Jag är rädd för att vår Pat Austin lämnar in, ställer skorna, blåser ut ljuset, kastar in handduken, tackar för kaffet.........äh, ni fattar galoppen, va?

Inköpt i höstas, ca 30 cm hög, blommande.......sedan kom vintern och matte och husse hade inte läst på ordentligt och Pat frös. Rejält.
Våren kom och solen gjorde sitt bästa för att blåsa liv i den lilla. Hon tvekade - det gör som bekant ont när knoppar brista - men hon tog mod till sig och ett djupt andetag. Några blad såg dagens ljus. Hon såg ut att frodas i ny jord och näring.......för att sedan tappa gnistan. Bladen förtvinar.......

Jag kan inte rosor och skulle vara evigt tacksam om någon kunde hjälpa oss. Ikväll fick hon komma upp i kruka och ny jord och ställas på ett soligare ställe.....

Är hoppet ute?

Inte då! Inget hopp ute .

Pat Austin är en överlevare, till hösten kommer du att vara förvånad. Tipsar jag. Har jag fel blir JAG förvånad, det har jag blivit förr .

Jag är inte heller någon rosexpert, men jag skulle nog inte ha grävt upp den, utan låtit den hämta andan på plats.
Vet inte vad som är bäst.

Jag bor i zon 3 och har haft Pat i fyra år tror jag, eller är det fem? Den fryser ner mer eller mindre, olika för olika år, men har alltid kommit på nytt med blomvillig kraft.

TACK amaira för att du lyckats lugna mig......lite .
Då sätter jag mig och håller tummarna!

Som den ser ut nu så behöver den sol /lä från vindar och värme
Kan du erbjuda det kommer den att ta sig fint
Austinrosor behöver mkt pjosk ..
men växer sig stora även vid hård nerfrysning

Ja det trodde jag med.
Jag kan inte ha rosor som kräver "pjoskande", de dör då. Hos mig överlever de som kan .

Två Pat Austin och en Golden Celebration har överlevt och blommat överdådigt, helt utan pjosk i flera år. Förra hösten köpte jag en Graham Thomas också, nu får vi se hur tålig Graham är . Än lever han...

Jag pjoskar gärna lite om det kan hjälpa. Nu är hon inbäddad i fiberduk och står i solen, i lä.
Tack för hjälpen!