Vad en skogspromenad kan ge...
I morse var jag på promenad med mina två hundar. Då jag går längsmed den gamla järnvägsbanken överväldigas jag plötsligt av en bekant doft.
Tibast, det luktar ljuvligt starkt av tibast.... Ser åt sidan och där i sluttningen växer flertalet både små och stora daphne mezereum. Jag fylls förstås av ett oemotståndligt ha-begär!
Gick raskt hemåt och planerade tillslaget med spade. Vän av ordning säger förstås att det är förbjudet att gräva upp växter...men dessa måste ha hamnat där genom mänskligt komposterande av trädgårdsavfall...så då tycker jag det är ok att ta tillbaka lite.
Det var förstås inte just denna tibast jag mest trängtar efter, men det kändes som någon slags mening att jag gick just förbi dessa plantor idag. En liten buske ville komma med mig hem.
Frökenspiskummin