Jag funderar på om man kan göra en häck av enbuskar. Det nämns inte som alternativ i min trädgårdsbok, så jag undrar om det finns nån anledning till att man inte skulle vilja ha en som häck. Är det någon här som har några erfarenheter?

(Jag ber om ursäkt om det är en gammal fråga, men det är lite svårt att söka på "en" och "enhäck" eller "enbuske" gav mest träffar på syrenhäck och syrenbuske...)

KUL! Jag brukar ofta föreslå det som alternativ till tuja m fl.

Detta blir vackert och ger en mycket speciell karaktär. Enar är härdiga och torktåliga och man kan plantera tätt från början - de breder inte ut sig mycket. Helt underhållsfri häck om man inte gör en knivbeskärning i juni för att garantera sig om täthet - men det brukar inte behövas.

Det gäller att välja rätt sorts en så att den t ex inte blir lägre än man tänkt sig - kolla www.eplanta.com.

Enda nackdelen är att päronträd och enar växlar en rostsvamp mellan varandra. Har man päron bör man fundera innan man planterar en elelr sävenbom.

Här bilder på en enhäck som jag spanade in i Ystad på ett koloniområde

Hej,
får jag återuppliva den här gamla tråden? Jag tycker att enhäcken ser väldigt vacker ut och funderar på att plantera en sådan mot vägen. Det enda jag funderar på är höjden. Vemboö, som verkar vara den sort som gäller, blir enligt eplanta 3-5 meter hög (efter 20 år). Jag skulle hellre se en häck som blir max 2--2,5 meter. Finns det kortare, pelarväxande enar? Eller kan man genom att plantera dem tätt hålla tillbaka höjden? För det blir väl inte så lyckat att börja klippa i pelarväxande en?

Jag gör ett nytt försök

På Zeta finns flera pelarväxande, smala enar (inte e-plantor, då). Men var hittar jag uppgifter om hur höga de blir? Det finns en som heter Select ("smal pelarform") och en som heter Sieben Steinhäuser ("kompakt pelarform"), tilll exempel, men blir de lika höga som Vemboö?

Den tänkta häcken kommer att till stor del hamna under en stor, törstig björk, vilket förstås är ett problem. Jag tänker att enbuskar borde klara det bättre än t.ex. liguster eller avenbok? I naturen växer de ju i torra, näringsfattiga slänter?

Eller tror ni att det kan funka med t.ex. liguster eller avenbok, trots björken?

Synpunkter mottages tacksamt!

Jag tror att det är dåligt med erfarenhet av enehäckar, de är inte vanligt förkommande. Visst borde det funka, enar kan dessutom beskäras måttigt.

Höjderna på enarna du nämnde slog jag upp (juniperus och så sortnamnet) och fick upp mängder av information, men inte storleksangivelser i svenska förhållanden. Om du handlar hos Zetas kan de på träd och buskavdelningen säkert svara dig. Meddela gärna vad de säger!

Det tar ju ca 20 år för en vanlig en att nå sin maxhöjd i hyfsat optimala lägen. Dessutom går det att beskära en, men man toppkapar inte rakt av utan skär med en mycket vass kniv i årsskotten ungefär som en putsning. Gör man det i hela toppartiet blir det tätare och jag skulle tro också mer långsamväxande där eftersom det satsar på att förgrena sig. Att putsa enar är något man gör i länder där en är mer eller mindre exotisk prydnadsväxt, så att de inte ska falla ut. De har speciella knivar (krökta) och putsar så att barren skvätter. Enarna blir så kompakta att man inte ens vill köra in ett finger i dem.

Jag skulle tro att man kan skära i enar mer än så, om man gör det regelbundet och inte i äldre ved utan i ung.

Enhäckar är inte vanliga nej, men det borde de vara. Tujahäckar var också ovanliga för en tid sedan... och enarna tål torka mycket bra.

Hej Ruda och Cilla, och jättetack för svar! Det låter ju ganska hoppfullt; jag ska nog ringa Zeta och prata med dem. Att det går att skära är ju ett plus; kanske kan man hålla ner höjden en smula. Jag hittade också en enbuske Norrback, som enligt uppgift skulle bli 3 m. Men det bästa är nog att prata med Zetas. Däremot blir det väl rätt dyrt, inser jag; runt tre gånger dyrare än en häck av avenbok, om jag räknar rätt. Å andra sidan skulle avenbok knappast klara den törstiga björken.

Kolla först vilken en du vill ha. Ring sedan runt och fråga vad de olika trädgårdshandlarna kan erbjuda för pris!

Zetas kan kanske vara intresserade av att få till stånd ett referensexemplar. Ulriksdals trädgårdar kanske är intresserade också, och vem vet vilka fler.

Synd att de ska skilja sig så mycket från avenbokarna, men å andra sidan kanske man ska jämföra med städsegrönt som idegran, tuja m fl. Så kanske skillnaden blir än större. ;-( Billigast är ju gran, dyr är idegranen, medan man numera kan finna tuja och avenbok ganska billigt. Å andra sidan måste du räkna in autobevattning/droppslangsanvändning under många år med de mer fuktkrävande häckväxterna, medan du kan släppa och glömma enarna efter etableringen.

Får du igång din enehäck kommer trädgårdstidningarna dit, var så säker. Sedan blir det eneproduktion hos odlarna så det skvätter barr. Och då blir enhäckarna billiga... och du får äran!

(Det finns enhäckar i landet, men åtminstone jag känner inte till någon i Stockholmsområdet. Hade jag själv ett lämpligt område på tomten skulle jag sätta en direkt. Häftigare ljusspel än i en enehäck finns inte, och tätare häck på liten smal yta lär inte finnas heller.)

Tack Cilla! Jag blir glad av att du är så entusiastisk! Det var dina bilder, förstås, som fick mig att tänka på en enhäck. Det är kloka synpunkter du kommer med; jag ska börja med att ringa till Zetas efter påsk. Det enda jag är lite orolig för är att den ska bli så hög att den upplevs som en palissad från gatan. I området har man generellt ganska låga häckar, så en häck som helt hindrar insyn skulle inte bli riktigt lyckad (även om den blir mysig inifrån). Men om man kan hålla nere höjden kanske man kan slippa det intrycket. Jag såg en enbuske hos Ulriksdal, Sentinel, som bara skulle bli 1,5-2 meter som fullvuxen, men den tål bara zon 3, och jag har 3/4. Häcken känns inte som rätt område för zonknäckning. Men jag ska göra en grundlig produktundersökning så får vi se vad jag hittar.

Håller med om zonknäckning - häck är inte bästa valet för detta. För dyrt och för stora konsekvenser om det inte lyckas. Minst zon 4 bör din häck tåla om du bor i 3/4.

Om höjden: Du kanske kan satsa på mindre plantor, och låta området så sakteliga vänja sig vid en häck som blir aningen högre år från år? ;-) Det är en fantastisk miljö innanför en enehäck, känsla av att man är komplett avskild trots att den inte tar mycket plats på bredden.

Meddela gärna här vad du utrönar under din sortforskning, jag är idel öra!

Jag ska hålla dig uppdaterad!

Tack förresten för din fantastiska trädvårdsskola! Jag har ett vildvuxet gammalt äppelträd i nya trädgården som jag i sommar tänkte börja försöka ta hand om. Jag bävar lite inför utmaningen och är glad att ha dina råd som ledning.

[attachment=60012:_ppeltr_det.jpg]

Oroa dig inte för det där trädet, du har massor av gott att välja bland!

Tidigare har det varit beskuret så att man satsat mycket horisontellt, dvs de grövre grenarna som valts växer lite onaturligt närapå helt horisontellt. det ger en mycket hård belastning på infästningen av dessa grenar, vid stammen. Som att bära en matkasse med å¨t sidan rakt utsträckt arm.

När nu trädet fått välja lite själv under några år, har det blivit bättre tyngdpunkter, och det kan du bara följa. Behåll grenar som kan återställa en kronsilhuett som är ovalformad, dvs som är högst i centrum av trädet, rakt från stammen eller nära. Där kan hon bära tyngd väl. Prioritera att behålla grenar som inte växer längst ut i kronan så att tyngderna inte kommer i utkanterna.

En äldre dam som denna korrigerar man inte och opererar man inte i med storsågen heller. Små urval i JAS under några års beskärning är vad hon kan acceptera och må bra av. Knips knips.

Bra tips, tusen tack!!! Det var ungefär så jag tänkte; glesa ur försiktigt under JAS. Det jag bekymrar mig mest för är om jag över huvud taget kommer att se grenarna när det är löv överallt... Jag ser framför mig hur jag står mitt i en djungel och klipper lite på måfå. Men jag ska försöka undvika det, och tar lite bilder nu för att minnas hur kronan såg ut. Den där kantarellformen är inte helt lyckad, förstås -- och det gäller att vara försiktig med var man hänger upp gungan åt barnen... Stammen är för övrigt sprucken och börjar så sakteliga murkna lite inuti, så vi får se hur länge vi får behålla vår kära gamla dam. Jag kanske ska börja fundera på ersättningsträd -- det är bara det att jag helst vill ha trädet på just samma plats, och dessutom stort och yvigt! Och än så länge är hon pigg och kry och frodig, tack och lov.

Jag tycker numera tvärtom - det är lättare att se vad man gör under JAS! Det är då man verkligen känner tyngdpunkterna och hur trädet rör sig när det är som tyngst - med blad och frukt.

Dessutom skadar man trädet mindre. På vårvintern är knoppar, sporrar och ringsporrar stela och spritter iväg så snart man rör vid dem.

Om krongrenarna håller på att fläka sig från varandra och det är sprickor mellan dem och stammen kan du stabilisera med linor. Högt upp i kronan, med brett bälte i lång loop som fästs vid snöre till nästa grens bredbandade loop. Lägg lite slackt så att det bara tar emot när vinden ruskar, barnen gungar eller snön vilar tung i kronan. Annars bör träd röra sig, också med skador, så att de bildar celler för att stärka sig.

Det är inte grenarna som börjar fläka; de verkar fortfarande starka och fina. Men själva huvudstammen börjar murkna inifrån, sakta men säkert. Dessutom var den gamla beskärningen inte bara hårdhänt utan också oskicklig: grenar skaver och har någonstans vuxit ihop, och i toppen, där man väl har hyvlat vattenskott, har det vuxit till enorma knölar. Det här börjar bli lite OT men jag har samlat några bilder här: http://tulipanaros.wordpress.com/2011/04/27/appeltankar/

Däremot inser jag av bilder som dessa vilken enorm läkkraft trädet i sig verkar ha. De flesta konstiga formationer är så vitt jag förstår konsekvensen av att trädet har försökt läka de skador man har åsamkat det -- och då kan man tänka på hur mycket värre det hade varit med ett mindre självläkande träd. (Jag har ingen aning om vilken sort det är; eftersom trädgården är ny har jag inte sett någon mogen frukt .)

Men din trädvårdsskola är som sagt fantastisk. Och fantastiskt generös! En stor hjälp för oss som står inför utmaningar som denna.

Ang pris så kan det vara värt att kolla upp vad plantor hade kostat i tex Tyskland. Jag var för några år sen på jakt efter stora idegransplantor (150 cm) och de var tokigt dyra i Sverige. Jag beställde istället från Tyskland till en bråkdel av priset, 6 plantor med lyxfrakt (snabb för att de inte skulle fara illa) slutade totalt på en tredjedel av vad det hade kostat i Sverige!
Ett ev problem är ju förstås härdighet, om de "växt upp" och vant sig vid tex Sydtyskt klimat. Men å andra sidan kommer väl en hel del plantor i våra plantskolor ändå från Tyskland...

Hej igen! En uppdatering: Sieben Steinhäuser är en miniatyr-en; Zetas gissade på 80 hög och 30 bred i fullvuxet skick (men konstaterade också att man inte riktigt vet ännu, eftersom den växer långsamt; sannolikt blir den lite högre). Select är svår att få tag på men blir troligen också omkring 3 m. De menade att det är svårt att hitta en som storleksmässigt är mellan miniatyr- och normalformat. Däremot växer de förstås långsamt, så problemet med en förvuxen häck ligger väl ett par decennier i framtiden... Om man ska sätta en enhäck rekommenderar de Vemboö, eller Oskeladden (båda 3--5 m.).

Dock tipsade de också om lärkhäck som ett roligt alternativ. Jag hade inte tänkt på det men har googlat och letat exempel nu: det ser fint och roligt ut. Jag ska nog göra en utflykt till Enköping för att se lärkhäcken där (eller till Zetas, där de också har en, lite yngre), och jag har förstått att det finns odlaiter som har lärkhäckar också. De är väl mindre torktåliga än enbusken, i och för sig, men jag gillar det tufsiga utseendet.

Ja, summan är väl att jag fortfarande är lockad av en enhäck, men storleken är ett problem -- det är ju också ett problem att man i princip inte kan påverka storleken, mer än marginellt.