I en by i norrbotten bodde min farfar, som barn, 10 meter från järnvägen. Hans mamma planterade några riddarsporrar i deras pytteträdgård och det är så häftigt att se idag hur de har spridigt sig. För att ta sig till det här stället får man gå efter en nedlagd bana, ta sig fram genom sly och högt gräs...plötsligt så är det bara hur mycket riddarsporrar som helst framför en . Jag tror att det är nog 20 meter x 10 meter bara blomster. Visst är det häftigt. Hon planterade dem för drygt 100 år sedan!!
Vi har varit och tagit plantor, men de blir aldrig lika fina som där i skogen..de är magiska...
