Vore intressant hur medlemmarna odlar, och se hur trädgårdsodlingen i Sverige bedrivs och med vilka metoder!

Kommentera gärna hur Ni röstar!

Här är det "blandad konfekt" - "pås-mu" och blåkorn i skön förening...

*nickar*
Mvh
Fenja

Med hur stor tillgång på koskit som helst finns ingen anledning till nåt annat än ekologiskt...det hade det nog blivit ändå för då hade jag skaffat koskit...har aldrig använt konstgödsel i trädgården trots att vi haft stooora säckar stående 5 meter bort...
Har en flaska roundup som jag aldrig använt...och kommer nog inte göra heller...
Biodynamiskt är för mig omöjligt eftersom det inte är jag som bestämmer när jag har tid att så eller skörda....tänk om då månen ville ha ett ord med i laget också...
Fast hade jag tid så är tanken spännande...

alldeles väldigt konventionellt .....

Tja, lite svårt det där. Kogödsel använder jag mest, särskilt till köksträdgården dvs allt som man äter.

Gräsmattan kanske man inte odlar direkt (gammal gräsvall), men den får sig en omgång blåkorn eller NPK .

Blandad kompott alltså om man räknar in gräsmattan.

Konventionellt dynamiskt odlat i varje fall, med många jordtyper.

jag köper kossor i påse
funkar jättebra i mina rabatter och urnor

Jag odlar med omsorg om livet i jorden. Alla små bakterier, myller och maskar ska trivas så de sköter om jorden för mina växter. Jag månar också om ogräsen, så länge de inte tar över då blir de täckmaterial så livet i jordn har nåt att äta.

Hönslort, kolort!

Jag odlar med omsorg om LIVET - ja precis så är det.


Om någonting är "heligt" för mig, så är det LIVETs mystiska kraft.

I Livets Mystiska Kraft ingår även förmågan att få ANDRA att NJUTA när någon eller något TRIVS.
Djur, människor eller växter - bra mår man av att vara OMGIVEN av varleser som mår bra. Annars blir det obalans, även inom en själv.


"Ekologiskt" röstade jag, för det var det närmaste. Men jag odlar inte strikt ekologiskt, även om jag har en ekologisk grundsyn och -tanke.

Jag vill hellre säga att jag odlar "naturligt" än ekologiskt. Det finns inte en strikt gräns mellan min trädgård, och den omgivande naturen och kulturen.

Ibland tänker jag att jag inte riktigt "platsar" på ett trädgårdsforum heller (utom i småprat förstås ) för ibland är jag ganska långt bort från "traditionellt trädgårdsförfarande".

Men det är klart jag gör . För vad som är definition på "trädgård" är ju:
"där vi odlar något och TRIVS"
Är det inte?

Inget blåkorn här inte!

Glömde "ogräsen".

Vad härligt att se en till som uppskattar ogräsen!

Och som månar om dem!

Vet ni om att bland våra utrotningshotade växter finns många s.k. "ogräs", som inte klarar det moderna jordbruket?

"Bra", tänker säkert många, men själv föredrar jag mångfald framför enfald

Ett exempel är den söta lilla nattskattan, som jag själv tyvärr inte lyckades hålla kvar i min trädgård . Den fanns alltid i åkrarna när vi plockade potatis när jag var liten.

Blåklint och kornvallmo är älskade exempel, som överlevt tack vare sin förmåga att förtjusa stora grupper människor.

Jordrök är ett annat exmpel som jag "odlar", för den är så vacker tycker jag. Om den är "hotad" på något vis, det vet jag inte.

Flera arter veronika är "ogräs", fast så vackra så en del blivit upphöjda i status och får legalt uppehålla sig i fler trädgårdar än min .

Många ogräs är utsökta vårprimörer, färdiga för skörd låååångt innan trädgårdens aristokrater ens fått rötterna i backen.

Och många ogräs är utsökta och mycket näringsrika "grönsaker" (eller teer) under hela säsongen.

Maskrosor ... underbart vackra gula solar.

Visst, de kan helt ta över. Här på Mälaröarna lyser många hästhagar knallgula i maj. Som en tydlig markör att marken har blivit för hårt betad... då tar maskrosorna över istället.

Ja, ogräsen har också en plats i mitt hjärta. Även kvickroten, som är långt mer snabb i vändningarna än vad jag är.

Men hästarna (kaniner och även mina tammöss) ääälskar kvickrot, och finns det något som luktar så gott, som kvickrot när det betas...

Kvickrotens rötter gjorde man mjöl av en gång i tiden. Men jösses vilket jobb! De finns i mängder och är lätta att ta upp, men svåra att rengöra.
Ibland tuggar jag på några söta rötter medan jag rensar. Och så klipper jag runt rabatter, för det tål de inte i längden.


"Tam och tuktad" är inget för mig. "Vild och glad" är min melodi.
(Det krävs jobb för sånt med)

Bland grönsaker o rabatter o krukor finns ingen konstgjort, bara skit o piss o kompost, på maskrosor använder jag salt. Gräsmattan har någon ibland sprungit över med en stroller, med roundup har jag utrotat ett envist hallonsnår som jag i flera år försökt få bort manuellt o nu ska (hoppas jag) en snår med björnbär som ingen nånsin sett ett bär på gå samma väg.