Hej
Är hemma idag för att jag började blöda näsblod igen på jobbet igår. Ni som varit med tidigare kommer kanske ihåg att jag hade de problemen i höstas och var sjukskriven i 2 ½ månad för detta och låg inne på sjukhus i 3 omgångar.
Nu har jag väl varit igång för mycket igen, men som tur var gav det med sig och jag blödde inte så mycket. Är hemma idag och vilar och det har inte börjat om som tur är.
Det är inte roligt nu när solen skiner och vädret är underbart för att vara ute och påta i trädgården. Skulle ju börja kratta och så men vet inte nu när jag vågar. Det blev väl lite för mycket torsdag - söndag, sedan stress på jobbet med uppgradering av de program jag använder och så fungerade de inte förståss. Plus att jag har lite hjälp men som irriterar mig förskräckligt eftersom minnet hos den hjälpen är lika med noll så jag får älta om saker tusen gånger innan det fastnat i personens huvud.
Men jag hoppas att det löser sig. Tur att man har detta forum att varvar ner på med all rolig och intressant läsning.
Kram på er alla.

Det låter inget vidare. Hoppas att du kan vila ut ordentligt nu och krya på dig!

Jag följde nog inte med i höstas. Var du utbränd, eller? Jag har en arbetskamrat som var det och hon fick också ofta näsblod.

Kram på dej själv Inga!
Hoppas du repar dej snabbt, men vänta med krattningen och gå ut och njut istället i det fina vädret!
Använd "kopiera" och "klistra in" till personen med dåligt minne, så blir det inte så jobbigt

Skickar en tröstekram .

Krya på dig!

Minns mycket väl att du hade problem med både din egen såväl som din mans hälsa. Det svåra är att ta i "lagom". Men du måste försöka hushålla med dina krafter och bara ta det absolut nödvändiga. Funderade du inte på att leja förresten? Eller är det den personen som har teflon-minne?

Hur som helst: Tag vara på dig och försök att njuta av sol och värme utan att se ogräs etc.
Stor kram

Krya på dig Inga

Ta det lugnt och njut av våren. Jobbet springer inte ifrån dig, varken hemma eller på arbetsplatsen.

krya på dig!

ja va rädd om dej o kom ihåg att du är inte oersättlig
så ge dej den tid du behöver för att få tillbaka kraften o styrkan

ett kinesiskt visdomsord
stoppa ner handen i en hink i vispa omkring allt va du orkar i vattnet du fyllt den med o hålet som blir efter din hand då du drar bort den är precis så mycket man kommer att sakna dej på jobbet
japp hårt men sant så slit inte ut dej

krya på dej önskar jag o skickar frisk peppar

Ja det var väl en liten släng av utbrändhet. Mycket på jobbet och mycket privata problem. Men efter 2,5 mån. var jag igång igen, det har gått bra tills igår. Idag har jag bara vilat och varit ute i trädgården i solen och det har gått bra. Tänker gå iväg en stund imorgon men bara halva dagen, tar ledigt resten sedan är det ju pingst och jag får ta det lugnt.

det är ju så...har man en gång drabbats av blödningar, så kommer dom tillbaka
du måste dra ner på tempot och inte vara "duktiga inga" på jobbet.
säg ifrån om hjälpredan, du har nog med dej själv, utan att behöva reta dej på henne.
passa på och vila dej så mycket du kan och ta det lungt!!!!!

Tack alla ni för er omtanke.

Oldwolfie
- Jo det kanske är sant men tyvärr så ÄR jag saknad på jobbet. Så det är inte lätt att vara hemma när man vet det.
När jag kom tillbaka förra gången så fick jag många bevis på detta av mina arbetskamrater. ( 15 killar) Kul att se dig igen-Hoppas du mår bra-Det har varit rena kaosen när du var borta, från att man hört tidigare att jag var en grinig, gnällig, tjatig och jobbig "kärring" med ett leende förståss men ändå. Det värmer att de saknad mig trots deras komentarer tidigare.
Det är så att jag nästan aldrig har varit sjuk under mina 37 år på samma jobb, mer än vanliga förkylningar och kommit tillbaka efter en vecka eller så. Då har ingen brytt sig och förstått att det har berott på mig att det fungerat, men nu märkte de av det och idag sa min sambo att nästan alla har frågat hur jag mår, det brydde de sig inte om tidigare heller.
Det har heller inte varit lika svåra att tillrättavisa dem nu efter jag varit borta så länge för de har sett vad mitt jobb har betydd även för dem.

Tack än en gång för er omtanke. Ha det bra ni alla också.

joodå inga jag menade inte så att inte du skulle vara saknad o omtyckt för de e jag övertygad om att du är
men du måste iallafall ta vara på dej själv så att du inte bränner ut dej för du är inte outbytbar,,då du brännt ut dej så att du inget längre kan mera så kommer de snart nån annan de e så de där tänkesättet menas
så var rädd om dej för din egen skull

uch jag har sett allt för många som drivit sej till utmattningens gräns
så självklart saknar dom dej o se då till att du orkar genom att försöka tavara på dej
oj nu tjatar jag visst

men jag vill bara att du ser upp

kramsiar

håller med oldwolfie
jag tror inte att firman kommer att läggas ner eller gå i konkurs om inte du bär den på dina axlar
DET FINNS ALLTID NÅN SOM TAR ÖVER
och som du vet, så är dom blödningarna inte att leka med
ställ lite krav på din arbetsledare, så du får hjälp och avlastning.
anställer dom någon nu, som kan jobba samtidigt så kan du dra ner på tempot.

Kravet är ställt därför har jag denna virrpannan som hjälp.
Hade en underbar tjej som arbetstränade hos mig sist jag kom tillbaka och hon var där i 8 veckor och kunde redan avlösa mig med det löpande, men tyvärr så blev det ont om arbete för denna mannen jag har istället så hon fick ingen anställning utan han skulle hjälpa till eftersom han var fast anställd.
Men de veckor han har varit hos mig så har han lärt sig hälften av vad den andra gjorde på 8 veckor. Det stannar inte kvar trots att det finns nerskrivna instruktioner på nästan allt. T.o.m vad han ska göra fast varje dag t.ex. gå och hämta posten i brevlådan, det glömde han annars om jag inte skrev ner det på ett papper vad för arbetssysslor som ska utföras dagligen som sitter på väggen så han ser det på morgonen.

Vad ska man göra när chefen förstår men inte hans chef som sitter 6 mil härifrån och aldrig är här och ser vår arbetssituation. Men vi får se om det blir något annorlunda nu när chefen såg mitt blodflöde.
Har även ropat på hjälp av mitt huvudskyddsombud men den ringde aldrig tillbaka och det har ju gått bra fram tills nu så det kanske är dags att ta upp det igen med honom och hoppas att han lyssnar denna gång.
Har även tänkt att ta upp detta som arbetsskada, så kanske det blir lite mera allvar från företagets sida.

Har förstått lite att de kanske vill att jag ska gå ner på deltid men det gör jag inte frivilligt utan då får det bli någon slags pension men det är nog svårt att få.
Tack än en gång för er omtanke ska försöka att ta det lite lugnare.
Kram från mig