Min bror ringde ifrån Finland en kvart över 7 i morse.Då visste jag genast vad som hade hänt.
Mycket riktigt:han berättade att våran mamma(89)hade stilla somnat in tidigt på morgonen.

Ännu har jag inte kunnat riktigt fatta detta att gamla mamman min är borta.

Hon var helt borta i senilitet de senaste åren och även sjuk på annat vis så det känns som att nu har mamma fått frid och det känns bra.

Ett par veckor tillbaka har jag fått vita blommor av mina vänner och har tänkt att antigen min mamma eller min syster snart kommer att dö.

Annars är jag kännslomässigt helt tom här och nu.

En BAMSEKRAM från mej.

Tack snälla du

Nu när jag skrivit om mamma;att hon är död så håller det på att komma upp kännslor som jag inte riktigt vågar släppa fram
Vill inte gråta för att hundarna blir så oroliga

Jag få nog gå ut ensam utan mina vovvar sen.

ÅHHH...vet hur det känns...det blir tomt i hjärtat.
Tänker på dig och ta emot alla känslor som kommer, dom är inte alltid av ondo..plocka fram alla fina minnen ni haft tillsammans

Kram till dig

*Tröstekram*

En tröstekram från mig med.

känner me dej
o låt du gråten komma då den kommer dina vovvar kommer nog trösta dej dom fattar ofta mer än man tror

o ta fram alla ljusa minnen av din mamma o le också då du kan

tomt blir det ,,jag bävar själv för den tiden
tröstar så gott det går genom nätet

släpp du fram dom känslorna solis
du kan ändå inte dölja din sinnesstämmning för hundarna...dom vet ändå
sen är en hundtunga på kinden en bra tröst i detta läget.
tänker på dej och skickar tröstekramar jag med

Tillåt dig att sörja!

Tänker på dig.

Det är tufft Solis när föräldrarna dör....och man behöver gråta och sörja ...och minnas allt som varit...och det är en lång process...men gråten läker när man blir helt överväldigad av saknaden!
Jag vet!
Kram till dej..Lavendel

Hela dagen lång har jag tänkt på mamma och tiden då hon var frisk och massor av härliga minnen väller fram Mest ifrån den tidiga barndomen.

Min mamma och jag hade ingen god relation till varandra tyvärr men detta sonades jag med 2001.

Jag förlät henne fullständigt i mina tankar och så som jag grät när jag gick i skogen med mina vovvar.
Hemma bakade jag finska bröd på mammas vis och hade en rutig sjal om huvudet och gråa sockor på mina fötter för att på detta vis komma nära mamma och alla kvinnor i hennes släkt.

Detta pågick i flera dagar till tårarna tog slut och kvar blev endast kärlek till mamma

Jag beklagar, så sorgligt. Som andra redan skrivit, sörj och gråt som du behöver, så kommer du att kunna möta och njuta av de goda minnena till slut.
Mvh
Fenja

Beklagar En kram från mig
Tror att jag förstår detta är mycket svårt


Min mor som jag tänker mycket på när du berättar, har samma sjukdom och sitter
blind i en rullstol sen flera år tillbaks
du har som jag sett din mor förändras det är inte lätt
min mor som varit min bästa vän i livet men hon känner igen min röst det är jag glad för


Men för din mor var det nog gott att få somna
det säjer ofta min mor önskar att få komma härifrån

Man tar fram de fina minnena när allt är över så var det för mig med min far tror att han lever närmre mig idag än förr
kärleken till våra föräldrar tror jag alltid finns
och din Gudstro hjälper dig vidare
bed om hjälp om du har det svårt
han finns nära oss

Här är bild på min mamma och mig,bilden är tagen 1997

Här får du en dikt som tröstade mig när min mormor gick bort. Jag minns tyvärr inte vem som har skrivit den, men den är så fin tycker jag.

Döden betyder ingenting.
Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum.
Jag är jag och Du är Du.
Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande.
Nämn mig vid mitt vanliga, familjära namn.
Tala till mig på samma sätt som Du alltid brukade.
Ändra inte Ditt tonfall, håll sorgen borta från Din röst.
Skratta tillsammans med mig, som vi alltid brukade skratta åt vardagens småting.
Var med mig, le med mig, tänk på mig, bed för mig!
Låt mitt namn fortsätta att vara en del av Din vardag.
Livet betyder detsamma. Ingenting har skett som förändrar det.
Livet går vidare därför att det måste gå vidare.
Döden är ju bara ett avbrott i vår gemenskap.
Varför skulle Du sluta att tänka på mig bara därför att Du inte längre kan se mig?
Jag väntar på Dig, för en kort stund alldeles i närheten.
Allt är bra.

Skickar också en jätte lik tröste kram!
Och som flera redan har skrivit, låt du en varm hundtunga trösta. Hundar är underbara i sådana här situationer!

Jag vill åxå få skicka några tröstande ord. Jag vet vad du går igenom. Jag förlorade min pappa förra året alldeles för ung(56 år). Men jag försökte finna tröst i att hans lidande var slut, bitterheten över att inte få vara frisk och leva det liv man vill leva. Min äldsta son hann uppleva morfar men tyvärr inte min yngsta. Det som gläder mig nu är att han var den första som fick veta att jag väntade ytterligare ett barn. Han blev såå glad över detta.

Fortfarande känner jag att han till viss del är med mig även om jag saknar honom fysiskt samt när jag behöver råd. Jag har alltid varit pappas flicka.

Prata mycket om din mamma om du orkar. Alla fina minnen och även den förlåtelse du gav henne. Alla riktiga vänner orkar lyssna. Annrs har du oss.. Kram till dig

Skickar tröstekramar

Tröstekram, Solis!
Det gör så ont--jag vet!

Vilken kärleksförklaring från din sida!

Jag ger dej en kram och torkar din tår

[I]
Kuin kukan tuoksu,
aaltojen juoksu
niin häviät pois, ihminen.

Ah’ kuni hiljaa
kosketti viljaa
tuulen henkäys yöllinen,

huoaten haipuin,
jäljettä vaipuin,
niin menet, niin menet, ihminen,

elämän rantaan,
erämaan santaan
hetkeks vain telttasi rakentaen.

Kääntyvät tähdet -
pois, pois jo lähdet.
Minne, minne, oi ihminen?

Lauri Pohjanpää [I]

En stor tröstekram till dig!

Tack mina goa rara cyber vänner för era trösteord
Dessa ord värmer och påverkar mig på djupet av mitt hjärta