om man har en svag sluttning där jorden har en tendens att rasa ned med regnet tex. finns det någon buske eller träd med ett stort rotsystem som kan binda jorden såpass att den inte rasar ned?

Hej och välkommen hit!
Om du berättar vilken zon du bor, vilket väderstreck, om det är sol eller skugga, vilken jordmån du har o.s.v. är det lättare att komma med förslag.
Det finns flera buskar som kan vara lämpliga.
Mvh
Fenja

tack tack

tyvärr är det inte jag som har sluttningen utan en bekant som frågade mig, så jag vet tyvärr inte vilken sorts jord han har, men zonen är 3 och den ligger strax nedanför en skog... jag har tyvärr inte mer information än så. men det finns alltså växter som "binder" jorden bättre än andra? eller beror det på att dom har ett större rotsystem?

Åtminstone har vissa träd ytliga rotsystem, t.ex. gran, medan andra, t.ex. ek, har rotsystem som går mera neråt i marken.

Trevlig fråga!
Jojomen, det finns växter och träd som är bra på att binda jorden. Det som krävs förutom rötter som binder är nedfallande humus, dvs löv, och skugga från träd, buskar, markväxter.

Att få ett träd att orka etablera sig i en snustorr sandbacke är svårt. Man får ofta samplantera med buskar och marktäckande växter för att avdunstningen inte ska bli för stor och för att ett humuslager ska byggas upp.

Om det inte är en ren sand/moränbacke som är snustorr rakt igenom kan ask fungera bra. Rönn kan man hämta från ställen där man tycker de är "sly" och som ändå ska tas ned - eller köpa rönn. De skuggar jorden, tillför lite humus och klarar torka en tid. För torrare jordar sälg, vide, asp, poppel.

Andra torktåliga halvträd och buskar som klarar torka är gullregn, hägg, slån, spireor och en hel del av de lägre sorter som säljs i handeln.

Föreställningen är ofta att ett träd klarar sig bättre ensam, utan konkurrens, än flera tillsammans. Men bland det svåraste är att få ett träd att trivas som solitär, ett enskilt träd. Lättare är att få en grupp träd eller träd samplanterade med halvträd och buskar att ta sig väl.

En slänt eller backe som eroderar ska man inte räfsa löv eller grenar ifrån. Låt allt organiskt material ligga, och tillför mer om det är möjligt. Gillar man inte utseendet av en lövbacke under några år så kan man så gröngödslingsväxter ovanpå i ett tunnt lager av jord eller sand.

Perenner som gillar torra sandbackar är lupiner. De har också en enastående förmåga att binda ytliga jordlager. Passar väl ihop med en trädplantering.

Som Cilla skriver är många av våra naturliga "brynväxter" utmärkta att plantera vid ett sånt här tillfälle. Här kan det hjälpa att titta på hur det ser ut i naturen när det bildas eller skapas en helt tom yta. Vilka arter av lignoser kommer dit först efter gräs och örter? Jo, pionjärarterna! Hagtorn (Crateagus monogyna), slån (Prunus spinosa), nyponros (Rosa canina), Fläder (Sambucus nigra) och diverse salixarter.

Dessa arter har dock svårt att etablera sig om det inte finns tillräckligt med organiskt material i jorden. Naturligt bildas humuslager efter många år med gräs och örter. Men sen finns det vissa pionjärarter som klarar tuffa förhållanden och gör det just för att de har så utbrett och bindnande rotsystem:
Det finns två som är "naturliga" i vårt land och som jag skulle rekommendera: Getapel (Rhamnus catartica) samt Brakved (Frangula alnus). Andra växter som passar utmärkt för tuffa miljöer men som inte direkt är naturliga i vårt land är Silverbuske (Eleagnus commutata), Havtorn (Hippophae rhamnoides). En outsider är annars pimpinellrosen (Rosa pimpinellifolia) som klarar magra och torra förhållanden.

Stephanandra incisa 'Crispa', stefanandra, zon I-III (IV), 0,5-1 m, är väl också ett alternativ om man vill ha något som inte blir så högt. Så här ser den ut.
Mvh
Fenja

tack så mycket för alla svar.

Det här inlägget sparar jag. Bra samling och helt rätt att välja pionjärarter!