hur blåser man liv i kärleken då den börjar svalna?

Med nytt bränsle kanske....

Det beror väl på hur kärleken har svalnat?

Kärleken till vad eller vem???

Det är ingenting man blåser liv i bara så där, det är väl något man måste jobba på hela tiden.
Anki

Tänker efter varför man en gång i tiden föll för personen ( antar att det är så du menar) i fråga.

Har personen förändrats? Har jag förändrats?

Om inte: " Börja om" genom att visa uppskattning för det jag föll för. Brukar tas emot med lättare förvåning men leder oftast till trevlig respons. Spinn vidare på detta , gör sådant som ni en gång tyckte om att göra. Om ni har barn försök att t ex resa bort ensamna.

Brukar ge bra resultat , tro mig, har haft samma gubbe i 30 år .

Men om ni förändrats mycket , det man brukar kalla för att växa ifrån varandra , försök i alla fall med ovanstående recept. Alltid finns det väl något kvar av den jag en gång älskade så vanvettigt.

Lycka till !

Äventyr och nya upplevelser! Det brukar ge uppsving i livet över huvud taget.

Tillsammans då förstås!!

Japp. En förutsättning!

Kanske gå tillbaks till sånt som tidigare varit bra, ställen där man varit, upplevelser man haft tillsammans.
Tänka igenom allt elände man klarat sej genom, ta vara på den styrka ni har genom att ni fixat detta tillsammans.

Släpp några vardagliga saker, offra lite göromål för mer tid tillsammans.
Unna er nåt, gå på bio, ha picknick på vardagsrumsgolvet, gör nåt crazy av vardagliga situationer.

träffas och ät ute tillsammans på lunchen, bryt mönstren!

Lycka till!

Ja, kärleken kan man inte plocka fram bara på helgerna och på semestern.
Man ska ha lite kul på måndagarna också.
Det gäller se fest i den gråa vardagen, vad vet jag, livet är lite upp o ner.
Försök minnas alla de fina saker, varför ni blev kära, varför ni trivs ihop.
Lyckliga människor är lite närsynta och har dåligt minne.

Man ventilerar hur man känner.
Kanske bråkar lite, för att rensa luften.
Sedan har man försonings-sex (ohämmad), för att rensa ännu mer känslor.

Det kan funka.
För oss verkar det göra det i alla fall.

Men så måste man bryta mönstren också.
I vissa fall kan man behöva ett uppehåll, en tid ifrån varandra, för att få ett annat perspektiv.

Något som jag har märkt är att när den enes känslor börjar svalna lite, så blir den personen lite lite mer avståndstagande. Och då blir den andra personen lite lite mer klängig och vill gosa och överösa den andre med kärlek lite mer än vanligt. Och då blir den som förlorade gnistan ännu mera avståndstagande och den klängiga ännu mer klängig....
Till slut upptäcker man att man har halkat in i ett beteendemönster som bara förvärrar saken. Och då kan det vara försent.
Den som inte är klängig kanske bara saknar att själv få ta initiativet, vilket han/hon aldrig får eftersom den kläniga hela tiden tar initiativ till närhet.

Det är nog den klängiga som har lättast att rädda det hela då, genom att ändra sitt beteende. För när han/hon blir mer avståndstagande så kommer troligen den andre att själv ta initiativ till närhet.

Så har jag upplevet det i alla fall.
Och jag har varit både den klängiga och den om är avståndstagande, så jag vet hur jobbigt det är för båda.

Det är barta min egen erfarenhet, men jag har hört om flera som har upplevt det så så det kan nog stämma för många realtioner.

Tja antingen så orkar man anstränga sig och förhoppningsvis får man gensvar, eller också får man skaffa nýtt blod.
Kärleken är evig......
men föremålen kan växla!!

Gör saker tillsammans bara ni två. Ge varandra komplimanger. Prata, prata och prata. Och ännu viktigare lyssna, lyssna och lyssna! Ge den andre utrymme att vara sig själv. Ställ inte kortsiktigt så höga krav på hur du tycker att det borde vara i förhållandet. Det finns bra och dåliga tider i kärleksförhållanden också, så man skall inte vara så hastig att döma.

Hoppas att det blir bättre för er och att ni hittar tillbaka till varandra och kärleken!