Ofta hör jag människor säga att någon är snäll;jag undrar vad innebär det att vara snäll isjälva verket?

Jag får ofta höra att jag är snäll men själv tycker jag inte det
jag kan bli arg som bara den när det gäller mina hundar; om någon säger elaka saker om dem
Det är klart att en snäll människa kan och få även bli arg!

Så har jag hört att somliga människor med spritproblem är jo så snälla, alltså när de är nyktra Är det verkligen snällt att orsaka sina nära och kära ett helvete genom missbruket!?!

Att vara snäll har väl olika innebörd för olika människor!?
Vad säger ni andra?

snäll är man när man hjälper sina nära o kära snäll är man när man tröstar nån

Jag är snäll

OJ; då är jo jag snäll och har MYCKET snälla barn och grannar

Hm... svårt...

Jag är väldigt snäll och trevlig.... OM andra är trevliga mot mig.

Mitt problem är det kommer som en chock för en del när jag väl blir arg.
Japp, jag har ett temperament som är väl dolt under ytan.

Det går dock över fort

Det värsta jag vet är oförskämda människor!

Det är klart att det är helt olika vad vi menar med begreppet snäll

Ta andra begrepp, skötsam till exempel och så frågar du olika personer vad dom tycker.

Någon kanske tycker att skötsam inbegriper flera partners på samma år, slagsmål ("var ju inte jag som började") och fredagsfylla, medan andra
menar att vänta på den rätta, vara nykterist, gå i kyrkan mm..

Snäll för mej är nästan en förutsättning. Om någon beskriver mej som bara snäll, så blir jag nog ledsen!!
En kär vän kunde bli så arg s¨å hon skrek när ordet kom upp och menade:

-Snäll? En ko är snäll!!


Byt ut ordet mot något man vet bättre vad det betyder, omtänksam, hänsynsfull, barnkär, ordningsam eller annat.

Men då bestämmer jo andra människor över hur du är

Snäll är ju en positiv egenskap, men på senare tid har det mer och mer blivit ett inte allt för uppskattat ord att bli kallad snäll.
I mångas öron kan det upplevas som man är naiv om någon tycker att man är snäll.
Jag tror inte att någon människa kan vara snäll helt och hållet, kanske
utåt sett, men då förnekar nog den personen delar av sig själv.
En människa SKA HA ett helt känsloregister.
Me det inte sagt att hela känsloregistret ska komma till utlopp i tid
och otid. Sedan är det ju så att man kanske är snällare med vissa människor, medan man inte alls är guds gosse med andra.

Jag tror man blir snäll om man känner sig snäll, om man har empati och förmåga att sätta sig in i hur andra människor mår och behandlar dom som man själv vill bli behandlad.
Något annat som också är oerhört viktigt är respekten för andra människor och deras tankar, åsikter och sätt att vara. Då blir man snäll

Snäll får jag ofta höra att jag är. Men ibland är jag för snäll och kan inte säga nej. Något jag ideligen försöker bli bättre på. Det gäller att inte glömma bort sig själv.
Senast idag fick jag höra från ett barn att jag var snäll, då frågade jag vad det var jag gjorde som var "snällt". Hon tyckte att jag hade bra samlinar och roliga lekar. Då kändes det bra när man får höra att man gör något som är uppskattat hos andra.

Aha! En kollega.

Hmmm...själv kan jag vara riktigt dum och sur ibland mot mig själv. Borde nog ta och lära mig vara lite snällare och ge mig lite mer uppmuntran

ja, jobbar nu i en förskoleklass. Har inte arbetat förut i skolan så det känns ju som ett gott betyg när man får höra från barnen att man när snäll.

Det där med att ge sig själv uppmuntran är nog ingen dum idé!
Var och en är sig själv närmast, ingen annan känner dina tankar och önskningar förrän du släpper ut dom. Ibland får man inte respons ens då det har vi nog alla upptäckt.

Nej fram för en årlig (eller måntalig) egodag då vi bara gör det vi vill själva utan någon som helst tanke eller hänsyn till någon annan, det skulle vi tjejer må bra av.

Har själv varit "snäll" och blivit utnyttjad för att jag inte vågat säga nej, vilket jag har lärt mig nu. Men nu möts jag med förvåning men också med respekt. Att våga säga nej är att säga ja till sig själv!

Jag har ego dagar varenda dag

Tycker likadant som dig Christoffer.

Upplever också att snäll numera har fått en något negativ klang. Idag betyder , för många, en " snäll" människa någon man kan lura,driva med osv. Tyvärr.

Om man är snäll så betyder det att man är motsatsen till elak..
eller?

Förhoppningsvis....

Det kan finnas människor som är tvingade till att bli snälla och lydiga.Då har inte snällheten vuxit ur kärlek utan av tvång!

Människor som har vuxit i hem där de var älskade accepterade uppmuntrade växer till harmoniska goda och kärleksfulla vuxna och de vet sitt eget värde och de behöver inte vara speciellt snälla utan de är levande människor som klarar av att visa alla kännslor på ett harmoniskt sätt och de tvingar heller inte andra till att vara snälla utan de kan ta människor som de är.

Så tror jag

På tal om att vara för snäll ... så är det ju inte inte alltid "att vara snäll" utan kanske att vara rädd?
Rädd för att komma i konflikt, rädd för att bli kritiserad, rädd för att hamna utanför, rädd för att ... allt möjligt kan det ju vara.
Då blir ju "snällheten" manipulativ istället... Den andra önskar något tillbaka.

(Nu menar jag inte ett vanligt hederligt Tack, eller en vanlig gentjänst, eller ens vanlig vänskap.)


En människa som är för snäll, kan ju upplevas som mer jobbig än snäll.

Kanske menar jag för snäll, på ett eftergivet vis. Den som inte kan sätta gränser (som skydd för sig själv, och respekt för andra) är det ju SVÅRT att umgås med i längden.
En inställsamt snäll person kan man ju uppleva som krävande!!
Det är lätt att hamna i nån sorts "tacksamhetsskuld", eller rädsla för att säga vad man tycker.

Eller så får jag en känsla av att JAG måste vara den som sätter den andres gränser, eftersom den andre inte kan.
Alltså, jag får vara riktigt försiktig med om jag t.ex. frågar om en tjänst, och försöka lista ut SJÄLV om det är okej för den andre, eller kanske t.o.m. skadligt?
Eftersom den andra inte kan sätta gränser, och JAG inte vill utnyttja någon för mycket.

Sånt tycker jag är jobbigt.

För MIG är "snällhet" detsamma som respektfullhet och kärleksFULLHET (vilket inte är detsamma som "kärlek"), OCH förmåga att kunna sätta gränser - till skydd för sig själv och andra...

Att verkligen vara snäll - är en SVÅR historia .

I övrigt tror jag de flesta människor är som folk är mest. Det finns några ytterligheter åt bägge hållen, men i stort håller sig de flesta inom ett medelområde, där önskan och intentionen ÄR att vara vanligt snäll (och ofta ÄR det också), men människor har sina "blinda fläckar" eller "akilleshälar" och råkar någon komma åt där, så "smäller det". Ofta till omgivningens stora förvåning: "Vad hände??"

Sedan KAN MAN INTE vara snäll jämt, mot alla. Då skulle man ju gå sönder.
För hur man än vänder sig, så har man rumpan bak, och andra människor "kräver" olika saker av en, som går under rubriken "snäll" kontra "elak" och "dum". Det är dessutom olika saker för olika människor!!

Att vara ÄRLIG är att vara snäll, tycker jag.
Att sätta gränser, och STÅ FÖR DEM, själv! "Det här är MINA gränser, jag är ledsen att jag inte kan hjälpa dig." Typ.

Att säga Nej med vänlighet.
Att bemöta andra med VÄRDIGHET, även om jag "inte är snäll".


Egentligen handlar "snällhet" för mig, om förmågan att sätta gränser!!!!!
För om jag KAN det, kan sätta gränser alltså, så behöver jag inte bli frustrerad när andra försöker få mig att överskrida mina gränser.
(eller om jag upplever att andra försöker. Kan jag inte sätta gränser, så upplever jag det OFTA så)
Och att "sätta gränser" handlar om gränserna inom MIG, inte att begränsa andra.