Det växer en gammal paradisbuske hos mig. Den är flera meter hög och mycket risig.
Hittills har jag successivt under de senaste tre åren gallrat bort torra grenar och en och annan stam. Busken har också fått extra gödsling.
Ingenting tycks riktigt hjälpa. (I motsats till andra gamla kulturbuskar som jag har fått fart på igen).
Nu undrar jag vad ni rekommenderar. Klippa ner allt och se vad som händer?
Efter att ha läst i synnerhet Birgers alla kloka beskärningstankar och -filosofier är jag tveksam. Birger - vad tycker du?
Trots risigheten är jag inte helt beredd på att göra mig av med busken. Den har en själ...
Ett annat alternativ är förstås att låta den vara en risig stomme för olika klematis...
Mulle