Min 12-åriga dotter blev ungefär samtidigt av med bästisen och danspartnern, bästisen flyttade och danspartnern vill hellre satsa på fotbollen.
Nu går hon här och har ingen att vara med, när hon fyllde bjöd hon några klasskompisar på dammiddag, nu fyller en av dessa år och ska ha pyamasparty med övernattning ikväll när det är melodifestival och allting. Min tjej blev inte bjuden, men alla andra som var här är det.

Det är svårt att vara mamma och trösta en 12-åring som tycker att världen håller på att gå under för detta.
Ingen kompis och inte kan hon tävla just nu som hon älskar.

Usch vad livet är orättvis ibland och människor i alla åldrar kan vara grymma mot varandra
Jag förstår att din dotter känner sig övergiven och värdelös just nu.

Att förlora en bästis, för en flicka i den åldern, är nog nära världens undergång. Att sen inte bli medbjuden på partyt gör inte saken bättre.

Det är inte lätt att hitta på nåt tröstande för mamma heller.
Har du ingen bekant med barn i samma ålder, eller med en liten gullig unge , som du hastigt kan bjuda in till kvällens tv-tittande och göra det lite extra för mysigt för dottern?

tråkigt för din lilla tös
förstår precis hur hon känner det.
det är så svårt att muntra upp dom, men man får hoppas att hon kan hitta en ny partner i dansklubben snart
kompisar kan vara sååå elaka utan att tänka sig för

ja, livet är allt för ofta en plåga.

man bör känna folk innan man bjuder dem så då vet man om man kan vänta sig nåt tillbaka, men ibland tar man ju fel.

du som förälder borde kanske pratat med det barnets föräldrar[utan att din dotter får reda på det på nåt sätt] och säga sanningen så bjuder de över din dotter skulle jag tro.

Arma tjej--så´nt är himla allvarligt i den åldern!
Det tar hårt, tyvärr!

Det är inte lätt att vara barn......
Jag förstår att ditt hjärta brister, netaave...
Hoppas att det blir en ändring till det bättre snart!

Det är jobbigt när man ser att ens barn mår dåligt och man ingenting kan göra. Hoppas att hon hittar något annat som kan glädja henne.
Kramar!

Gråter när jag läser ditt inlägg
Vår äldsta dotter blev mobbad pga hon tog "de svaga" i försvar och aldrig tillät någon vara elak mot dem.
Många gånger grät hon och också vi föräldrar för allt hon utsattes för pga sin medkänsla för de utsatta... Men... hon var stark och beslöt sig för att byta klass...komma bort från antagonisterna.
I parallellklassen hade hon många vänner.
Sagt och gjort ...efter en del möten med rektorer, lärare m.fl så bytte hon klass och då kom minsann antagonisterna och bad om att hon skulle "vara med dem"
Önskar så att din dotter hittar riktiga sanna vänner och känner med er ikväll.

Det är inte lätt att vara förälder.
Och det är inte lätt att vara ung.
Att förklara att livet INTE ÄR rättvist hjälper henne inte......

men Agnetas råd??? (Felix matte) om det nu var råd.... är nog det bästa just nu.. DET finns VÄNNER.. även om man måste leta efetr dem..

fasen.... det är jobbigt att hantera dessa känslor... när man har "varit där"...... det blir liksom suddigt.....


björn

Min dotter har haft problem med några i klassen, kompisar ibland och ibland inte. 2 stycken har hon haft som riktiga plågoandar, en tjej bland annat som var den "häftiga" i klassen. Låtsades vara kompis ibland och heltaskig emellanåt. Min dotter tröttnade efter ett tag och satte klasskompisen på plats plus att läraren pratade med plågoanden. Det har blivit bättre men kompisar är dom väl inte direkt. En kille i klassen har retats och slagits, bland annat i magen, helt utan anledning. Vi pratade med läraren, hennes förklaring var att han har själv blivit retad. Är ju då inget försvar ansåg vi, läraren skulle prata med honom, men det blev inget bättre. Min dotter ville inte gå till skolan pga ont i huvudet och magen. Vi sa åt henne att strunta i honom för då brukar dom tröttna på att retas och tjafsa, men det är inte så lätt att göra det när man bara är 12 år. Att vara omtyckt är ju himla viktigt. Discon och partyn har hon haft några gånger här hemma, och då har det passat alla i klassen att komma. Men hon blir sällan bjuden själv. Men nu har det faktiskt blivit bättre med den här killen för dels gav hon honom en ordentlig örfil så att han blev alldeles jordgubbsröd på kinden och att läraren ringde och pratade med hans föräldrar.
Har inte direkt uppmanat henne att slå tillbaka för våld löser inga problem, men i det här fallet så hjälpte det. Det var väl inte så kul när en tjej vågade ge tillbaka. Nu har han blivit riktigt schysst mot henne.

vi människor behöver visst en "avhyvling" för att bli bättre som människor.

Och dom går i samma skola....känner förmodligen redan till varandra, vi kanske skulle sammanföra dom på ett smart sätt!

Ja, varför inte. Rebecca går på Eken.

Detta kanske slutar som en solskenshistoria!

Vi får väl hoppas på det. Det händer att dom pratar med varann på rasterna sa min dotter, Rebecca.

Fortsättning följer......

*håller tummarna*

Herregud Marie om har ju gått på dagis samtidigt säger min dotter, kan det stämma? Stina gick i gropen till hon var 5, då flyttade hon till det stora.

Och mycket riktigt dom känner redan varandra, brukar ibland umgås i samma gäng på rasterna tydligen.

Och din gubbe kör skolbussen!

Gubben har kört skolbussen, han brukar hoppa in och köra lite extra numera. Nu jobbar han på sågen istället.
Vilket menar du med det stora, är det det som ligger neranför kyrkan?
Där gick "Becca".

Då kan dom ju inte ha gått samtidigt för Rebecca är ju ett år äldre än Stina.

Några tankar...

1. Gör ETT försök till med party eller liknande för tjejerna. Kanske de förstår till slut! Fast det måste ju lilltjejen själv få välja.

2. Fritidsaktiviteter som scouter, idrott, föreningar, etc är ett bra sätt att träffa kompisar även utanför den "vanliga" kretsen i klassen eller bostadsområdet. Frimärksklubb, blå stjärnan (om man gillar djur), teater, osv. Hos tex scouterna är ledarna ofta bra på att se till att alla fungerar ihop, särskilt om man snackar lite extra med dem innan! Bra att blanda killar och tjejer också! Dessutom bra att det inte går ut på att man måste vara sötast, mest tävlingsinriktad, etc!

Kakaduan

I övrigt undrar man varför tjejer är så här mot varandra!? Och inte är det så mycket bättre när man blir äldre heller! Hoppas det går bra!

Hej Netave och alla ni andra!

Visst är livet ibland grymt och orättvist...nej...inte livet....människor är det...och tydligen känner vi igen oss själva...annars hade det väl inte kommit in såååå många svar på dotterns förluster....
Vi råkar alla ut för dem.
Vi mister alla vänner...
Tänk att (jag är nybörjare med internetkontakter) man kan finna så mycket gensvar på nätet!!! Tänk om vi ALLTID kunde bemöta varandra på detta fina sätt som framkommer i alla svaren!!!
Usch. Jag tänker på mina egna barn och de förluster de redan hunnit med trots ringa ålder (För mig är 20-21 år ringa ålder!).
Fortsätt - ni alla mina nya "vänner" med ert goda arbete = jag menar leva in i andras situation, peppra upp dem och bekräfta varandra!
Härligt - trots det sorgliga!
Riktigt varma hälsningar till er alla!