I går var det ömsom vin och ömsom vatten i köksträdgården. Jag chansade förra helgen och satte potatis, inklusive sex plantor som jag drivit i jord och som hade en decimeter blast. Jag hade täckt med ett lager fiberduk, men det räckte inte för att de skulle klara natten utan bladen slokade betänkligt. Så gick det med den chansningen. (Men kanske kan de komma igen och skicka ny blast, för rötterna lär väl ändå ha klarat sig?)
Betydligt gladare blev jag när jag inspekterade sparrislandet i går eftermiddag och hittade detta:
Sparrisen som jag planterade förra året kommer igen. Nu är det verkligen vår!
