när de gick. De kom nogsamt och lämnade tillbaka nyckeln dagen därpå. Det var visseligen så nära vänner att det inte gjorde något. Jag kände mig inte ett dugg skämmig att gå och lägga mig precis och ingen tog illa upp heller.

Nuförtiden så orkar inte mina bekanta sitta uppe så länge. Inte träffar man någon så himla ofta heller. Alla har ju familjer som tar tid så jag är uteslutande glad när det kommer någon.

Uppvuxen på gård känner jag väl igen Tesas situation. Visst är det mysigt med ett släktpensionat på landet. Jag hade nog välkomnat släken med orden: Hur kunde ni veta att vi behövde hjälp med höet? eller något annat lämpligt. Då är jag övertygad om att de hade ringt och frågat lite fint nästa gång ifall det passade att komma.

Jag måste säga att jag oftast har trevligt när det kommer folk...men jag har ju inte tid och därför får jag lite panik ibland...men falsk känner jag mig inte direkt...
Men jag sitter inte ner länge längre utan tar kanske en snabb kopp kaffe och sen börjar jag plocka ur diskmaskin eller laga mat eller vad jag nu har att göra....
Vill folk umgås med mig får dom göra det medan jag jobbar på helt enkelt...

Tyvärr så är det svårt med nyare bekantskaper och därför har det blivit så att jag drar mig mer och mer för att lära känna nya människor...jag har ju inte ens tid med de vänner jag redan har...

Men när mina barn blir stooora....dåååå ska jaaag...

Det gäller att man inte har hunnit bli senil innan man har sin frihet igen så att man kommer ihåg vad man ville göra.

Själv blev jag nog det, eller också ändrade jag tycke och smak.

Köpte häst, skaffade egen bil, startade firma, ska åka på semester nästa höst antingen gubben följer med eller inte. Vill han inte så åker jag själv.
Det här var ingenting som stod på listan när jag tänkte tanken

När mina barn blir stoora.... dåååå ska jaag....

Tänk om det är JAG som är så'n???? Stannar för länge...???


OM jag inte blir tillsagd och får reda på efteråt att jag stannat för länge--... VEM tjänar på det?? JAG?? Nä knappast. DE ?? Nä knappast...

en lose-lose situation ... kanske...???

HUR skulle jag då vilja bli "tillsagd" ??? Vi karlar vill ju ha mera "raka puckar" sägs det och jag är inte helt säker på att jag skulle fatta en kvinnlig "vink"... Inte alltid iallafall...

Men man behöver ju inte vara burdus. :
"Hördu, nu djäklar får du dra"!!


men kanske ungefär:
"Hördu, Gammelnalle, kul att prata gamla minnen, men nu måste jag gå och sova, för jag skall upp och mjölka 30 renkor i morgon bitti, kan vi inte fortsätta nästa vecka?" (OM nu det är så)

och absolut inga halvlögner.... hellre "Jag är så trött" än en dåligt lögn: "Jag skall upp tidigt"...

MEN nu till 10000 kronorsfrågan:
HUR VILL ni tjejer bli "avspisade"???



JAG behöver nog lära mig ett och annat.... gammal som jag är....

raka puckar gillar jag
men de e ju inte alltid den som får dom gillar dt

men jag har lärt me att de e alltid de bästa för då vet folk att man meanr va man säger

Vänner fungerar ibland som en dubbel espresso.

Håller en vaken lite för länge.

Även om jag är mycket ensamvarg gillar faktiskt också jag när det kommer besök, även oväntat.
Och ofta, om man nu inte träffats på ett tag, så blir det ju många timmar. Man har ju endel att ta igen!
Själv har jag inte någon erfarenhet av att någon av mina vänner gör så här. Och skulle dom det, så vore det inga problem att säga till.
Nä, i mitt fall är det såna jag inte alls känner väl. Såna som man, om man nu skulle vågat vara helt ärlig, hade velat sagt "Du, dig vill jag inte umgås med för vi har ingenting gemensamt" till.

Tack och lov är det ju inte frågan om vardagsmat!

Hoppas verkligen slippa hamna i läget att behöva bli avspisad, brukar inte stanna så sent på besök att värden behöver börja gäspa och snegla på klockan.
Men skulle det ske så föredrar jag raka puckar hellre än en lögn.

Även den människa som du tycker är "besvärlig" kan berika ditt liv!
Var rädda om varandra!

Jag brukar säja att jag måste ta en tur med Tessi!!