Jag tror inte att det är min månad den här månaden...

Först så magrar katt nr 1 jättemycket så att vi får åka till vetrinären med honom. 2000:- tar dem för att säga att han är i prima skick...

Sedan så skär sig katt nr 2 på något, så hon blöder både från benet och från tassen... Hon springer och gömmer sig så att jag inte får se henne, och när jag sedan kommer nära henne haltar hon med båda bakbenen.

Till råga på det så fick vi en objuden gäst, en okastrerad hankatt som gick in i vårat hus och markerade överallt...

Katt nr 2 blir jätterädd för den nya hanen, och springer iväg i 5 dagar och lämnar sin matte jätteorolig hemma...

Katt nr 3 genomgår röntgen och ultraljud, visar att hon har hjärtfel och måste äta medecin resten av livet.
Hon klättrade upp på taket, och kan inte komma ner, så matte som är otroligt höjdrädd fick klättra upp och hämta ner henne.

Den objudna gästern gör katt nr 3 gravid, och eftersom hon har hjärtfel så måste vi göra abort, tyvärr så har inte djursjukhuset några tider att ta emot oss på... ( Hon skulle steriliseras 2 veckor efter hon blev gravid, men vi avbeställde den tiden eftersom vi inte då visste att hon inte kunde föda)

Och nu idag så klättrar katt nr 3 igen upp, fast denna gången i ett träd, så att husse fick ta ledig från sitt jobb och åka hem och ta ner henne...

Är det alltid så här att ha utekatt... eller finns det lyckliga stunder också???
*ler och pustar*





Givetvis ska Pi, katt nr 1, visa hur duktig han är på att klättra i stegar undertiden som vi håller på att få ner Julia, katt nr 3...

Vad kämpigt för dig och katterna:
Sänder dig massor av tröstekramar

Åh förlåt men det ser ju för härligt ut med katten med på stegen .

När det väl "börjas" så kan man få allt på en gång av någon anledning som jag inte känner till . Det ordnar sig nog ska du se. På slutet.