Favoritblommor har jag i parti och minut. Att välja ut en enda är omöjligt.
Men ibland, i stunden, kan jag vara extra förälskad i någon speciell som jag har framför öga och näsa, eller bara "len mot min kind (utan att plocka).
Just nu är det
luktviol.
I stora utbredda lila mattor är de så älskliga så ... "jag tror jag döööör".
Att sedan gå i andra tankar över gårdsplanen eller i trädgården, och helt plötsligt övermannas av en doft som fyller luften fullständigt - ja, då upptäcker jag överrumplat, att jag befinner mig i paradiset
.
När mina hundraåriga luktpioner blommar ... de ljust rosa, och de vita med röda stänk i, som fluffiga mjuka moln, med en doft som inte är av denna världen ... Ja, visst är jag paradisiskt förälskad på nytt, då med
.
Eller rosorna ... den sköna väldoftande Golden Celebration, eller den snart kommande Single Sherry med sina scharlakansröda enkla blommor med silverundersida och en doft som fyller trädgården ...
Kombinationen av skönhet och väldoft älskar jag.
Sinnesupplevelsen ihop med blomman.
Men visst, allt behöver inte dofta för att vara skönt, eller - som gullvivan -dofta först i nära kontakt med näsan.
Så mycket älsklig färg och form och "känsla" som det finns i blommor, de flesta med sin alldeles egna särart och charm.
Ska jag fortsätta skriva blir det en roman
*hejdar mig i mina drömmar*
