Jag tror mer och mer att man kan faktiskt bli 6 år igen eller vilken ålder man själv önskar

Det lustiga är att äldre jag blir så mer släpper jag av mina hämningar som jag burit på under 60 års tid; inte så klart under alla år.

På detta vis har mitt liv blivit mycket roligare och jag kan skratta mycket mycket mer och hjärtligare än förrut

Jag började skolan då jag var 6 år och spännande var det men också väldans skrämmande.

Stelast var i sinnet mellan 20-44, efter dett började min förändring till det bättre och kommer att pågår så länge jag lever.

Vågar ni andra ta fram barnasinnet?

japp...det har jag
tror att alla mer eller mindre har sitt barnasinne kvar
det gäller bara att ta fram det lite oftare

Jag var oerhört blyg som barn!
Ganska blyg som tonåring.
Blyg i 20-25-årsåldern.
Nu är jag (alldeles snart) 55 och bryr mej inte längre om att va´blyg!!

Jag tror att vi människor är lyckligare när vi vågar släppa fram vårt inre barn oftare

Så sant!

Jag är faktiskt både blyg och barnslig .

Har kiss- och bajshumor bland annat. Kan inte hjälpa det........
En gång träffade jag min like i en gammal, skröplig och underbar dam på ett äldreboende. Har inte skrattat som jag gjorde med henne många gånger innan i mitt liv, och inte en enda efteråt. Så, visst kan man vara som 6, även om man är över nittio!

Är man vuxen och blir kallad barnslig, då ser jag det som något positivt.
Många tonåringar däremot, som vill vara vuxna, kan dock bli oerhört illa upprörda om de blir kallade det.
Ett tecken på att de inte är vuxna enligt min mening.

(Har dock aldrig kallat någon tonåring för barnslig, för det är onödigt
att såra i en sådan känslig fas i livet)

Tror man är lyckligare om man har barnasinnet kvar!

Tyvärr blir vi mycket lika små barn när vi kommer i vår sena ålderdom.
Men den tiden den sorgen

Biggan

Men då blir livet lättare

Vad förknippar ni med vuxet då?

Ansvar är ju givet, men sedan då?

Villa, volvo, vovve faller ju liksom bort.

Bitterhet, avundsjuka,lögner,förvridna ansikten av hat,skitprat,ont om pengar,oempati,att alltid få rätt,inte kunna förlåta,plastikoperationer,krig,intriger,makt,fulsex,förintandet av Moder Jorden.

Visst finns det även härliga saker med att vara vuxen:att kunna välja själv massor av saker i ens liv,ha ett arbete man gillar,resor till andra länder,vackersex med kärlek,att ha barn,kunna hjälpa andra människor,att kunna förändras,att kunna gå i skola även som vuxen.

Finns säkert mycket mera av goda saker med att vara vuxen

Stopp och belägg! Känner inte igen ett dyft mer än att det så klart är vuxna (maktgalna män) som startar krig.

Oj oj oj;du har då levt ett skyddat liv!

Inte alls men jag vägrar tro att de av dig uppräknade är i majoritet
Min allrasomhögstprivataåsikt är att vi har val att göra.. Se alla minus... eller istället välja att se plussen.
Jag väljer att se det positiva (plussen) och försöker i möjligaste mån också överföra dem till nästa generation.

Så tänker även jag men när jag öppnar tidningar så väller allt det negativa emot mig

-problemet idag är väl snarare att det finns för få vuxna som vill vara i den ålder de faktiskt är ? ...
och inte 19 ?
Själv har jag fullt sjå med att minnas hur gammal jag är

Jag är mer än gärna det jag är:60
Samtidigt som jag älskar att tillåta mig att vara barnslig

Hmm jag tycker att det låter som en släng av senil demens.

Vad menar du?

Jo, jag menar att när dom gamla på äldreboendena blir barnsliga (eller som många av er kallar det för, "ha barnasinnet " så kallar vi personal det för senil demens. Går på ett ut ungefär, ingen större skillnad, var och en tar åt sig som dom vill.

Frågar jag också.
Om det nu är så att "Reserv" är en ungdom så kanske han har erfarenhet av dement förälder eller mor-farförälder.
På annat sätt kan inte jag förklara hans/hennes inlägg.

Varför skulle inte 50- 60 -70 åringar få känna sig lite barnsliga!?
Jag tror faktiskt att "Reserv" är rädd för att själv bli "gammal".

Jag vet vad senil demens är eftersom jag har arbetat inom äldreomsorgen den största delen av mina år då jag arbetade!

Jag fattar ändå inte vad du menar!?

Varför skulle jag ta åt mig av dina ord?

Jag älskar livet och allt vad livet har att ge till mig; och speciellt älskar jag min underbara förmåga att våga vara barnslig och har mitt barnasinne levande

Men att gämföra detta med en sjukdom verkar för mig mycket mycket konstigt

Om "att våga vara barnslig" och i var och varannan tråd (mer eller mindre allvarliga) klämkäckt komma med kommentaren då sjunger jag en truddelutt och släpper en brakskit, trallala kallar du det för barnslig, eller att ha barnasinnet kvar, så ska jag be mina barn att låsa in mig och kasta iväg nyckeln om jag blir sån när jag blir gammal. Själv skulle jag kalla det osmakligt att ha sån otroligt dålig humor att man ser det roliga i att en vuxen människa bara skriver nåt sånt i ett forum.

Aha; nu fattar jag
Var det där skon klämde att jag skriver om fisar och annat opassande här på forumet

OJ OJ OJ :nu fick jag ännu mer att vara glad över;nämligen detta att nån kan ta åt sig om sådana enkla saker som fisar är och barnslighet
Vore du min mamma så skulle jag redan nu spärra in dig

Lev kära vän och var lycklig tids nog kommer även din tid här på jorden vara över

Jag lever och är lycklig, tydligen mycket enklare än du, jag behöver inte lägga en brakskit stup i kvarten för att vara lycklig. Om man vill behålla ett umgänge så är det nog bättre att skippa brakskitarna och andas in den härliga vårlukten istället för att förpesta luften för omgivningen. Och din morsa........det skulle jag aldrig kunna vara.

Jag är mycket glad att du är lycklig och att du är lycklig på ditt sätt

Det är jo så att varje människa är sin egen lyckas smed eller hur man säger det



Att jag blir lycklig över fisar kan du väl ha överseende med

I mitt umgänge släpps det fisar hejvilt och alla är lyckliga

Förresten något som verkligen förbestar luften är bil avgaser och gifter ifrån fabriker och mycket annat.

Nej; du skulle inte kunna vara min dotter eftersom du inte gillar fisar

Tonårsgrabbarna tycker möjligtvis att det är skit kul, men knappast normala fruntimmer, jag tycker inte att det har med lycka eller inte att göra. Snarare dålig uppfostran. Men att ett fruntimmer på 60 bast hänger sig åt detta och dessutom tycker att det är roande vet inte om det är att ha barnasinnet kvar eller taskig uppfostran, om du sen har ett umgänge som är likadana, tja, vad är det dom säger....? Kaka söker maka, lika barn leka bäst. Jag ångrar mig, jag tar inte min hink och går till min sandlåda, du kan ta hinken och ge till dina polare. Ni verkar vara av samma sort, jag platsar nog inte där.

Det är dags att vända tråden? Måhända att det är min finkänslighet och min uppfostran som ligger bakom den önskan!
Instämmer med dig, Reserv!

Jag har aldrig förstått varför en del säger skitkul...
missförstod dig Reserv... trodde du menade att man inte får vara så där "fnittrigt" barnslig, eller hur man nu ska uttrycka det.... inte att man skulle "släppa" ....
Instämmer också med dig.

Det har varit uppe förrut....... men jag tycker fortsatt att vi ska värna om vårt språk. Ordet Skitkul är väl inte precis....kul . Vad har det för innebörd?
Precisera gärna.
Det finns många fler ord som man kan ifrågasätta, men det gör jag i ett annat forum

Ja, villa, volvo vovve faller liksom bort.

Liksom solis uppradning: Bitterhet, avundsjuka, lögner, skitprat, o-empati, alltid får rätt, osv, osv.

Det faller liksom bort - för det ÄR JU INTE att vara "vuxen"!!!

Det finns inga "vuxna" människor, brukar jag hävda. Det är bara något man skrämmer barn med.

Inget av detta ovan uppräknade, går väl under "vuxet beteende", gör det?

(och de "skrämda barnen" blir sedan själv sådana vuxna som skrämmer barn och andra vuxna, för de tror /har lärt sig att DET är att vara vuxen. Alltså, att ha MAKT och slåss hårt mot egna känslor av maktlöshet när de dyker upp, som de alltid gör.
Eftersom maktlöshet är en del av människans livsvillkor.)

ALLA har vi våra akilleshälar, där vi "blir sex år" igen. Eller tre, eller två.
Då vi styrs av rädsla - men allför rädda för rädslan för att erkänna det, vi måste ju vara starka, ja starkast, för att inte gå under.

Såna gånger kan människor vara mycket grymma! Oavsett åldern räknad i levnadsår. Det gäller ju att slå, och slå först, och slå HÅRT. Vare sig det är i ord, handling eller gärning.


Fast, det var ju inte den "sexåringen" som du frågade efter Solis , utan hennes godlynta kusin förstår jag .

För mig är DET att vara vuxen! Att vara så FRI inombords, fri från rädsla och försvar, att den vuxna människans egen inneboende lekfullhet kan ges fritt spelrum, när tillfällena passar. (alltså, så det aldrig blir på andras bekostnad)


För mig är "vuxen" också att inse att det inte går att gå igenom världen och livet UTAN att såra andra människor och varelser. Men att istället försöka STÅ FÖR det.
Alltså, nåt sånthär:
"Ja, jag gör såhär, det är MITT val och beror inte på dig, fast du blir utsatt.", inte:
"Dummer, skyll dig själv det är DITT fel att JAG gör såhär."

Men, som sagt, fullständigt vuxna människor, tror jag inte på.
Men jag tror på, att världen skulle bli bättre om vi INSÅG att vi inte är "vuxna", och INSÅG att det "är okej".
För då skulle vi slippa FÖRSVARA oss så, mot det faktum att vi inte är...


Jag tror, att "vuxen", det är att KLARA att känna sig UTSATT! Inte att slippa bli det...



Och på tal om "fisar" och "brakskitar" - nä, rent fysiskt låter jag bli, men bildlikt är det så oerhört talande. Livet ÄR INTE så vansinnigt ALLVARLIGT , eller ... vet inte rätt ord.

Men vi fastnar så lätt i konventioner och glömmer att livet är STÖRRE än så! Vi gör småsaker stora, och förlorar synen för det som verkligen ÄR stort i livet.

Dessutom SKA man ha olika åsikter och olika syn på livet!!! Särskilt i olika åldrar!!! Vi går igenom olika faser, och allt har sin egen STORA värdefullhet!

Man är inte bättre för att man är gammal, eller för att man är ung, men man ÄR "olika" och ska så vara.

Det är ett av livets viktiga KOMPLEMENT!


Vet du Reserv, om du som äldre mamma får ett ryck av livsglädje - eller senilitet - så önskar jag DINA BARN ett bättre öde, än att vilja låsa in sin egen mamma och kasta bort nyckeln...

Och hoppas att du, om senil, åtminstone hamnar på ett hem där man kan VARA RÄDD även om senila personer.

Händer att jag brukar "barnsla" till det och rymma. Senast rymde jag till Budapest och gick på muséer och knallade runt. Tror jag ska rymma igen under semestern, letar efter kurs att gå inom trädgårdsodling. Rymde en gång till Alsace, kom hem med fina viner. Det var riktigt trevligt!!

Jag har också alltid varit svag för att rymma!
Det ge såna härliga äventyr .

Den första rymningen jag kommer ihåg, då var jag kanske tre, fyra år. Tog fram finklänningen ur garderoben och begav mig till en granne och bosatte mig under deras stora vardagsrumsbord.

De kikade in under duken och frågade förvånat? "Är DU där?"

"Ja! jag ska bo här!" sa jag självklart.

Mer minns jag inte. Måste ju ha kommit hem igen på nåt vis.

Rymningsbeteendet gick nog igen på sonen...

En vinterdag när isen låg tjock och vi var och pimplade med morfar, började tvååringen gå.
Han brukade göra så, men här där isen låg tjock miltals bort, och sikten var fri långt långt, så lät jag honom gå. Jag hade ju översikt över den lilla pricken som minskade i storlek.
"Nån gång måste han ju vända" tänkte jag.

Icke sa Nicke, han gick tills han blev trött, och då la han sig ner med kinden mot isen, för att sova.

Gissa vem som snopet fick springa ...

Amaira Amaira:din vishet är STOOOOR

Hittad på nätet.

Sexårslandet

6-årslandet är
gränsernas land
där skratt och gråt
ligger nära
och ilskan är en hemsk krokodil,
som sitter på axeln och skriker.

Där tandlös är väntan
på nästa tand
men också hopp om flera att lossna.

Så skickligt med kroppen
kliva, klättra i stor balans
och sedan, stillsamt, trilla av stolen.

Där stor i alla fall är liten
och liten måste va stor
men störst, det är alltid vuxna.

Att veta så säkert
med fotens stamp,
fast osäkert fladdrar i magen,
och ändå kunna så pass
att jag ser, att jag inte kan.

Där tanken lyfter i puffande moln,
som hakas till storslagna mönster
och talat är sagt
med knorr och förstånd,
i mungipans krök lurar Bellman!

Där bokstäver lever ett eget liv
bakfram och lutande, stora
och stoltheten tindrar i ögonens djup
fast munnen talar om dåligt och fult
i självkritisk, bottenlös svindel.

Jo, 6-årslandet
är gränsernas land
utstakat olik och lika,
för 6-årsbarnet att prövande
gränsöverskrida
i hopp, från sida till sida,
med stöd av bara en hand!

av Harriet Jancke

Nog är man väl "vuxen" i själva livet (räkningar betalas i tid, maten blir lagad, barnen uppfostrade osv), men man kan känna sig befriande barnslig i sin humor, till exempel. Och vad är det för fel på det?

Och att jämföra med demens.... lååååågt! Och att anta att gamla med en viss typ av humor är dementa.... ja, sorgligt cyniskt!

Jag är glad att jag inte tillhör ditt umgänge.
Anki

Oj oj då missar du jo massor av härligheter(talar inte om fisar)

Man lever bara en gång.

mvh zazu

Bli 6 år igen?
Enkelt! ät testosteron (manshormoner)
Eller känner ni nån man som är mognare än 6 år

självironi??????

Ahaa; är det därför som det krigas så mycket i världen, männen har inte lekt färdigt