Några kommentarer om lönn och kastanj, som jag båda har på gården.
Lönnarna älskar jag! När de blommar går hela träden i gulgrönt - blommorna slår ut före bladen, är cm-stora och växer i mängder av klasar över hela trädet. De luktar gott av "honung" och översvämmas av vårens första humlor och bin, med flera insekter.

Det surrar läckert när lönnen blommar!
Lönnblomningen avnjutes med ögon, öron och näsa.
Sedan är höstfärgerna är ljuvliga! Gult och brandgult. Har det dessutom varit någon kall frostnatt så glöder de eldrött.
Träden blir stora, "knotiga" och vackra. Är dessutom mycket lätta att beskära och "hamla" om man vill det istället.
Ett livskraftigt träd!
Det var några av alla de pluspoäng jag ger lönnen.
På minus ligger livskraften (igen, också) och föryngringsförmågan.
Såhär ser det ut hemma hos mig just nu. Och
såhär.
Om jag säger att jag har minst en
million små fröplantor som tittar upp överallt där det är möjligt, så tror jag inte att jag överdriver!
Med en gräsklippare eliminerar man några hundra tusen utan större ansträngning

, så har man gräsmatta omkring så gör det inget.
Men jag kan utan problem gissa hur gården skulle se ut efter några år om den blev öde... En slyskog av lönn (och sälg och björk och lite annat som gärna slår rot)
Min hundratjugoåriga vackra kastanj utanför verandan, den älskar jag!
Stor, ståtlig, maffig, med en
uuuuunderbaaar blomning, när de stora blomställningarna står rakt upp som tända ljuskalendabrar.
Ett mycket vackert träd - som också det har sina avigsidor...
Den största avigsidan är
det här.
Fotat nu på morgonen.
Knopparna är stora och maffiga de med,
och fulla med "klister" !
Skyddshöljet runt knopparna är
mycket klibbigt! När blad och blommmor slår ut, ramlar höljena ner på marken, i tusental och mera.
Inte trevligt att gå i närheten, för de centimeterstora bruna kladdiga "bitarna" finns överallt och klistrar sig fast under fötterna och är så gott som hopplösa att få bort. Men allt fortsätter fastna i dem.
Med tiden "nöts" de bort - från sulorna. Och efter kanske nån månad drygt, så har väder och vind även gjort området runt trädet drägligt.
På hösten tappar de alla sina kastanjer. Och att kratta kastanjer - de taggiga höljena och mahognyglänsande vackra kastanjerna - det är inte roligt...
Jaha, det var lite "personliga erfarenheter" av två underbara träd, som jag ändå älskar!