Får skriva av mig lite här!

Skulle skruva upp en ny armatur med 3x36W rör. Fick upp den o den funkade inte alls. Blev till att återställa som det var tidigare dvs trångt. Nästan färdig så åker en bricka med 8 st gurkor+ 4 st chili i golvet! Allt ligger i en taskig hög bara. Har fått ihopa det mesta men vet inte hur det kan klara sig? I ilskan över raset slängde jag min skruvdragare i golvet, blev ganska många bitar av den kan jag säga!! Antagligen bara att leta upp en ny. Men det känns skönt att få förstöra nåt just när nåt sånt inträffar. Är jag själv eller finns det nån mer m samma humör?

Mvh Mattias

Stackars dig Hoppas dina småplantor överlever.

Visst har det hänt mig ett antal gånger att jag kastat saker i ilska . Aldrig så att jag gått på porslinet, men något som råkar finnas till hands, som din skruvdragare gjorde för dig. Just i den stunden känns det så skönt att få kasta iväg något.

Av egen erfarenhet kan jag säga att det blir bättre med åren . Det är några år sedan jag kastade något senast.

Mina barn tycker det är väldigt skoj att påminna om vissa saker, t ex när jag tryckt en hel sats med kakor i soporna för att en kant blivit bränd, kastat ut en adventsstjärna genom fönstret när den inte ville hänga rakt och vissa andra episoder, som är roliga i efterhand.
Men det är historia nu

Tack Eva! Du fick mig att skratta. Adventsstjärnan var verkligen bra. Nu känns det lite bättre!

Mvh Mattias

Känn er helt normala!!
Själv har jag jobbat på humöret under lång tid och får bara ibland såna där psykbryt nuförtiden och då bara på döda ting. Slår mej på tummen för artonde gången på en minut, eller så

Var tidigare känd för mitt hetsiga humör Slog en gång av ett ben i handen mot en vägg..

men nu är det ingen som knappt tror att jag kan bli arg..
det går alltså med lite träning

Betonar dock att det är helt okej att bli arg ibland, bara det inte skadar nån, man kan behöva skrika ut ilskan eller krossa en kruka. Känns bättre sedan

Jag kan känna den där omedelbara lusten att kasta sönder något om jag t.ex. inte orkar öppna en syltburk eller om korken till soyaflaskan sitter benhårt, men jag besinnar mig alltid i sista stund. Har ändå nånstans sinnesnärvaro att låta bli - för det skulle kännas ännu mer irriterande att städa upp efter mig själv efter ett sånt utbrott...

Har du rätt i, att torka sylt eller ketchup är inte det roligaste, särskilt om det beror på ett utbrott

Men passa på nån gång utomhus, hugg ved, hacka nåt, spräng sten med slägga eller så

Min förra trådlösa telefon fungerar inte längre....

Jodå, utomhus behärskar jag mig inte alltid. En och annan trilskande vedklabb har nog flygit ut i skogen ibland...

Så ska det låta!

En gång när mina söner var små, 4 o 6 år kanske, bad jag dem att de skulle städa i sitt rum. Såklart ville de inte höra på det örat, så jag tjatade och tjatade, men de bara ignorerade mig. Då blev jag så arg att jag grabbade tag i en av deras barnstolar, höjde den över huvudet och dängde den i golvet så den gick sönder...blev bara kaffeved. Men då var det två små pojkar som satte igång att städa (efter att först ha stirrat på sin moder och undrat om hon tappat förståndet)

Än idag kan de komma ihåg detta och, faktiskt, skratta åt det (de är nu 18 o 20 år). Ja, ja, liite lugnare är jag nog nu....

alla kan nog känna så ibland.
men nuförtiden brukar jag lägga mig på träningsbänken o lyfta vikter
eller gå ut o hugga ved ,bara för att få vara själv en stund o avreagera mig.

Men ibland måste man ju få utlopp för sina känslor annars blir de bara värre.

Min sambo tröttnade till slut vid kvällsmaten på barnens tjafs och tog en ketchupflaska och skulle ställa ned den med en smäll i bordet för att få tyst på de små liven! Effekten blev dock inte vad han räknat med... i stället för en duns i bordet så sprack hela flaskan och det sprutade ketchup över hela köket!
Barnen höll på att skratta på sig av pappas min! Kan än i dag hitta fläckar på väggarna efter ketchup... "det är efter pappa när han kastade ketchup" skrattar ungarna varje gång...

Så kan det gå!

Annlouice

Jag kastar inte saker, man känner sig som en riktig looser när man måste plocka upp de sorgliga resterna och sedan lägga ut pengar på nya prylar som skall ersätta de som man haft sönder i ilskan.

Jag svär däremot, som en borstbindare, men enbart då jag slagit mig eller om jag blir riktigt rosenrasande.

Eftersom barnen är små så vill jag inte förstöra deras små rosenöron genom att använda vanliga kraftuttryck, utan jag kände mig istället jättesmart när jag väste Hälsingland istället för helvete. Gävle istället för jävlar och var det något riktigt på tok så drog jag mullrande i med hela landskap från norr till söder. ända till den dag den äldsta undrade var en stad låg, jag svarade att den låg i Hälsingland och hon undrade varför jag var arg och svor...

Tonfallet vid stads och landskapssvordomarna hade avslöjat allt jag fick förklara sammanhanget och att hälsingland, gävle och västra skåne inte var några svordomar...

Jojo... nog har man humör alltid...! Förr om åren kunde jag bli topp tunnor rasande för nästan ingenting. Men nu när jag blivit vuxen har även humöret blivit vuxet. Även om jag kan få raseriutbrott då och då. Jag brukar dock inte ha sönder saker. Jag brukar snöra på mig löpardojjorna och springa tills jag stupar. Det är bättre att använda humöret på det sättet. Eller så går jag ut i trädgården och gör något jobbigt.

Ciczi

Betyder det att du har stora muskler nu då, eller blir du bara arg ibland?